Lärarupproret är antågande

Efter att jag gått ut Komvux hade jag betygspoängen 18,1 poäng. Jag hade kunnat komma in på praktiskt taget allt. Förutom psykolog vilket var anledningen till att jag ens läste på Komvux för att höja betygen till 20,0 poäng, men istället brakade jag in i en metaforisk vägg, blev sjukskriven två månader och insåg att jag fick glömma den drömmen.

Då visste jag inte att jag skulle hitta en ny dröm, en starkare sådan till och med. Jag insåg att jag ville bli lärare. Sagt och gjort jag tog mitt pick och pack och drog till Linköpings Universitet. Det var inte svårt att komma in på utbildningen för min del (jag har för mig att intagningen låg mellan 12-16 poäng beroende på vilken inriktning man sökte in på).

Idag läser jag på Aftonbladet att det pågår ett Läraruppror. Det hade jag faktiskt inte någon aning om, men jag är inte den som är den. Ett uppror man kan hoppa på såhär en tisdags förmiddag tackar inte jag nej till.

De skriver om att läraryrkets status är på tok för lågt, att lärarnas löner är på tok för låga och att vi måste göra något åt detta. Det verkar dessutom som att det är många lärare som gärna vill protestera.  Jag kan inte annat än att hålla med.

I mitt andra år på lärarprogrammet här i Linköping blev jag något som heter ”överfadder” på Lärarprogrammets nollning. De faddrarna stöttar och hjälper faddrarna som har hand om Nollan. Vi har ca 120 faddrar på vår nollning varje år så det behövs. Vi satt en kväll och delade upp nollegrupperna. Det man letar efter är en spridning i ålder, kön och inriktning man har valt så att grupperna blir så varierade som det går att göra dem. Det är en konfidentiell lista som man får svära tystnadsplikt på att få hantera (typ). Grejjen var den att på dessa papper fanns även poängen man har. Poängen jag vill komma fram till är att när vi kom till en person med snitt på 18-20 så kom alltid frågan upp ”Varför vill den här personen bli lärare?” och alla skrattade till lite och tyckte att det var ju konstigt… om man är så duktig varför vill man bli lärare?

Jag minns också en lärare på gymnasiet som fick frågan lite sturskt av en elev som ville vara kaxig varför han egentligen var lärare (underförstått om han nu var så dålig på det) och istället för att bli arg eller kaxig tillbaka så muttrade han bara ”Ja, inte var det för lönen i alla fall.” och gick därifrån. Fler lärare genom min skolgång har påpekat att det knappast är för lönen de arbetar. Jag fick såklart uppfattningen om att det inte var helt lätt att försörja sig som lärare.

Ändå står jag här nu, och ska ta lärarexamen till hösten (efter studier i 6 år och tillhörande studieskulder). Vad hände egentligen? För mig handlar det mer om själva statusen på en lärares arbete än det handlar om lönen… tyvärr lever vi i ett samhälle där status ofta mäts i hur mycket pengar man har. Attityden jag ofta får från människor i min omgivning är att lärare kan vem som helst vara, man behöver ingen utbildning till det för att vara duktig på det och chockerande nog har man mer förtroende för outbildade lärare än för de som gått utbildningen.

Vi som lärare måste bli mycket bättre på att visa att vi behövs, att utbildningen faktiskt ger oss verktyg på vägen och en mognad in i rollen som är nyttig samt att vi kräver att det läggs fokus på våran utbildning för att den ska bli så bra som den kan bli. Det är även viktigt att vi blir bättre på att sätta tryck på politikerna att anamma den moderna skolan, där eleverna får chans att utveckla sitt kritiska tänkande och sin kunskap. Jag hakar med glädje på detta uppror.

Jag ska dessutom visa det genom att gå i Piratpartiets demonstrationståg i Linköping den 1:a maj.  Låter det konstigt? Inte alls. Piratpartiet står för Integritet, Kultur och Kunskap där kunskap för mig står för att värna om skolan och utveckla den i rätt riktning. Lärarna är otroligt viktiga i den skolan som kunskapsförmedlare och mentorer. Samling är Stora Torget 13.00.

Tags: , , , , , , , , ,

3 Comments Leave yours

  1. TT #

    Jag tror att en stor anledning till varför en del säger ”lärarutbildningen behövs inte” kan vara för att man haft många utbildade lärare, och en del av dem har varit skitdåliga. Sedan har man haft någon outbildad, och så har denna råkat vara naturligt jätteduktig på att lära ut, utan att ha gått någon utbildning. Och så tänker man då att eftersom den är outbildad så behövs inte utbildningen. Då blir det lätt att tro att det funkar lika bra för alla outbildade lärare, eller att alla utbildade lärare som är bra hade varit jättebra utan en utbildning också. Tror jag i alla fall.

    Jag vet att jag kände lite så i högstadiet i alla fall. Den bästa och mest pedagogiska matteläraren vi hade på hela högstadiet var en vikarie som var typ 22 år och hade läst någon matte/fysik på universitetet, men hade ingen lärarutbildning.

    Sedan kom gymnasiet och så började man märka att de allra flesta riktigt bra lärarna faktiskt var utbildade lärare, och att de outbildade som var lika duktiga var mer ovanligt undantag än någon sorts regel.

    • Jo, det är klart. Jag har haft både bra och dåliga utbildade och outbildade lärare. Det jag har lärt mig dock på universitetet är att ”bra och dåliga” lärare är inte alls kanske vad man tror när man går på skolan. Har man en fantastisk lärare i Religion som aldrig nuddar Kristendomen på hela gymnasiekurser eftersom ”det har ni läst så mycket redan” så kanske det är så att den personen är pedagogisk men den har då inte läst några som helst styrdokument om ämnet. Likadant om en lärare helt skippar forntid, antik och medeltid för att ”hinna” gå genom 1700-talet och framåt så är inte det en bra lärare. Sedan kan det verka som att en lärare som låter eleverna välja prov själva hela tiden eller som aldrig låter eleverna jobba i grupp (hur kul är det på en skala för den eleven som är studiemotiverad och vill ha höga betyg?) men det betyder att man inte låter eleverna möta motgångar och utvecklas i sitt lärande. Så utbildning behövs, om så för att som lärare inse att man inte alltid kan vara en bra lärare i andras ögon om man ska vara en bra lärare.

      • TT #

        Jo, precis. Jag tänker lite såhär:

        Säg att vi har en jättebra och jättepedagogisk lärare som inte gått en utbildning. Den läraren kanske är bättre än de flesta utbildade lärare, till och med. Men om den personen gick en lärarutbildning, borde inte denna bli en _ännu_ bättre lärare i sådana fall?

        Och sådana som är väldigt duktiga utan någon utbildning är ju sannolikt ganska ovanliga, tror jag i alla fall. De allra, allra flesta riktigt bra lärare jag har haft är ändå sådana som var utbildade lärare, och de outbildade som varit bra har ofta varit bättre än de dåliga utbildade lärarna (typ de med 0 sinne för pedagogik), men ändå sämre än de bra utbildade.

1 Trackbacks

  • With cherry on top! » Unileffum - [...] utförs samtidigt det dagliga arbetet. Folk ringer samtal, claimar saker pirateweb, skriver blogginlägg om helt andra saker,  planerar skoldebatter…