Beröm eller inte beröm, det är frågan…

Jag ska erkänna, jag är inte bäst på att ge beröm. Det är en sådan sak som glider mellan fingrarna. Jag ser ett bra klipp på youtube, skrattar/ler/gråter och går vidare till nästa. Utan att trycka på like eller kommentera. En annan gång läser jag ett riktigt bra blogginlägg. Jag kanske länkar det vidare på Facebook. Kanske twittrar jag det, om jag kommer åt. Väldigt sällan kommenterar jag.

På samma sätt fungerar det i köttvärlden. Någon har på sig en klänning som sitter så sjukt bra på den personen och jag tänker att jag borde säga något men låter bli. Jag är med om att någon ger mig riktigt bra service på en butik, jag går därifrån med ett leende på läpparna men jag säger inget. Det finns de som förgyller min dag varje dag genom att bara existera, men det är sällan jag säger det till dem.

Jag har bott ensam i många år. Jag trivs med det, jag trivs med mig själv, men det har även gjort att jag har tvingats lära mig att jag inte kan få beröm för allt. När jag städar kommer det inte finnas någon som klappar mig på axeln, när jag varit extra duktig med att plugga en del kommer ingen säga vad duktig jag är eller om jag går en promenad finns det ingen som kan ge mig en kram när jag kommer hem. Jag har behövt lära mig att ge mig själv beröm. Att vara stolt över det jag själv presterar. När jag sitter här och funderar på fenomenet beröm så inser jag att jag nog varit så duktig på att klappa mig själv på axeln för det har gjort att jag har glömt bort att jag borde klappa andra på axeln och säga att de är duktiga. Ge dem beröm.

Alla behöver uppmuntran och beröm. På rollspelet jag är Spelledare på (Svenska Hogwarts) har vi en så kallad berömmelsetråd. Den finns där för att kunna ge varandra beröm. Det är dess enda syfte. Allt från små saker som beröm för att man svarade i ett av de pågående rollspelen till stora saker att de får en att bli lycklig och må bra. Varje gång någon ger mig beröm i den tråden så blir jag löjligt glad. Det spritter i mig, jag får ett leende på läpparna och mår genuint bra. Oavsett vad jag fått beröm för, om det är en liten sak eller en stor sak, en sak jag inte ens tänkt på eller något jag önskar mig beröm för eftersom jag själv känner mig duktig. Det värmer oavsett.

Så min slutsats i dessa något förvirrande tankegångarna är att det är bra att ge beröm. Tänk inte ”men inte kommer den här personen tycka om att jag, lilla jag, säger att den är duktig…” för det tror jag att personen gör. Jag tror alla blir glad över beröm, stort som litet, och att vi alla skulle behöva ge varandra mer av den varan.

Det positiva med beröm är att det även är fantastiskt att göra någon annan glad.

Tags: , ,

4 Comments Leave yours

  1. Bra skrivet! 🙂

  2. Safir #

    Bra skrivet Leffe! 🙂 Du har så rätt så!

    • Tack söt! Titta man blir glad när man får beröm om att skriva om beröm också 😀