Inspirationskällor ska man ta vara på!

Många personer man träffar formar en som person, men det är kanske inte så många som man ser upp till och beundrar så pass att man önskar att man kunde vara lika bra som dem. Så känner jag inför min mormor; Violet Dahlgren.

För exakt två år sedan på dagen omkom hon i en bilolycka. Hon var på väg i bilen efter att ha hälsat på en av de kvinnor hon hjälpte och blev påkörd i en utfart. Jag kan på ett sätt se det framför mig och på ett annat sätt inte. Jag kan se bilarna, som en slags informationsvideo från sextiotalet, men jag kan inte tänka att det finns människor i dem. Det är för hemskt. Två män verkar det vara som raglade ifrån platsen, relativt oskadade, uppenbart påverkade.

Direkt när jag fick veta om olyckan så kändes det inte så viktigt vilka dessa gärningsmän var eller att de ställdes inför rätta. Oavsett straff så skulle inte min mormor komma tillbaka även om de såklart borde ställas inför rätta. Jag skulle kanske kunna hata dem, men var skulle det leda? Jag vill minnas min mormor med kärlek inte minnas hennes död med hat.

Min mormor var en äkta inspirationskälla. Hon engagerade sig i saker och fick dem gjorda. Hon uppfostrade fyra barn, skilde sig, gifte sig med en mycket yngre ”strandraggare”, skilde sig igen, engagerade sig politiskt i kommunfullmäktige och som fritidspolitiker, startade upp kvinnojourer, hjälpte utsatta och reste till jordens alla hörn på egen hand. Hon var otroligt självständig. Att resa med andra föll henne inte i smaken för då kunde hon inte göra som hon ville. Det är på grund av henne jag vet skillnaden på orden ensam och själv.

När jag var mindre sa jag alltid att jag gärna ville bli politiker men det fanns inget parti jag kände mig hemma inom. Hon svarade att jag skulle ta ett parti som jag tyckte stämde mest och sen förändra det inifrån om det var så att det fanns saker jag inte gillade. Det är inte förrän såhär nu i efterhand som jag börjar inse hur mycket jag tog henne på orden, även om hon såklart fnös åt Piratpartiet som en äkta gråsosse ”ska” göra. Det gör mig inget, trots att hon inte såg det fantastiska i Piratpartiet som jag gör, är och förblir hon en av mina största politiska inspirationskällor. När hon ville ha något ändrat gick hon ut i världen och ändrade det. Så vill jag också vara. Dessutom vet jag att hon uppskattade att jag engagerade mig politiskt oavsett om det är för ett parti hon inte såg som ett alternativ.

Att ha skinn på näsan skulle vara helt obegripligt för mig om det inte hade varit för mormor. För om någon hade skinn på näsan så var det hon. Att våga gå sin egen väg oavsett vad folk tycker är en egenskap jag försöker ta till mig så långt som det går. Vem hon älskade, vad hon gjorde, var hon bodde eller hur hon levde var inget som någon skulle bry sig om.

Så det är bara några ord för att visa hur underbar min mormor var. Nu ska jag fundera på hur jag kan föra den inspirationen vidare till andra också.  Vem är din inspirationskälla? Om personen fortfarande är i livet så se till att säga några fina ord till personen för inspirationskällor ska man ta vara på.

Tags: , , , , , , ,

2 Comments Leave yours

  1. Beklagar förlusten! Hela din text är dock ett prima bevis på att Viola lever vidare.