Vi måste tänka på barnen!

SvDs ledarsida skriver Johan Ingerö om fruktstunden. Dess vara eller inte vara verkar vara en het skolfråga. Jag personligen hade inte hört om det innan, mer än att jag tror att vi hade det på dagis. Har inte haft det under resten av min skolgång dock. Sedan blir det inte så mycket fruktstunder när man undervisar gymnasielever eftersom de gärna går iväg och köper hamburgare/pizza/godis istället för att äta lunch eller för att komplettera skollunchen.

Nu är det inte fruktstunden i sig som jag reagerar på eftersom om det är nyttigt med frukt eller inte tvistar de lärde om känns det som. Jag har läst nutritionslära, har läst GI-böcker och diverse annat på temat kost och hälsa. Någon som hört talas om scardejsmetoden (vet inte hur det stavas men den uttalades så)? Den höll jag på med på mellanstadiet. Jag har även testat allt från extrem och lätt LCHF och att räkna kcal. Att inte träna alls och att träna massor. Så är det något jag vet är det att kroppen reagerar olika på olika saker och att det finns ingen direkt mall för hur vi ska äta. Det som gäller för mig kanske inte gäller för dig helt enkelt.

I kommentarerna på ledaren finner jag direkt kommentarer i stil med;

…fritt för vuxna att hålla sig till men barnen behöver riktig mat…

Det är här jag blir fundersam. För det är lätt att säga att vuxna får stoppa i sig vad de vill men barnen… Men hur vet vi vad som är bra för barnen? Varför skulle inte deras kroppar, likt vuxnas, vara individuella och därför behöva olika saker?

Ateister brukar säga till mig som kristen att de inte kan med att kristna vill pracka på sin tro på dem. Är det något jag märkt med många som håller en viss diet (om det så är att räkna kcal, att inte äta kolhydrater eller att inte äta fett) så tycker de att hela världen gör FEL om de inte gör samma sak. De tycker också om att tala om det för allt och alla. Detta gäller speciellt för de som nyss har upptäckt en sådan ”diet”.  Är vi verkligen så insnöade i det vi tycker är bra för oss även måste vara bra för våra barn?

Dessutom, det viktigaste av allt, är att jag tror att vår egen totalt fanatiska fokus på mat och motion skapar ideal för våra barn som de inte behöver tänka på. Jag växte upp i ett matfixerat hem och det ledde till att jag kände mig tjock utan att jag var det vilket ledde till att jag tröståt en massa. Det ledde till att jag blev tjock. En självuppfyllande profetia. Det har tagit mig många år av dåligt självförtroende och självspäkning innan jag insåg att det är okey att se ut precis hur man vill. Det är bara så onödigt att låta hela vår unga generation gå igenom samma sak bara för att vi vuxna har problem kring förståelsen att alla människor är olika och vi reagerar på mat och motion olika. Även våra barn.

Tags: , , , , , ,

1 Comment Leave yours

  1. Bra tankar!
    En viktig skillnad mellan barn och vuxna är att barnets kropp växer, och får den inte i sig tillräckligt mycket av de viktiga näringsämnena (fett, proteiner, mineraler, vitaminer, och så kolhydrater för kaloriernas skull) störs deras fysiska utveckling. Inklusive utvecklingen i hjärnan. Det finns förfärande rapporter om barn vars hjärna inte utvecklats som den ska för att föräldrar tagit bort nästan allt fett ur deras mat! Och det är viktigt att veganer tänker på att växande barn behöver helt andra mängder av de essensiella aminosyrorna än vuxna. Så nog måste vi tänka speciellt på vad vi ger öfr mat åt våra barn. Men knappast i den moraliserande riktning, som jag misstänker den kommentar du citerade hade i tankarna…

    Annars är ju den trista sanningen att man bara kan hålla omfånget i kontroll genom att begränsa hur mycket kalorier man sätter i sig. I teorin lätt, men i praktiken så svårt för så många av oss. Vad alla de olika skolorna och kostråden förutom att hålla ner kalorimängden går ut på är att man ska äta på det sätt, som minskar kroppens signalerande om att den är hungrig, och därmed göra det lättare att hålla sig till den ”lagom” mängden kalorier. Problemet är bara att vi vet så förfärligt lite om hur den hungerregleringen fungerar, och därför har antagligen inga av råden något större värde: då de fungerar skulle jag tro att det är genom placeboeffekter, dvs att så länge man tror riktigt starkt på att metoden ska fungera så blir det självuppfyllande …