Kvällsmänniskor göra sig icke besvär…

Att arbeta är fint i vårt samhälle. Visst är det fint att ha pengar, men så fint som det är att ha gjort sig förtjänt av dem kommer man nog inte i närheten. Antagligen är det därför som förslag som basinkomst känns främmande för många. Ska man inte behöva arbeta för pengarna? Vad är det för galna idéer? Snart berättar ni väl att man ska få ta del av kultur utan att tvingas betala för den?! Har man hört på maken.

Nu tänker jag inte grotta in mig på basinkomst (även om jag gillar det) utan det här med att det är så fint att arbeta. Inte nog med att det är fint det är också fint att påpeka det. Man ska tycka om att arbeta, mycket och länge. Att tycka att arbetet man gör är kul är inte ett måste, bara man jobbar mycket. Jag har tyvärr inga bra svar på varför vi har det så djupt rotat i oss. Att skylla på historiska rötter kan man såklart göra men det går inte så bra. Kanske om man stannar på jordbrukssamhället och slutar gå bakåt därifrån för i jakt och samlarsamhällena jobbade man bara ett par timmar om dagen och resten var vilotid. Barnen togs hand om kollektivt vilket gav mycket tid till vila även för kvinnorna. Om de tyckte om arbetet går dock inte att svara på.

Inte nog med att allt detta så är det dessutom olika fint att göra saker på olika tidpunkter på dagen. Det är av någon anledning finare att göra saker tidigt på morgonen än att göra det sent på kvällen. Som exempel;
”Jag klev upp klockan fem på morgonen och gick ut och tränade.”
”Jag dammsög hela lägenheten klockan åtta och var då färdig till klockan tio.”
Visst låter det bra? Jag tycker definitivt det. Till och med är det så att det imponerar mig. Ofrivilligt må sägas men ändå.

Skulle någon däremot säga:
”Jag tränade en timme klockan tio på kvällen innan jag gick och lade mig.”
”Jag dammsög hela lägenheten klockan nio på kvällen och var då färdig till klockan tio.”
Det är fortfarande så att jag blir lite imponerad, men jag blir inte lika imponerad. Varför blir jag inte det? Varför är det finare att göra saker tidigt på morgonen? Är det inte till och med så att om man ”väntar” med att göra saker tills på kvällen är man lite lat? Jag fattar det ärligt talat inte. Anledningen till att jag sitter och funderar på det är att nu har flera personer i min närhet pratat om det på kort tid och jag har fortfarande inget bra svar.

Kanske är det kvar i oss att om man arbetar på morgonen så får man mer gjort? Fast det kan inte stämma eftersom man får lika mycket gjort ändå. När man än tränar den där timmen spelar ingen roll för även om du kan kasta fram en länk om att man bränner mer kalorier på morgonen finns det studier som visar att man bränner fler på kvällen. Vi kan alltså inte vara säker. Kanske vi till och med hellre vill tro de studierna som säger att det är bättre att träna på morgonen just för att vi gärna ser det som finare? Kvällsmänniskor göra sig icke besväret kring att få folk imponerade…

Varför är det så fint att arbeta? Jag kan förstå att det är fint att skapa saker som man är stolt över, att göra saker med sin tid som gynnar andra och sig själv, att utforska nya spännande saker, att uppfinna nya spännande saker osv. Men främst, varför är det finare att göra saker vissa delar av dygnet och inte andra?

Tags: ,

5 Comments Leave yours

  1. Grymt inlägg!

    Först, en liten petimäterdetalj bortom huvudpoängen. För den som styrketränar seriöst så stämmer det faktiskt inte riktigt att det är idealt att träna på morgonen. Ju äldre man blir desto längre tid tar det innan kroppen ”vaknar” och det gäller exempelvis leder. Välfungerande leder är beroende av s.k. ledvätska. Denna är i regel inte på plats på morgonen utan det kan ta någon timme innan det maskineriet är ”inoljat”. Går man således upp i ottan med förhoppningen att begå barbari på gymet så krävs det en stunds lättare rörelsegymnastik för att man skall vara fit for fight. En petimäter som sagt. 🙂

    Det fina med arbetet kan ju dels härröra till vårt Lutherska arv där arbetet hyllades och njutning belackades.

    Man får inte heller glömma bort klimatets påverkan. När människorna spred sig över globen så krävdes det nog att man tangerade vansinnet för att bosätta sig i vårt karga klimat. Till skillnad från sydlänningarna kring Medelhavet så var det inte praktiskt möjligt att agera enligt ”mañana, mañana” helt enkelt för att den som gjorde det frös ihjäl. Bostad, kläder och maten fick således ett helt annat fokus och som en konsekvens bidde det ett ökat merarbete, om än försumbart sett till dagens norm med 8-timmars arbetsvecka. Det fanns på sydligare nejder s.a.s. mindre av soldränkta stränder, en flora av frukter och annan växtlighet, paraplydrinkar…hmm…nåja. 🙂 Det är även därför som våra nordliga anfäder hade mycket större animaliekonsumtion än de sydligare respektive. Den näringsmässiga bristen gjorde att vi utnyttjade animalierna maximalt och exempelvis fick benmärg stå för det mänskliga behovet av omega-3. Kring medelhavet så tog man en paus från playan och ägnade en stund åt fisket.

    Det Lutherska oket är ju även kopplat till det tvång som kyrkan utövade på den lilla människan. En form av gedigen social kontroll som gynnade inte bara kyrkans roll utan även indirekt de som kyrkan återkommande genom historien lierat sig med, dvs överhögheten. En gudfruktig människa var således en sådan som med mössan i hand fann sig i det som proklamerades, läste tio Guds bud och gärna itutades auktoritetstro och att bliva vid sin läst…så att den verkliga makten med emfas kunde leva mer njutningsbara liv och tävla om att bryta mot nyssnämnda levnadsregler i det fördolda. 🙂

    Jag tror också att det handlar om att se arbetet ur paradigmperspektivet. Vi har helt enkelt vant oss vid att se arbetet som självklart och naturligt. Inte minst arbetarrörelsen tog ju fasta på detta genom sin paroll 8 timmars arbete, 8 timmars vila och 8 timmars fritid. Arbetet blev på så sätt egennyttigt och fick ett eget liv. Istället för att som nu (inbillar jag mig) ifrågsätta varför vi skall arbeta så såg man det som självklart och som något att anpassa sig till på bästa sätt för de arbetande och samhället.

    Paradigmskiftet relaterar ju också till de tekniska framstegen. Idag har vi ju avvecklat och umbärliggjort väldigt många arbeten genom automationen och stordriften som varit beroende av teknikframsteg. Vi står alltså inför helt nya möjligheter men även potentiella svårighet som kopplas just till att vi i en ny tid fortsätter att agera enligt dåtid. Var i hela fridens namn har jag stött på denna problematik förut? 😉 Således faktiskt en klockren piratfråga!

    Vad gäller det fina med att arbeta idag så brukar jag tänka att de som hävdar det nog aldrig har arbetat vare sig riktigt hårt eller mycket alternativt har en agenda de smyger med och som inte – för deras egen del – omfamnar riktigt hårt/eländigt arbete.

    Sist men inte minst är den (social)psykologiska komponenten säkerligen närvarande. Vi söker medvetet/omedvetet grupptillhörigheter. Därför väljer de flesta att agera med ryggmärgsreflex och direkt titta ned på de som inte hyllar arbetet. För börjar man leka med tanken att jobbet INTE är något som skall sättas på piedestal och latent hyllas så blir det jobbigt för många. Dels så tvingas de konfrontera den rädsla som de ofta omedvetet har för att hamna på ”andra sidan” och allt utanförskap som per automatik kommer flygandes om man blir arbetslös eller – det otänkbara – hemlös. I en tid där tvånget att arbeta är så påfallande så är det ju för de flesta onaturligt att ens överväga motsatsen eftersom de inte mentalt vill göra det svårare att etablera en position på arbetsmarknaden.

    Ok, bara lite spontana tankar så hav medlidande om det är stavfel och otydliga tankebanor. 🙂

  2. Ann Markström #

    Det handlar (handlade) väl troligtvis om att ”ta vara på dagsljuset”. Än idag finns ju vissa arbetsuppgifter som väl med fördel utföres i dagsljus, som att ploga och skörda åkrar, t.ex. Men innan människorna hade tillgång till el, och bara fotogenlampor och dylikt, var det säkerligen en massa sysslor som var svårare att utföra kvälls- och nattetid. I dagens samhälle finns ju inte lika stor anledning att betona vikten av att ”få saker och ting gjorda” på morgonen, dock, utom i vissa specifika yrken.

  3. I ett försök att leka djävulens advokat finns det ett logiskt resonemang bakom varför det är finare att göra någonting på morgonen än på kvällen – det är svårare. Om jag går upp en timme tidigare än planerat och pluggar lite blir jag bra mycket stoltare än om jag gick och lade mig en timme senare för att hinna med samma mängd arbete – helt enkelt för att jag vet att jag ansträngde mig lite mer.

    Detta sagt är jag otroligt morgontrött men kvällspigg, och jag har många gånger fått diskutera med speciellt äldre familjemedlemmar hur jag trots detta får bra mycket gjort. De verkar inte förstå den grundläggande matematiken bakom att jag sover lika många timmar som de _trots_ att jag somnar och går upp ett par timmar senare.

  4. Det handlar inte om något annat än ett strukturellt förtryck av oss kvällsmänniskor. Morgonmänniskorna utnyttjar sin dygnsrytmsövermakt att förtrycka oss kvällsmänniskor. Vi behörver skapa mer jämställdhet genom att införa obligatoriska sovmorgnar i arbetslivet, lägga fler beslutsmöten på kvällstid och lönepremiera nattsudd.

  5. Varför det är så fint att arbeta: Jag tvivlar liksom du på att detta är ngt medfött mänskligt. Jag tror det kan vara medfött att vara stolt över det man åstadkommit, men inte över arbetet i sig. Mina fördomar säger mig att denna devota arbetsdyrkan inte är lika stark längre söderut i Europa. Jag är rätt säker på att den inte är det längre österut. Således huvudmisstänkt: Protestantismen och Luther. Enligt somliga dock en lokal svensk förvanskning av Luther där arbetsglädje förvandlades till arbetsplikt (http://www.ne.se/rep/lutherskt-f%C3%B6rsvenskningen-av-luther).

    Varför är morgonarbete finare än nattarbete: Kanske därför att vi som nattarbetar framgångsrikt och njuter av det inte är lika stolta och skryter om det på samma sätt som de som är duktiga på att kliva upp tidigt! Undrar om inte de ohemult tidiga skolstarterna på mornarna spelar en roll. Efter tolv år i skolan VET man att om man ska uppfylla omgivningens förväntningar MÅSTE man vara pigg klockan åtta på morgonen och då vet man av ERFARENHET att det straffar sig att sitta och vara kreativ till klockan tre på natten!