The Hunger Games – En recension

Detta inlägg kommer innehålla spoilers, men jag varnar för dem när de kommer…. och är du rädd för att läsa det minsta lilla ur filmen ska du nog låta bli att läsa detta alls.

Jag har nyss kommit hem efter att ha varit på smygpremiären av Hungerspelen här i Sundsvall. Innan jag kommer till hur filmen var vill jag bara passa på och säga hur mycket jag stör mig på folk att de fnissar när det är de mest känslosamma scenerna i filmen. Om du är ett känslosamt vrak som inte kan se seriösa saker utan att förvandlas till en fjortis, för gud förbjude om du kände något när Katniss säger adjö till sin lillasyster, kanske du ska stanna hemma istället för att störa oss andra som vill känna känslor. Så nu har jag gnällt på det.

Filmen då. Jo, filmen är helt okey….. nä jag kan inte lura er, den är helt fantastisk! Det finns några saker jag kan störa mig på i den men som helhet, absolut en av de bästa adaptionerna av en bok någonsin. Eller faktiskt den bästa. Jag hade nästan förväntat mig att jag skulle kunna säga att filmen var bättre än boken (då jag stör mig så mycket på Katniss perspektivet i boken så jag vet inte var jag ska ta vägen) men de kompletterar varandra. Boken är ett medium och filmen är ett annat. Vi får se in i den här världen och se vad som händer ur två helt skilda perspektiv. Båda lika fantastiska. Och jag ska erkänna att jag ser båda som canon.

De har nästan inte gjort om något från boken i filmen heller (tagit bort en del givetvis, men inte ändrat så mycket). Det märks genom det tydligt att Collins har fått vara med i processen genom hela filmen. Faktum är att de gjort om så få scener från hur de är i böckerna att man börjar störa sig på små saker som skiljer sig. Det de mest har gjort är att lägga till förklarande scener genom att två kommentatorer pratar om det som händer i spelen och förklarar för oss som biopublik på samma sätt som att de förklarade för oss om vi satt och tittade på spelen själva. Det är brilljant. Att väva in förklarande nya scener så att vi får se en annan värld fast samma händelser och vad som leder upp till dessa händelser.

Peeta, Katniss och Gale...

Det är också en sådan film där man utan problem kan se filmen utan att ha läst boken. Givetvis kommer man inte känna igen alla personer (man kommer inte förstå vilka Katniss ”göra i ordning henne för Cinna”-personer är och vilka de sminkade, rödklädda tjänarna är som inte pratar är exempelvis), men å andra sidan är det inte sådan som stör när man inte läst boken.

En sak som förvånade mig när jag sett klart på filmen var att jag inte märkte musiken. Jag älskar musiken till filmen, men jag lade inte märke till en enda ton när jag såg på filmen. Klart det var en massa musik men det passade så bra att det fanns inte ett ögonblick av filmen som inte kändes äkta.

Jag kan varmt rekommendera denna film till alla, de som läst boken och de som inte gjort det. Det är inte ens så mycket våld som jag tänkte mig så jag förstår faktiskt inte 15-års gränsen. Klart att det finns våld, men det visas inte så mycket, faktum är att jag tror det är värre att läsa boken. Scenen vid ymnighetshornet är väl det enda jag skulle klassa som ”våldsammare” än i boken och det är inte med mycket.

Den får FEM av fem möjliga. Jag vill se den igen. Typ nu.

 

From here on there be spoilers. Be warned!

Effie Trinket tycker om slåtterdagen.

Så vad tyckte jag som filmen mer exakt…. jag tar det i rubriker så blir det lättare att skriva tror jag. Min hjärna snurrar av intryck.

Överraskningar för oss som läst boken:

Peeta gråter när han sitter i bilen bort från Distrikt 12. Det rev ut hjärtat på mig när jag såg den scenen. Eftersom boken fokuserar så mycket på Katniss, och hon vägrar fokusera på Peeta i början, så man får inte veta så mycket om hur han reagerar. Fantastisk scen, speciellt då Effie samtidigt sitter och säger att de kommer få se så mycket fantastiskt och de två bara tänker att de ska dö.

Peeta springer bort från Ymnighetshornet i början! Här har de ändrat lite i scenen då Katniss inte ska stå och tveka jättelänge innan hon springer till ryggsäcken och medan hon tvekar ser hon Peeta springa iväg. I boken så vet hon inte vad som händer med Peeta efter att han skakat på huvudet åt henne. Antingen så var det inte tänkt att han skulle springa därifrån i boken men eftersom man ville att biopubliken inte skulle fatta att han var med i karriäristgänget så fick han springa istället. I vilket fall så kommer det lite som en överraskning och jag gillar det samtidigt.

Haymitch bestämmer sig för att hjälpa Katniss när han ser hur hon kämpar med sitt brända ben. Jag har alltid antagit att han bestämt tillsammans med Peeta att rädda Katniss. Här får vi se att han inte skärper sig förrän han inser att hon faktiskt kämpar för sitt liv och han… får jag en känsla av, bestämmer sig för att han vågar lita på att hon kommer överleva. Jag kan bara tänka mig hur hemskt det är att se två från ens distrikt dö, år efter år efter år. Att våga lita på Katniss där i det läget måste vara tufft, men som sagt jag har antagit att han gjorde det innan spelen började.

Haymitch

Haymitch är den som får dem att ändra reglerna. När distrikten blir oroliga så säger Haymitch till Seneca att han måste ge folket något att hejja på istället för att ge dem något att kämpa för. Då ändras reglerna så att två spelare, som kommer från samma distrikt, kan vinna. Go Haymitch!

Thresh död. I boken så antar man att Thresh dör genom ett slagsmål med Cato. I filmen hör man muttarna. Igen har de ändrat scenen en del och komprimerat den ordentligt, samt att det är Katniss och Peeta som blir jagade ur skogen av muttarna. Cato syns inte till från början alls. Jag hade här hoppats på en episk fightscen mellan Thresh och Cato ska erkännas, men då han blev dödad av muttar är jag rätt glad att jag slapp se det.

Catos tal. På ymnighetshornet så får visar de en sida av Cato man helt enkelt inte ser i böckerna. Att han egentligen bara vill göra sitt distrikt stolt och smärtan i ögonen när han insett att han är dödsdömd är inte att leka med. Även karriärister kämpar för något. Det är så lätt att man glömmer att de är från distrikten de också… det här är barn som växer upp till att lära sig döda samtidigt som deras president säger att det är så de ska göra. Inte undra på att de är lite som de är.

Seneca Cranes död. Nu fick man inte se honom dö men scenen där han blir inlås in ett rum med de dödliga bären är fantastisk. Helt genial. Och sååå mycket Snow så det finns inte. Det skriker Snow. ”Döda dig själv på de bär som du inte kunde hantera när de var på arenan… ät dina misstag!” Jag rös när jag såg den scenen och faktiskt, på något konstigt sätt blev jag ledsen över det. Han är spelledare och grym som fasen men samtidigt får jag sympati för honom. Han är mycket dummare än Snow och det är hans fall.

Ymnighetshornets design! Väldigt coolt men inte alls vad jag föreställt mig.

Jag vet att en del kommer tycka ”men det är filmen, inte boken, alltså är det bara såsom det är i filmen, betyder inte att det är så”, men som jag sa innan. Jag ser filmen i mångt och mycket som lika mycket canon som boken så jag väljer att se detta som hur det faktiskt hände. Ja, även om de ändrat en del andra scener.

Någon mer än jag som stör sig på att de inte kunde döpa alla tributes ens till filmen?

Saker som de faktiskt har ändrat och som jag märkte:

Katniss får härmskrikebroschen och ger den till Prim. Detta stör mig inte det minsta. Jag saknar Madge, för jag gillade henne skarpt som karaktär, men jag förstår att man väljer att lämna henne utanför filmen. Prim ger den tillbaka till Katniss när hon ska iväg till huvudstaden. Sedan ska jag erkänna att de spelat ner rollen av härmskrikan en aning. Kanske sparar de den till nästa film? Fast samtidigt så är det klart att de har med broschen en del så det kanske bara är jag som tycker att de borde förklarat tydligare vad en härmskrika faktiskt är.

Katniss får tag på bågen och pilarna & Katniss träffar Rue. I boken så springer Katniss därifrån, är medvetslös i flera timmar och går sedan tillbaka för att hämta dem. Det är då Peeta kommer dit, skriker åt henne att springa därifrån och man får se hur han vänder sig om mot Cato. I filmen kommer Peeta direkt dit och skriker åt henne att springa, som att han inte blev skadad av målbålsgetingarna alls. Det var lite störande. Han blev också stucken. Här kan man dock igen förstå varför de gjorde så eftersom det var en scen de kunde kapa bort och det skulle ändå behålla det som hände i stort. Det leder fram till scenen där Katniss vaknar upp med blad över armarna och på halsen och det visar sig att det är Rue som har vårdat henne i två dygn när hon varit medvetslös. Jag har inga problem med att de ändrat de här scenerna (mer än att Peeta också borde blivit stucken) eftersom jag gillar idén av att Rue hjälpte Katniss överleva. Det gör också Rue till ännu mer lik Prim på sätt och vis även om man inte får se något av Prims läkekunskaper i filmen.

Rue dör-scenen. För det första så har de ändrat att Katniss faktiskt hinner fram till Rue och skär loss henne från nätet innan pojken kastar spjutet mot Rue. För det andra så kastar han spjutet. För det tredje så kastar han spjutet mot Katniss som ”duckar undan” och skjuter honom. För det fjärde skjuter hon honom i magen istället för halsen. För det femte så blir inte Rue genomborrad av spjutet utan drar ut det själv innan hon faller till marken. Jag har inget som helst problem med att Katniss nästan hinner rädda Rue i den här scenen, det som stör mig är hur ”lite” både pojken och Rue blir träffade. Att dö knall fall av en pil till magen känns inte helt realistiskt och att Rue skulle ha dött så snabbt över ett sår som knappt ens blödde känns inte heller det. Är man genomborrad av ett spjut eller fått en pil till halsen, ja då förstår man att man inte har många sekunder till att leva.

Distrikt 11 ser Katniss på TV-skärmarna efter att Rue dött.

Distrikt 11 är de som börjar revolten. Istället för att det är Distrikt 8 (som är mitt distrikt varpå jag blev lite putt för man är ju lite stolt att komma från revoltörernas distrikt 😉 ) som gör revolt får man se Distrikt 11 efter Rues död förstöra saker och hur frihetsvakterna kommer och slår ner dem. Skrämmande hur lik den scenen är med liknande scener man kan se på nyheterna under demonstrationer.

Cato & muttarna. Som jag sa innan så är det Katniss och Peeta som jagas av muttarna mot ymnighetshornet och det verkar som att Cato redan är där. Något de inte märker förrän han hoppar på dem och anfaller. Här tycker jag om bokens scen bättre. I filmen sker det i nästan totalt mörker så man ser inte muttarna alls bra och de är mer som stora kraftiga hundar än som de muttar som är i boken. De går inte på två ben och man kan inte se ögonen. Alla tre ska klättra upp på ymnighetshornet för att överleva och inte bry sig om att döda varandra en stund. Däremot har de kastat in ett litet tal med Cato som kommer få hans fanbase att öka och de som redan gillade honom kommer få sina hjärtan att dunka lite extra. När Cato sedan dör har de tagit bort en massa tid, vilket är förståeligt. Det är kanske inte det trevligaste att ha med att han ligger och lider i flera timmar innan Katniss skjuter honom (här har jag alltid undrat hur så många muttar inte river honom i stycken så att han faktiskt dör på en gång). Kanske är det därför de lagt in talet också, för att Katniss ska ha barmhärtighet för honom mycket tidigare.

 

Några saker jag faktiskt på riktigt stör mig på:

Hanteringen av kamerorna under slagsscenerna. Det är hand-kamera-läge som gäller så det är snabba klipp, skakiga scener och jättesvårt att faktiskt se vad som händer. Jag förstår att det antagligen är för att man vill skapa känslan av att man är där i stridens hetta, men jag bara stör mig på det.

Fantastiska, underbara, snygga Peeta Mellark <3

Katniss säger aldrig till Peeta att hon inte älskar honom. Även om jag hatar den scenen i boken, då hon uppenbart älskar Peeta egentligen och för att hon krossar hans hjärta, så saknas den. Kanske kommer den i nästa film i början, så att denna film fick ”sluta lyckligt”, men jag saknar den ändå här. Istället ser vi en bekymmrad Snow i sista scenen. Klassisk cliffhanger if I ever seen one.

Sedan finns det några saker som jag kan tycka är lite trist såsom att de dragit ner på Cinnas roll rejält, likaså Effies roll (i boken tycker man ju om henne på ett konstigt sätt men i filmen är hon mest bara störande) och några andra saker som de ändrade, men jag stör mig inte så mycket på det eftersom det är sådant man måste göra för att få till en film som inte är 12 timmar lång (även om jag skulle ha överlevt att se 9,5 timme till av filmen).

 

Saker som fick mig att gråta:

Jag gråter väldigt sällan när jag ser på film på bio. Därför är jag förvånad att den här filmen fick mig att gråta tre gånger. Inte böla kanske, men ändå fälla ett par tårar.

När Katniss säger adjö till Prim i början, efter slåttern, är en otroligt känsloladdad scen som fick mig att få fuktiga ögon. Det var en scen jag grät till och förklarar nog varför jag inte kunde hålla mig från att fälla några tårar när Peeta började gråta i bilen.

Jag förlåter dem för konstigheterna i Rue dör-scenen eftersom den är så känsloladdad och fin. När Katniss sjunger för Rue och vi får se hur allt blir ljust som att vi är Rue… och sen hur Katniss bryter ihop och gråter… wow. Den fick mig att gråta utan tvekan. Älskar den scenen och när hon dekorerar hennes kropp med blommorna… som sagt, det är den finaste scenen i boken och den finaste i filmen.

Grottscenen mellan Peeta och Katniss fick mig också att få fuktiga ögon. Den är fin och antagligen krossar den mitt hjärta så mycket eftersom jag vet att Peeta älskar Katniss så mycket medan hon bara spelar med… </3

 

Det bästa med filmen:

Skådespelarna! Varenda en av dem är fantastisk och brilljant och jag älskar dem. Jennifer är underbar som Katniss. Hon får mig att gilla Katniss, vilket är bra gjort med tanke på hur mycket jag stör mig på henne i böckerna. Josh som Peeta är också underbar. Cinna är klockren. Haymitch är hysteriskt bra, Effie är också lika bra som alla andra, Cato, Clova, Glimmer, Marvel, Rue, Thresh, Prim, Gale, Snow, Seneca… oh I could go on, men det ska jag inte. Helt enkelt är alla underbara men främst, den jag tycker förtjänar pris för sin insats är Jennifer som Katniss. Scenen där hon står med Cinna och hon fysiskt skakar innan hon ska in på arenan är så känslofylld att jag tappade andan.

 

Cinna och Katniss, precis innan hon ska in på arenan.

 

Jag skulle säkert kunna fortsätta babbla på om filmen ett tag till men då jag skrivit 4 sidor i openoffice och det är ganska sent ska jag sluta där. Jag kan säkert återkomma till filmen om det är så att jag kommer på mer.

 

Det enda jag vill säga mer är; Gå och se filmen.

 

Tags: , , , ,