Allmänt

En studie i fördomar

TV-spel handlar om att dyrka upp lås för jag vet att man gör sånt i en massa spel.

Fotboll handlar om att vräka folk för jag vet att en massa personer i Brasilien blev vräkta när de skulle ordna VM.

Politik handlar om att blogga för jag vet flera politiker som bloggar.

Kristendom handlar om att tycka det är okey att vara pedofil för jag vet att flera präster är pedofiler.

Feminism handlar om att hata män för jag vet att feminister hatar män.

Fyra av dessa generaliseringar skulle alla avfärda som trams. Ett av dem är ett allmänt accepterat legitimt argument. Är inte det lite konstigt?

1

101 på 1001: Januari

Som en del av er läste och kommer ihåg så skaffade jag mig en 101 saker som ska göras på 1001-dagar lista. En av de sakerna jag ska göra är att blogga en gång i månaden om hur det går för mig. Anledningen till det var att jag kände att det skulle vara enkelt att glömma bort en sådan här lista om man inte hela tiden måste påminna sig själv att göra vissa saker på dem regelbundet. Dessutom är det kul att visa hur det går.

Så varje månad tänkte jag plocka ut de sakerna det har skett en utveckling med, bra som dåligt, och skriva lite om det.


003. Sortera alla flyttkartonger

Kommentar: Jag ska erkänna att jag är ganska frikorstig med ”påbörjad” på den här punkten, men eftersom det är en sådan jag har i bakhuvudet hela tiden (för att den är gigantisk och hur ska jag hinna vad har jag gjort för nått?!) så har jag börjat leta förråd. För att kunna flytta alla kartonger och organisera upp förråden vi har så behöver jag hitta ett jag kan hyra där jag kan ställa alla flyttkartonger när de är sorterade och färdiga. Letandet har gått sådär än så länge då det bara finns pyttesmå förråd för en himla dyr peng… men ska leta i gränskommunerna så borde det gå bättre!


016. Se igenom 3 serier/program jag inte sett ännu

Kommentar: Det här är svårare än jag trodde mest eftersom det är så många serier som jag vill se som man aldrig tar sig för men nu har jag ju en ursäkt att göra det. En serie som jag börjat på och är inne på säsong 3 nu är QI (Brittiska såklart). En del kanske inte skulle klassa det som serie förstås, men det gör jag med tanke på att den har massor med säsongen. Den andra serien jag har tänkt se är Sherlock Holmes och jag började tappert med två minuter på första avsnittet innan jag var tvungen att svara i telefonen och sen dess har jag inte sett mer. Men det är på gång!


019. Spela in en (när den är redigerad) 10 minuters video med Snape

Kommentar: Jag har börjat spela in små kortare videosnuttar där Snape är som hon brukar vara när hon är konstig och helt underbart söt! <3 Behöver mycket folk om jag ska få ihop 10 minuter men det är kul så det ska nog inte vara ett stort problem. Däremot är det svårt att komma ihåg att ta med videokameran när hon gör söta saker.


028. Aktivt använda en kalender ett helt år för organisering
030. Göra 3 olika saker jag är livrädd för att göra

Kommentar: Två saker påbörjade! Jag har köpt en sådan här snygg kalender som jag använder mig av när jag planerar upp mina veckor och dagar. Sedan använder jag även google-kalender. Inte nog med det har jag säkert tre andra organiseringsvektyg jag använder för att hålla koll på allt som ska göras (trello, scrivener och old fashioned block/penna). Tre saker jag är livrädd för… jag har börjat testa ketos någon gång ibland. Två gånger har det blivit i Januari. Nålar är jag livrädd för och jag klarar inte av att sticka mig i fingret utan att se nålen… och inte då heller… så jag har fått hjälp men jag har gjort det. Stuckit mig i fingret två gånger redan! Så chek på en av tre saker!


054. Gå ner 50 kilo
057. Föra en Vikt/Hälso-dagbok

Kommentar: Jag har gått ner ett par kilo i Januari vilket jag måste säga är win med tanke på att jag inte ansträngt mig alls så mycket som jag skulle kunna göra. I’ll need to step up my game. En vikt/hälsodagbok går lite hand-i-hand med det. Jag skriver upp vad jag väger när jag nu väger mig och vad jag ligger i ketos. Jag håller även reda på hur mycket vitaminer jag äter och när jag är sjuk. Det är jätteirriterande eftersom jag har känt det som att jag håller på att bli förkyld i ca tre veckor nu. Som att man är sådär extra trött precis hela tiden.


068. Skapa ett samlat dokument för alla mina SH-karaktärer

Kommentar: Scrivener, vill du gifta dig med mig? Jag förstår inte hur jag kunnat ungå detta program förrän höstan 2013?! Hur gick detta till? Jag skakar på huvudet åt alla mina kompisar som använt det men inte berättat om det för mig förut. Jag har köpt det efter att ha använt det och testat och det är verkligen det besta verktyget för detta. Att kunna skapa mappar för alla släkter och sen ytterligare mappar för karaktärerna och sen små kort till lektioner och bakgrunden och information osv. The best!


075. Berömma någon minst 1 gång i veckan (olika personer eller samma)
080. Skicka blommor till någon, 5 gånger (olika eller samma person)

Kommentar: Jag har skrivit en lapp vid datorn för att påminna mig att jag ska berömma folk. Det låter hur lätt som helst att ge beröm en gång i veckan, men det är svårt. Jag räknar inte ett ”bra jobbat” eller ”woho!” eller liknande utan mer uttänkt beröm. Där man anstränger sig och verkligen motiverar sitt beröm. Jag har precis lyckats så jag hoppas det fortsätter så. Skicka blommor kan jag också kryssa av 1 gång på. Personen som fick blommorna blev jätteglad och det gjorde mig jätteglad <3


091. Bada med levande ljus och skön musik minst 1 gång i månaden

Kommentar: I did! Jag köpte en badbomb som doftade ananas och så hade jag levande ljus och lyssnade vidare på omlyssnandet av Män som hatar kvinnor. Det var riktigt skönt. Sen kröp jag ner i sängen och kunde inte sova och när jag väl somnade vaknade jag av Snape som skrek, sen vaknade jag av en mardröm och sen så var jag helt död när jag skulle kliva upp…. inte riktigt som jag hade tänkt mig att det skulle vara. Hoppas det blir bättre nästa gång ^^


100. Inspirera någon att göra en likadan/liknande lista
101. Skriva ett blogginlägg varje månad om hur det går med listan

Kommentar: I did a thing! Jag inspirerade till listor! Jag kan inte länka till dem eftersom de är mer privata men jag vet att de finns och det räcker för mig. Det är tur att jag har Rävöra som bloggar om sitt också så att man kan peppa varandra. Det tror jag är viktigt. Och med detta blogginlägg så kan jag även säga att punkt 101 är påbörjad.

1

101 saker på 1001 dagar

En kompis till mig bestämde sig för att göra en lista med 101 saker som hon skulle göra på 1001 dagar och publicerade den på sin blogg. Det inspirerade mig att göra en liknande lista med alla mina ”åh det vore kul att testa” och ”om jag ändå hade tid till det” som jag hela tiden skjuter upp och aldrig gör.

Jag tog även hennes snygga layout för listan eftersom den som sagt var så snygg!

Denna lista påbörjades redan idag (igår eftersom klockan är strax över midnatt) så den kommer löpa den 1 Januari 2014 till den 28 September 2016.

Inte Påbörjad
Påbörjad
Total epic win!
Misslyckad/Struken av någon anledning


001. Gå igenom alla papper/block och sortera upp dem i pärmar/mappar
002. Sortera Garderoberna
003. Sortera alla flyttkartonger
004. Sortera upp alla hobbysaker


005. Se minst 15 filmer från IMDBs lista över de 100 bästa filmerna genom tiderna
006. Läsa minst 7 böcker från ”The World Library List”
007. Skriva ett färdigt utkast till min Fantasyroman
008. Få minst 5 debattartiklar/texter/insändare publicerade per år
009. Blogga varje dag i 1 månad
010. Klara av NaNoWriMo igen
011. Skriva mitt testamente och/eller ”om jag dör”-brev
012. Se en film på bio jag inte tror att jag vill se alls
013. Starta en bokklubb
014. Läsa alla Harry Potter böckerna i ordning
015. Skicka ut minst 5 böcker ut i världen
016. Se igenom 3 serier/program jag inte sett ännu


017. Göra videorecensioner till minst 12 böcker
018. Måla 3 stycken tavlor
019. Spela in en (när den är redigerad) 10 minuters video med Snape
020. Odla en Örtträdgård
021. Sy en klänning som passar min egen stil
022. Virka Klaine-dockor
023. Testa på Decoupage
024. Göra Julkort till Julen 2014
025. Baka macaroons
026. Laga 3 maträtter jag aldrig lagat förut


027. Göra 2 visionboards
028. Aktivt använda en kalender ett helt år för organisering
029. Prova 3 nya maträtter jag aldrig ätit förut
030. Göra 3 olika saker jag är livrädd för att göra
031. Leva i tre dagar utan någon som helst teknologi (TV, Dator, Mobiltelefon osv)
032. Säga ”Nej” minst 5 gånger utan att tveka
033. Säga ”Ja” minst 5 gånger utan att tveka
034. Hålla ett tal eller föreläsa inför en större grupp människor
035. Planera min egen begravning
036. Färga håret i 3 olika färger (måste inte vara samtidigt)
037. Kliva upp innan klockan sju en månad i sträck


038. Gå igenom 2 teckningskursböcker
039. Lära mig att spela ”Det Vackraste” på Saxofon igen
040. Lära mig 1 nytt ord varje dag i en månad
041. Ta körkort
042. Gå en Kalligrafikurs
043. Lära mig att spela Backgammon


044. Resa utomlands (utanför Norden, EJ England) 1 gång
045. Resa iväg på medeltidsdagarna i någon stad där dessa firas
046. Åka på SHiRL2014
047. Åka på minst 1 mini-shirl
048. Hitta minst 5 geocacher
049. Delta i en demonstration


050. Prova 3 nya motionssätt
051. Köra stenhård LCHF (fakir) 3 veckor i sträck
052. Simma 2 gånger i veckan 2 månader i sträck
053. Gå 30 minuter om dagen 1 månad i sträck
054. Gå ner 50 kilo
055. Rida islandshäst
056. Gå en nybörjarkurs i en dans jag aldrig provat på förut
057. Föra en Vikt/Hälso-dagbok
058. Göra avslappningsövningar 1 gång per dag i 1 månad
059. Testa på Bågskytte och/eller Paintball


060. Skriva om Maskeringsmagilektionerna så att det finns minst 6 i varje årskurs
061. Skriva om Forntida Runor-lektionerna så att det finns minst 6 i varje årskurs
062. Skriva lektioner och lektionsplanering till det ”nya” ämnet
063. Spela klart Angel intrigen och göra så hon tar examen
064. Spela klart Merulafisk intrigen i sin helhet och spela ut Merula så hon tar examen
065. Skriva Phatt och Leo’s alla GET-prov
066. Lansera Botarutbildningen
067. Lansera Aurorutbildningen
068. Skapa ett samlat dokument för alla mina SH-karaktärer


069. Spela genom 3 stycken TV-spel från början till slut
070. Gå på Casinot och spela på Roulette
071. Publicera ett D&D-Next äventyr så att andra kan använda det fritt
072. Färdigställa hela Dendros-kampanjen
073. Åka på Lajv


074. Ordna och ha en fest
075. Berömma någon minst 1 gång i veckan (olika personer eller samma)
076. Donera till 5 olika organisationer och Motivera varför just dessa
077. Göra mitt eget släktträd fem generationer tillbaka
078. Gå in på djupet på 2 släktingars historia
079. Hjälpa en främling
080. Skicka blommor till någon, 5 gånger (olika eller samma person)
081. Fråga en person om deras livs historia och verkligen lyssna på dem
082. Hjälpa någon annan att nå sitt mål
083. Skicka flaskpost
084. Ge beröm till 3 främlingar
085. Hjälpa till en dag på ett djurhem


086. Äta picknick på en kyrkogård
087. Titta på en solnedgång
088. Titta på en soluppgång
089. Besöka ett SPA
090. Bygga ett sandslott
091. Bada med levande ljus och skön musik minst 1 gång i månaden
092. Ligga på en filt utomhus och titta på Stjärnorna
093. Ligga på en filt utomhus och titta på Molnen
094. Fixa naglarna på salong inför en fest
095. Dricka och/eller äta något riktigt dyrt


096. Gå på en konsert/teater/opera/osv i Sundsvall
097. Gå på en konsert/teater/opera/osv i en annan stad
098. Hitta 5 nya artister/grupper jag aldrig hört som jag gillar
099. Spela in en egen cover-låt


100. Inspirera någon att göra en likadan/liknande lista
101. Skriva ett blogginlägg varje månad om hur det går med listan

 

 

Och en bonus:
000. Skriva en ny 101-lista till de nya 1001 dagarna

3

Det lilla är inte alltid så litet som vi tror

 

Let me tell you a story about four different people. They where called Everybody, Somebody, Anybody and Nobody.

There was an important job to be done and Everybody was sure that Somebody would do it.

Anybody could have done it, but Nobody did it. Somebody got angry about that because it was Everybody’s job.

Everybody thought that Anybody could do it, but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.

It ended up that Everybody blamed Somebody when Nobody did what Anybody could have done.

Mamma hade alltid den här lilla historien uppklistrad på väggen på sitt kontor när jag var liten. Jag minns att jag läste den, men förstod inte riktigt vad som menades. Det är sådana saker som inte dyker upp förrän man är äldre och det klickar till. När man sitter där på grupparbetena i skolan och gör allt jobbet själv för att ingen annan tar på sig det. Emma Opassande skev ett mycket bra inlägg på det här temat för några dagar sedan där hon diskuterar det här med att alla kan hjälpa till. Det var i alla fall det jag fick ut av inlägget. Ett rungande ”ingen kan göra allt men alla kan göra något”. Det här inlägget ska nudda lite vid det men mest handla om de som vill hjälpa till men kanske inte känner att de kan/får.

Jag är ett kontrollfreak. Att göra ett bra jobb och att kunna visa upp det jobbet är viktigt. Om något ska bli gjort gör jag det hellre själv än att ge jobbet till någon annan. En hel del jobbar hårt med att släppa saker. Så är det. Men jag ska inte ens diskutera det eftersom jag tror att det inte är hela problemet. Jag tror många vill att det ska vara hela problemet, det är den där andra personen som hindrar mig från att göra saker. Många upplever det som att de vill gärna hjälpa till, men de får inte. Konstigt nog känner jag även igen mig i det tänket då jag ofta kan sitta och tänka ”men om jag fick hjälpa till med den här saken, det skulle vara jättekul.” utan att direkt reflektera över två saker:

1) Behövs det hjälp med den saken jag vill hjälpa till med? Givetvis ska inte det hindra från att ändå fråga men det kan vara så att det faktiskt inte är där någon behöver hjälp. Om någon har en bil behöver den inte hjälp att bära hem matkassarna från affären. Om någon redan har lagat garageporten behöver de inte låna dina verktyg. Det kan vara svårt att acceptera, men värt att tänka på.
2) Behöver personen hjälp med något annat?

Nummer 2 tror jag är vanligast att man glömmer. För det här med att ”hjälpa till” kan ibland till och med bli lite egoistiskt. Jag vill hjälpa till med det jag vill hjälpa till med utan att tänka vad som det verkligen behövs hjälp just där. Nej, jag vill inte sitta och göra det tråkiga jobbet, det kan någon annan få göra! Jag vill göra det här som jag tycker är roligt! Och givetvis är det inte helt fel att tänka så då det också ska handla om rätt person på rätt plats och att bara göra det man tycker är tråkigt är inte alls inspirerande i längden. Men kanske, någon gång, så måste man ta och göra den där tråkiga uppgiften så att den där ”någon annan” slipper. För någon måste göra det. Och om den någon är samma person som i skolan tog på sig jobbet varje grupparbete så kommer den någon att vara den som ger upp efter ett tag.

Sedan måste vi få ur tanken ur våra huvuden kring ”men inte kan väll lilla jag…” För det stämmer inte. Om det är det enda du kan hjälpa till med att RT’a på twitter så är det guld värt. Om du känner att det du kan göra är att dela inlägg på Facebook är det lika guld värt. Det lilla vi kan göra för andra människor i dag är faktiskt helt otroligt. Jag länkar gärna vidare en video av min vän där hon sjunger sin egna låt. Jag trycker gärna RT på en tweet när någon skrivit en bra debattartikel.  Det lilla är inte så litet när vi lever i ett samhälle där allt handlar om klick och att sprida information.

Genom att hela tiden tänka ”någon annan” och ”men jag får ändå inte” så hindrar vi mycket av spridningen av våra idéer, tankar och känslor. Varför är det någon annan som ska skriva det där debattinlägget? Varför är det någon annan som ska sätta upp en affish på stan? Varför är det någon annan som ska vara kassör i den lokala föreningen?

Och främst: Hur kan du hjälpa till?

1

Kvällsmänniskor göra sig icke besvär…

Att arbeta är fint i vårt samhälle. Visst är det fint att ha pengar, men så fint som det är att ha gjort sig förtjänt av dem kommer man nog inte i närheten. Antagligen är det därför som förslag som basinkomst känns främmande för många. Ska man inte behöva arbeta för pengarna? Vad är det för galna idéer? Snart berättar ni väl att man ska få ta del av kultur utan att tvingas betala för den?! Har man hört på maken.

Nu tänker jag inte grotta in mig på basinkomst (även om jag gillar det) utan det här med att det är så fint att arbeta. Inte nog med att det är fint det är också fint att påpeka det. Man ska tycka om att arbeta, mycket och länge. Att tycka att arbetet man gör är kul är inte ett måste, bara man jobbar mycket. Jag har tyvärr inga bra svar på varför vi har det så djupt rotat i oss. Att skylla på historiska rötter kan man såklart göra men det går inte så bra. Kanske om man stannar på jordbrukssamhället och slutar gå bakåt därifrån för i jakt och samlarsamhällena jobbade man bara ett par timmar om dagen och resten var vilotid. Barnen togs hand om kollektivt vilket gav mycket tid till vila även för kvinnorna. Om de tyckte om arbetet går dock inte att svara på.

Inte nog med att allt detta så är det dessutom olika fint att göra saker på olika tidpunkter på dagen. Det är av någon anledning finare att göra saker tidigt på morgonen än att göra det sent på kvällen. Som exempel;
”Jag klev upp klockan fem på morgonen och gick ut och tränade.”
”Jag dammsög hela lägenheten klockan åtta och var då färdig till klockan tio.”
Visst låter det bra? Jag tycker definitivt det. Till och med är det så att det imponerar mig. Ofrivilligt må sägas men ändå.

Skulle någon däremot säga:
”Jag tränade en timme klockan tio på kvällen innan jag gick och lade mig.”
”Jag dammsög hela lägenheten klockan nio på kvällen och var då färdig till klockan tio.”
Det är fortfarande så att jag blir lite imponerad, men jag blir inte lika imponerad. Varför blir jag inte det? Varför är det finare att göra saker tidigt på morgonen? Är det inte till och med så att om man ”väntar” med att göra saker tills på kvällen är man lite lat? Jag fattar det ärligt talat inte. Anledningen till att jag sitter och funderar på det är att nu har flera personer i min närhet pratat om det på kort tid och jag har fortfarande inget bra svar.

Kanske är det kvar i oss att om man arbetar på morgonen så får man mer gjort? Fast det kan inte stämma eftersom man får lika mycket gjort ändå. När man än tränar den där timmen spelar ingen roll för även om du kan kasta fram en länk om att man bränner mer kalorier på morgonen finns det studier som visar att man bränner fler på kvällen. Vi kan alltså inte vara säker. Kanske vi till och med hellre vill tro de studierna som säger att det är bättre att träna på morgonen just för att vi gärna ser det som finare? Kvällsmänniskor göra sig icke besväret kring att få folk imponerade…

Varför är det så fint att arbeta? Jag kan förstå att det är fint att skapa saker som man är stolt över, att göra saker med sin tid som gynnar andra och sig själv, att utforska nya spännande saker, att uppfinna nya spännande saker osv. Men främst, varför är det finare att göra saker vissa delar av dygnet och inte andra?

5

Inspirationskällor ska man ta vara på!

Många personer man träffar formar en som person, men det är kanske inte så många som man ser upp till och beundrar så pass att man önskar att man kunde vara lika bra som dem. Så känner jag inför min mormor; Violet Dahlgren.

För exakt två år sedan på dagen omkom hon i en bilolycka. Hon var på väg i bilen efter att ha hälsat på en av de kvinnor hon hjälpte och blev påkörd i en utfart. Jag kan på ett sätt se det framför mig och på ett annat sätt inte. Jag kan se bilarna, som en slags informationsvideo från sextiotalet, men jag kan inte tänka att det finns människor i dem. Det är för hemskt. Två män verkar det vara som raglade ifrån platsen, relativt oskadade, uppenbart påverkade.

Direkt när jag fick veta om olyckan så kändes det inte så viktigt vilka dessa gärningsmän var eller att de ställdes inför rätta. Oavsett straff så skulle inte min mormor komma tillbaka även om de såklart borde ställas inför rätta. Jag skulle kanske kunna hata dem, men var skulle det leda? Jag vill minnas min mormor med kärlek inte minnas hennes död med hat.

Min mormor var en äkta inspirationskälla. Hon engagerade sig i saker och fick dem gjorda. Hon uppfostrade fyra barn, skilde sig, gifte sig med en mycket yngre ”strandraggare”, skilde sig igen, engagerade sig politiskt i kommunfullmäktige och som fritidspolitiker, startade upp kvinnojourer, hjälpte utsatta och reste till jordens alla hörn på egen hand. Hon var otroligt självständig. Att resa med andra föll henne inte i smaken för då kunde hon inte göra som hon ville. Det är på grund av henne jag vet skillnaden på orden ensam och själv.

När jag var mindre sa jag alltid att jag gärna ville bli politiker men det fanns inget parti jag kände mig hemma inom. Hon svarade att jag skulle ta ett parti som jag tyckte stämde mest och sen förändra det inifrån om det var så att det fanns saker jag inte gillade. Det är inte förrän såhär nu i efterhand som jag börjar inse hur mycket jag tog henne på orden, även om hon såklart fnös åt Piratpartiet som en äkta gråsosse ”ska” göra. Det gör mig inget, trots att hon inte såg det fantastiska i Piratpartiet som jag gör, är och förblir hon en av mina största politiska inspirationskällor. När hon ville ha något ändrat gick hon ut i världen och ändrade det. Så vill jag också vara. Dessutom vet jag att hon uppskattade att jag engagerade mig politiskt oavsett om det är för ett parti hon inte såg som ett alternativ.

Att ha skinn på näsan skulle vara helt obegripligt för mig om det inte hade varit för mormor. För om någon hade skinn på näsan så var det hon. Att våga gå sin egen väg oavsett vad folk tycker är en egenskap jag försöker ta till mig så långt som det går. Vem hon älskade, vad hon gjorde, var hon bodde eller hur hon levde var inget som någon skulle bry sig om.

Så det är bara några ord för att visa hur underbar min mormor var. Nu ska jag fundera på hur jag kan föra den inspirationen vidare till andra också.  Vem är din inspirationskälla? Om personen fortfarande är i livet så se till att säga några fina ord till personen för inspirationskällor ska man ta vara på.

2

Leffelini <3 Dolly = Sant... igen?

Jadå, nog kan det inte vara för mycket kärlek för Dolly här i världen. Bara för att Anna utökade Deadline och för att jag frågade innan och visste att det var okey att skicka in fler bidrag än den jag redan skickat in och för att denna idé flöt omkring i min hjärna och det faktum att jag hade några minuter över såhär… ja för att göra en lång historia kort så läser jag upp ”I will always love you” i diktform. Håll till godo 🙂

Dolly Parton – I will always love you – Uppläst av Leffelini

off

Leffe <3 Dolly = Sant

Bild på omslaget till den LP-skiva jag rockade till som liten!

Anna Troberg har gått ut med att hon har tävling om ett par Dolly Parton-biljetter som hon har över. Det går ut på att man ska göra en ”egen version” av en Dolly Parton-låt och man får göra detta precis hur man vill. Sann till min egen anda att vara ute i sista minuten så är jag verkligen ute i sista minuten när jag skickar in mitt bidrag till tävlingen.

När jag var liten så brukade jag mima till pappas LP-skiva med Dolly och min favorit var utan tvekan 9 to 5. Det var engelska såklart så jag hade ingen aning om vad jag sjöng för något men jag bara visste att det var bra (på samma sätt som att ABBA-skivan och Kikki Danielsson-skivan också gick på högvarv under samma period). Det är få artister man blir så kär i när man är liten och behåller kärleken till när man blir vuxen, men Dolly är en av dessa.

Det jag gillar med Dollys låtar är att de får mig att må bra. Så, udda som jag är, ville jag ta en av hennes finaste och gladaste låtar och göra det lite mörk och mystisk. Ni får avgöra själv om jag lyckades eller inte. Resultatet blev en kort novell baserad på låten ”Love is like a butterfly”;

Fjärilar

Fotstegen hörs utanför dörren. Musklerna värker efter en natts sömn på det
grådaskiga stengolvet. Jag vill skrika trots att jag redan vet hur lönlöst
det är, men rösten är svag. Jag orkar inte. Fotstegen klickar över golvet
utanför dörren. Påminner mig om att jag inte är ensam trots att jag inte
sett en annan människa på flera dagar. Inte ens ägaren till de där
fotstegen. Jag vet vem du är, men jag vet inte vad du vill. Jag kan inte
hindra dig. 

Första gången vi träffades fick jag syn på dig på andra sidan gatan.
Blond, smal och strålande vacker med ett leende som kunde lysa upp hela
världen. Det lyste upp mitt hjärta. Utan att tänka hade jag gått fram till
dig, räckt över mitt visitkort och bett dig att ringa mig om det var så att
du hade några lediga timmar över för någon som mig. Du ringde redan samma
dag.

Väggarna är kala runt omkring mig sånär som på en plansch med en ensam
gulröd fjäril. Den är vacker och präktig utan att för den sakens skulle
kunna anses vara prålig. Det är den enda färgfläcken jag har att fokusera
på. Mina egna kläder är borta, jag kommer inte ihåg hur du tog av dem men
det måste ha varit när jag sov. 

Första gången jag lutade mig fram för att kyssa dig kändes det som det ska
vara. Som det står i alla kärleksromaner, från Jane Austen till
Harlequinromantik, det var som att kärlek hade fått vingar och fladdrade
omkring som en fjäril i min mage. Dina läppar var mjuka och försiktiga. Jag
drog mig undan och du suckade lätt och mötte min blick. Dina ögon var djupa
och skiftade i olika färger. Grönblå med en guldbrun ram längst inne vid
den kolsvarta iris. Det gör de antagligen fortfarande. Trots att jag kämpar
emot får du mitt hjärta att stämma ut i kärleksförklaringar varje gång jag
hör dina steg i korridoren utanför. Jag trycker ner impulsen att ropa efter
dig. Dina ögonlock öppnades och stängdes lika mjukt som satinvingar. Jag
var förlorad. 

Det var som att hjärtat inte tillhörde mig längre trots att det var jag
som burit omkring på det i hela mitt trettioåttaåriga liv. Ingen annan,
bara jag själv. Hjärtat kändes konstigt i bröstkorgen, som att det inte
hörde hemma där längre. Om hjärtat var det som skulle fått vingar är jag
säker på att jag inte hade haft det kvar. Det hade fladdrat iväg på sina
mjuka vingar och flytt från min kropp för att komma närmare din.
Kärlek är som en fjäril, en sällsynt och vänlig sak – är orden som står på
planschen. Likt en inspirationsaffisch jag skrattat många gånger åt när
någon kollega skickat dem på arbetsmailen. Skrattet fastnar i halsen på mig
den här gången. Jag vill skratta, åt den bisarra situationen, men rösten
håller inte ens för det.
Det känns när du är nära mig. Trots din mörka sida. Det hände när vi
kysstes. Även med ögonbindel på. Jag kan inte förklara det, men den
sällsynta och vänliga känslan spred sig inuti mig, genom alla organ och ut
i fingerspetsarna. Hur skulle jag kunna låta bli att älska dig när du är så
underbar? Hur skulle jag kunna låta bli att älska dig när dina händer när
de rörde vid mig var mjuka och försiktiga? När dina kyssar var varma och
ömsinta? Det var du som sa det först;
”När jag är med dig påminns jag om fjärilar.”

Jag nynnar lätt på sången du sjöng för mig. Det är det enda som kan
underhålla mig för stunden. Det och planschen på väggen. Du brukade sjunga
en sång om fjärilar. Inte en ledsen sång, eller ens en olycklig sådan, den
var glad. ”Kärlek är som en fjäril, en sällsynt och vänlig sak. Kärlek är
en flerfärgad känsla och fladdrar som silkesvingar. Kärlek får oss att
känna oss underliga inombords. Det fladdrar som mjuka vingar i flykten.
Kärlek är som en fjäril, en sällsynt och vänlig sak.” Texten gick inte ihop
och du påstod att du hittat på melodin själv, antagligen texten också. Det
var din kärlekssång till mig. 

Mina sinnen är fokuserade på dig. Jag hör ditt skratt, som tidigare lyste
upp min värld likt solsken. Jag ser dig framför mig. Varje dag kändes som
en vårdag, en vårdag när jag blev nykär. Varje dag med dig var jag nykär.
Jag var bara lycklig när du fanns vid min sida. Du gjorde mig beroende av
dig och jag tillät det. Vår delade kärlek var dyrbar, så dyrbar och
sällsynt. Jag var en lilja och du letade upp mig. Min fjäril. Du påstod
alltid att det var tvärtom, men jag vet bättre nu. 

När du kommer närmare orkar jag inte röra mig. Det märks att du inte
förstår varför, att du är beredd på att jag ska vilja fly, skrika, slåss.
Fjärilar försöker alltid fly, men ändå finns det människor som nålar fast
dem i en kudde för sin höga nöjes skull. Jag vet inte om det är din plan
för mig men jag kan inte kämpa. För när man krossar en människas hjärta
krossar man även dess kropp och mitt hjärta är krossat. Jag håller med
planschen. Kärlek är som en fjäril, en en sällsynt och vänlig sak, men även
ömtålig och bräcklig. Din ömtålighet och bräcklighet fick mig att bli
ömtålig och bräcklig och nu kan jag inte kämpa längre. Var det din plan
redan från början, min fjäril? Kan fjärilar vara onda? Jag borde veta
svaret men kan inte förmå mig att tänka så. 

Kärlek är som en fjäril
En sällsynt och vänlig sak.

Andra bidrag i tävlingen är denna roliga video och denna fina ukuleleversion av en av mina favoriter 9 to 5.

Har jag tur kommer jag kunna krydda min Stockholmsresa med Dolly Parton också. Jag håller tummarna 😀

2

Kontaktannons: ”Träffa kompisar”

”Man kan inte läsa en kontaktannons utan att det står att man älskar långa skogspromenader. Men så går man ut i skogen, och vad ser man? Inte en käft. Nej, alla står i Kungsträdgården och gnider sig mot varandra, hur trångt som helst.”

Så skriver Mark Levengood i boken ”Och jag läste att det var omöjligt att leva lyckligt förutan dig”. Jag kan inte annat än att hålla med. Jag har själv inte läst boken utan fick citatet uppläst av mig av mamma så jag har ingen aning om den är bra eller inte. Eftersom det är Levengood slår jag till med en gissning och säger att den är bra.

Det skulle vara lätt att skriva om ensamhet och tillhörighet nu och tänka att det var dit mina ibland konstiga tankegångar för mig, men det är inte dit jag tänker gå. Jag kom och tänka på kontaktannonser. Idag ser vi inte så ofta kontaktannonser utan nu ska man skriva det man skrev där i små rutor på alla sociala medier vi har. ”Vad gillar du att göra?”, ”Intressen:” osv står det och vi fyller villigt i vad vi tycker om. Kanske två saker, eller tre. Politiska korrekta saker ska det vara. Långa promenader på en sandstrand, se på film och träffa kompisar. Det blir en tvådimensionell bild av en komplex människa.

Men vad betyder egentligen ”träffa kompisar”. Det är det intresset jag ser dyka upp allra mest. Finns det något mer intetsägande att säga till någon att man gör? Informationen är helt värdelös. Jag vill slå till ännu en gissning i den här bloggposten och gissa på att ca 96% av Sveriges befolkning tycker om att träffa andra människor eftersom vi ändå är rätt sociala av vår natur vi människor. Vi gillar det inte alltid och många av oss vill vara ensamma då och då men generellt vill vi också ha mänsklig kontakt och närhet. Om vi då gillar närhet (om ni håller med mig i min gissning) så är det inte så långt hopp till att tänka sig att de personer som vi tycker om att ha nära oss mest är de personer som vi tycker om, våra vänner eller kompisar vilket ord man nu föredrar.

Alltså borde det inte vara så svårt att lista ut att ett av de största intressen som finns är just att träffa kompisar. Fast jag stör mig ändå alltid på när det dyker upp. Missförstå mig rätt, jag säger också det ibland, men jag stör mig lika mycket på mig själv när jag säger det. Just för att det är så intetsägande.

VAD tycker du om att göra medan du umgås med dina kompisar då? Det är så frågan egentligen borde besvaras. Tycker man om att samla vänner och bjuda på stora middagar och diskutera politik en hel kväll? Tycker man om att sitta runt ett bord och spela brädspel, käka pizza och rollspela? Tycker man om att gå till gymmet ett par gånger i veckan och snacka över maskinerna? Ett par helt skilda men trovärdiga scenarion.

Var jag vill komma med detta gnäll? Kanske att vi människor ska sluta vara så intetsägande och våga vara lite mer färgsprakande. Våga stå ut, vara unika. Räcker det som slutsats?

off

Beröm eller inte beröm, det är frågan…

Jag ska erkänna, jag är inte bäst på att ge beröm. Det är en sådan sak som glider mellan fingrarna. Jag ser ett bra klipp på youtube, skrattar/ler/gråter och går vidare till nästa. Utan att trycka på like eller kommentera. En annan gång läser jag ett riktigt bra blogginlägg. Jag kanske länkar det vidare på Facebook. Kanske twittrar jag det, om jag kommer åt. Väldigt sällan kommenterar jag.

På samma sätt fungerar det i köttvärlden. Någon har på sig en klänning som sitter så sjukt bra på den personen och jag tänker att jag borde säga något men låter bli. Jag är med om att någon ger mig riktigt bra service på en butik, jag går därifrån med ett leende på läpparna men jag säger inget. Det finns de som förgyller min dag varje dag genom att bara existera, men det är sällan jag säger det till dem.

Jag har bott ensam i många år. Jag trivs med det, jag trivs med mig själv, men det har även gjort att jag har tvingats lära mig att jag inte kan få beröm för allt. När jag städar kommer det inte finnas någon som klappar mig på axeln, när jag varit extra duktig med att plugga en del kommer ingen säga vad duktig jag är eller om jag går en promenad finns det ingen som kan ge mig en kram när jag kommer hem. Jag har behövt lära mig att ge mig själv beröm. Att vara stolt över det jag själv presterar. När jag sitter här och funderar på fenomenet beröm så inser jag att jag nog varit så duktig på att klappa mig själv på axeln för det har gjort att jag har glömt bort att jag borde klappa andra på axeln och säga att de är duktiga. Ge dem beröm.

Alla behöver uppmuntran och beröm. På rollspelet jag är Spelledare på (Svenska Hogwarts) har vi en så kallad berömmelsetråd. Den finns där för att kunna ge varandra beröm. Det är dess enda syfte. Allt från små saker som beröm för att man svarade i ett av de pågående rollspelen till stora saker att de får en att bli lycklig och må bra. Varje gång någon ger mig beröm i den tråden så blir jag löjligt glad. Det spritter i mig, jag får ett leende på läpparna och mår genuint bra. Oavsett vad jag fått beröm för, om det är en liten sak eller en stor sak, en sak jag inte ens tänkt på eller något jag önskar mig beröm för eftersom jag själv känner mig duktig. Det värmer oavsett.

Så min slutsats i dessa något förvirrande tankegångarna är att det är bra att ge beröm. Tänk inte ”men inte kommer den här personen tycka om att jag, lilla jag, säger att den är duktig…” för det tror jag att personen gör. Jag tror alla blir glad över beröm, stort som litet, och att vi alla skulle behöva ge varandra mer av den varan.

Det positiva med beröm är att det även är fantastiskt att göra någon annan glad.

4