Piratpartiet

Partiledningen är död, länge leve partiledningen!

byebyeJag har idag valt att tillkännage för partiledningen och partistyrelsen att jag inte står till förfogande för någon post i Piratpartiet efter den 31 december 2014. Fram tills dess kommer jag att vara kvar som vice partiledare och jobba med att avsluta mina uppdrag så att när jag lämnar ska bollen kunna tas över av nästa vice partiledare på ett smidigt sätt.

Partiledare Anna Troberg väljer att avgå och partisekreterare Henrik Brändén har valt att inte stå till förfogande. Gå gärna in och läs även deras blogginlägg om saken.

När jag ser tillbaka på min tid i Piratpartiet kan jag inte annat än känna stolthet över hur långt partiet har kommit. Jag satt i partistyrelsen när vi röstade genom möjligheten att starta lokala föreningar. Jag har sett oss arbeta fram ett helt nytt principprogram och sakpolitiska dokument i många fler områden än någon trott skulle vara möjligt för bara några år sedan. Vi har breddat och upptäckt tillsammans. Vi har till och med varit inne och nosat på att definiera oss till en ideologi. Fler kommuner och landsting ställde upp till val i år än någonsin och det känns som att den siffran bara kommer att växa. Media har gått ifrån att inte bry sig om oss till att erkänna att vi vet vad vi pratar om. Allt detta är fantastiskt för ett så ungt parti som vi är.

Nu anser jag samtidigt att man måste kunna erkänna när saker inte går så bra och vi kan inte säga att partiet gjorde så bra ifrån sig i valen i år. Det är ett ansvar som givetvis vilar tungt på partistyrelsen och partiledningen. Det finns mycket som hade kunnat göras bättre och mer, som alltid. Saker som hade kunnat göras smidigare. Samtidigt är jag övertygad om att vi som kämpade in i det sista med de resurser vi faktiskt hade, alla som satte upp affischer, delade ut valsedlar, skrev insändare och stod i valstugor mm, vi gjorde vårt bästa. Vi ska inte skämmas, även om det finns de som vill slå oss i huvudet och berätta alla tusen saker vi inte gjorde samtidigt som de vägrar att värdera de tusen saker som vi gjorde.

Det är med vemod jag skriver detta inlägg eftersom jag tycker att Piratpartiet behövs. Piratpartiets politik är viktig. Där alla andra partier tar upp sina vapen och dödar integritet, demokrati och öppenhet försöker Piratpartiet stå emot. Enligt mig har Piratpartiet ett nytt och unikt sätt att se på politik som inte fastnar i upp eller ner, höger eller vänster utan hittar sin egen väg. Pirater ser internet som den fantastiska plattform för demokrati som den är. Vi ser hur övervakningen blir mer och mer slentrianmässig, de flesta känner till FRA men likgiltigheten inför det har blivit ett faktum och den personliga integriteten får stå tillbaka för att myndigheterna ska få ha kontroll över folket. Samtidigt växer fördomarna och rasismen i samhället. Allt detta är viktigt att kämpa emot, tillsammans.

Tyvärr är gemensamhet ett ord många i partiet inte har förstått. Istället bråkas det mer internt om vem som ska få ha rätt i en tråd på facebook. Det har av någon anledning blivit viktigare att få rätt, att få precis som man vill, än att försöka hitta en väg tillsammans. Någonstans slutade pirater acceptera att vi ser världen lite olika men vi kan i alla fall enas under samma tak. Det är viktigare att få precis som man vill i minsta lilla fråga.

Piratpartiet har en struktur som endast gynnar en typ av personlighet. Den personen är en person som uttrycker sig bra i skrift, som kan sälja sig själv, som har bra självförtroende, skinn på näsan och för att vara helt ärlig är duktig på att vara lite ego. Samtidigt så undrar vi varför vi får så många personer som engagerar sig i partiet som hela tiden måste berätta för andra vad de gör för fel och varför de alltid har rätt. Det är rätt självklart varför det är ett problem om och om igen. Strukturen gynnar inte de andra personligheterna. Strukturen gynnar inte diplomaterna, eller de som inte vill ha uppmärksamhet men som skulle bli bra i en styrelse i alla fall (eller på grund av det), de som är mer ”känsliga” och ”ömtåliga” och därigenom har ett helt annat perspektiv på tillvaron. Ett parti som ska representera folket och som ska kunna jobba tillsammans behöver alla personlighetstyper, inte bara de som kan sälja sig själva och som har stora egon.

Piratpartiet har en struktur som tillåter att människor tar på sig ansvar och skyldigheter, men kan sedan lämna dem utan några som helst konsekvenser. En struktur som aldrig ser något fel när någon säger ”någon borde…” och sedan blir sur för att ingen gjorde. Där människor ser partiet mer som en fritidssysselsättning än som ett ideellt engagemang. Där man inte berättar för ”chefen” att man ska åka utomlands på semester i två månader och bara försvinner eller där man anser att man själv kan utse sin efterträdare. Vi har lokala föreningar som anser att moderpartiet ska hålla käften och inte bry sig om vad som händer lokalt samtidigt som de blir sura om moderpartiet inte hjälper dem på alla sätt som går.

Piratpartiet har en struktur som inte tillåter att man säger åt en person att den inte är lämplig på en post eftersom det är elakt och alla borde få prova, samtidigt som vi river sönder alla aktiva som försöker göra saker. Det var inte bra nog, du tänkte inte på den detaljen, jag tycker du skulle ha gjort så, men är du dum i huvudet som inte fattade… Kritiken haglar över precis alla som försöker oavsett vad de försöker göra. Det kan vara allt från en artikel om hbtq-rättigheter (Varför skrev du inte om fildelning istället ditt hbtq-spöke?) till att bjuda folk på våfflor (Alla fattar ju att man ska ha hallonsylt till våfflor och så serverade ni bara grädde, puckon). Försöker man säga åt folk att de ska vara snällare mot varandra så måste man tuffa till sig, få mer skinn på näsan och inte ta åt sig så mycket. När jag har försökt säga ifrån har jag fått höra att det inte är rätt tillfälle, att jag inte borde ta upp det nu, att jag borde bara strunta i det och att jag är så känslig. Detta är något som har kommit att genomsyra hela organisationen där vi har lärt oss att inte prata om det och att låta folk hållas för att det av någon anledning blivit för jobbigt att försöka ta itu med de attityderna.

Här önskar jag nu i efterhand att jag hade gjort mer. Att jag hade kämpat hårdare för att vi skulle bryta ner dessa strukturer. Jag känner personligt ansvar för att jag inte har gjort mer. Jag, som har suttit i både partistyrelsen och partiledningen, borde ha börjat arbeta med dessa frågor innan. Problemet var att jag inte insåg hur djupt det satt, ingrott i väggarna, för några år sedan. Det är inte förrän i år när jag jobbat så intensivt med partiet som jag sett hur det ser ut. Jag är dock övertygad att man kan göra något åt det, men då krävs det en enad partiledning och partistyrelse som drar åt samma håll och som känner förtroende för varandra.

Mitt förtroende för partistyrelsen existerar tyvärr inte i nuläget. Varje gång jag har försökt tagit upp fall av trakasserier i partiet har jag mötts av en stenvägg. Det har påtalats för partistyrelsen att vissa ledamöter sprider lögner till resten av partiet och till media. Det har påtalats att det har förekommit hot mellan partimedlemmar. Det har påtalats otaliga gånger när högt uppsatta pirater har kastat ur sig både det ena och det andra till andra medlemmar. De svar jag har fått är att jag borde polisanmäla händelserna om jag nu tyckte de var så allvarliga, som vanligt att skaffa lite mer skinn på nästan, sluta ta åt mig och att de inte kan göra så mycket åt det. Droppen som fick bägaren att rinna över var när partistyrelsen valde att mörka när de gjorde en ofullständig utredning kring ett uteslutningsärende. De lade sekretess på hela processen kring hur de hade arbetat. Att hävda sekretess på underlag och information i ett sådan känsligt läge är såklart helt korrekt, men att inte tala om hur man arbetat med frågan är inte det. Speciellt inte när jag vet att de medvetet valde att inte prata med vissa av de berörda parterna som uttryckligen sagt att de gärna uttalade sig i frågan. De bordlade frågan flera gånger, utredde inte ordentligt, brydde sig inte om de inblandade nog att ta uti med att hela underlaget läckte och mörklade sedan hela processen kring hur de hanterat ärendet. Det är vad jag förväntar mig av andra organisationer såsom de vi kämpar emot, men inte en som har transparens och öppenhet som ledord och som tar stolthet i att värna om människor och deras personliga integritet. Det finns såklart enskilda ledamöter som jag fortfarande har förtroende för, men min erfarenhet är att de hellre är tysta än att de försöker göra något åt problemen. Jag hoppas verkligen att den nya styrelsen kommer att arbeta med dessa attityder och vända utvecklingen så att den ledning som kommer nästa år kan känna det förtroende som jag har tappat.

Givetvis så finns det många helt fantastiska pirater som jag tycker väldigt mycket om i organisationen. De som bryr sig om andra och som verkligen vill se en politisk förändring. Det finns många där ute som är genuina, trevliga och otroligt hängivna partiet, men det är klart att det inte går att blunda för att om de piraterna var majoriteten som synts mest skulle jag aldrig skriva detta inlägg. Då skulle jag vara kvar. Nu är de tyvärr inte de som syns och hörs mest. Det är inte de piraterna som sätter agendan. Det är inte de piraterna som får andras uppmärksamhet. Jag hoppas att detta blir det uppvaknande som behövs för att dessa pirater ska ta klivet fram och börja sätta agendan. Låt inte partiet tas över av de som gör det till en sport att kritisera, trycka ner och trakassera. Låt inte partiet tas över av de som tycker att man ska bita ihop, skaffa lite skinn på näsan och sluta ta åt sig. Låt inte partiet förfalla i en kamp om vem som har mest rätt utan hitta ett sätt att arbeta tillsammans och stötta varandra. Ni är trots allt med i samma lag.

Själv så kommer jag inte sluta arbeta med frågor kring övervakning, integritet och jämlikhet. Det är som sagt otroligt viktiga frågor som kommer fortsätta vara viktiga även i framtiden.

Med det önskar jag Piratpartiet all lycka i framtiden. Jag hoppas verkligen att ni lyckas: Mot riksdagen 2018!

Nitwit. Oddment. Blubber. Tweak,
/Marit ”Leffe” Deldén

 

 

23

Anonymitet och Rasism – en studie i principer

ID-100144990Igår avslöjade Expressen att ett antal ledande SD-politiker är aktiva på sajten Avpixlat, en ”öppet” rasistisk sajt. Många blev inte förvånade eftersom de kopplar SD till just rasism, men internt har de en policy som inte tillåter rasistiska kommentarer av det slag många hade gjort så det får ändå någon slags effekt.

Trots att jag tycker att rasism är hemskt och de kommentarer som många av politikerna hade kommit med är helt förkastliga så fick jag en liten olustig känsla i magen. Här är en sajt jag inte tycker om som sprider hat-propaganda som nu blir avslöjade. Tycker jag det är bra? Ja, det gör jag egentligen, innerst inne. Borde jag inte tycka det? Nej, det känns som att jag verkligen inte borde det.

Så varför känner jag så? För att jag tycker att man ska få vara anonym på nätet. Det finns många väldigt bra anledningar till att vara anonym. Exempelvis om man har skyddad identitet, att man inte vill basunera ut att man är homosexuell, kristen eller en rad andra typer av saker som är väldigt personliga men som man vill diskutera med andra utan att för den sakens skull avslöja att man är Lisa Andersson som bor på Torparegatan 16E i Fagersten.* I en demokrati är det viktigt att dessutom kunna protestera (fredligt!) mot staten utan att staten kan göra sanktioner mot en som individ eller mot kollektiv också för den delen och för det krävs det att man ska få vara anonym. Det kanske känns främmande i ett land som Sverige där vi inte kan tänka oss att staten skulle få för sig sådana dumheter, men det är en sanning i många länder där människor förföljs dagligen och jag anser att principen ska följas även här för man vet aldrig vad som kan hända. Speciellt inte med FRA som nu visar sig använda sina signalspaningssladdar för att hacka sig in i privata datorer.

För att återgå till Avpixlat. Den lustiga känslan i magen ville inte ge med sig. Så kom en artikel idag i Expressen där man inte längre hänger ut ledande politiker utan just personer som Lisa Andersson i Fagersten. Då föll pusselbiten på plats för mig. Anledningen till att jag tyckte det ändå var lite bra att de gjorde avslöjanden igår är att jag tycker samtidigt att ledande politiker ska granskas, för det är det enda sättet för folket att veta att de inte ska rösta in dem igen (eller om de nu tycker om det de gör rösta på dem igen). Däremot att hänga ut Lisa Anderson i Fagersten tycker jag inte alls om.

Det finns en rad anledningar till det :
1) Som jag redan sagt så måste vi få vara anonyma. Det kan finnas ett värde i att granska politiker, men att granska privatpersoner på det sättet och hänga ut dem är inget som ska göras.
2) Vi har åsiktsfrihet och detta blir en slags moralisk skampåle.

Jag tycker fortfarande att det som skrivs på Avpixlat är gräsligt och hemskt. Och visst kan jag på ett sätt också tycka att det är helt rätt att ”hänga ut svinen” eftersom det är så lätt att ge med för pöbelmentaliteten. Problemet är att när man lyfter upp det i större sammanhang och lyfter in andra ord i det som skrivs blir det inte lika rätt längre. Hur skulle det se ut om Expressen hade hängt ut en rad homosexuella/bisexuella personer som varit aktiva på forum för andra med samma sexuella läggning? Hur skulle vi ha reagerat om det var en rad religiösa grupper som hängdes ut? För att förstå allvaret måste vi lyfta upp diskussionen på den nivån. I en demokrati med åsiktsfrihet måste alla få ha vilka åsikter de vill, även om jag råkar tycka att de är förkastliga.

Dessutom så tror jag att det inte ger så mycket effekt att göra det. Rasisterna får vatten på sin kvarn om det hemska samhället som är elaka mot dem och skapar dessutom en slags martyrer av de som blir uthängda samtidigt som vi andra som sagt inte blir så chockade att Sverigedemokrater är rasister. Så även om jag håller med om att vi måste ta debatten öppet om rasism och främlingsfientlighet så måste jag tyvärr säga att jag tycker att Expressen har valt fel sätt.

Och att använda argumentet att vi måste använda samma metoder som dem för att bekämpa dem köper jag verkligen inte alls. Vi är bättre än så.

 

* Ett helt fiktivt exempel, ber om ursäkt om det faktiskt finns någon som heter det på den adressen om adressen ens existerar

 

(Image courtesy of Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net)

off

Piratpartiet hotas av Rättighetsalliansen

Det tar ett tag för hjärnan att registrera när någon ringer upp en när man ligger och sover och säger att det partiet man är engagerad inom kanske kommer dras inför rätta om en vecka. Jag kan lova att min hjärna inte riktigt hunnit ikapp ännu, trots att det nu gått ett par timmar sedan dess.

Rättighetsalliansen (f.d Antipiratbyrån) skickade imorse ett brev till Piratpartiet och Partistyrelsen (och för att svara på den eventuella frågan så fick inte jag mailet personligen, vilket också är anledningen till att jag inte visste något när jag fick samtalet senare på förmiddagen) där de talar om att Piratpartiet har till den 26:e februari på sig att sluta leverera internet till The Pirate Bay. Pressmeddelandet skickades ut tidigare i eftermiddag kring detta från Piratpartiets håll.

Jag vidhåller som pressmeddelandet säger att det inte är olagligt att leverera internet till någon. Det Piratpartiet gör när de levererar internet är inte annorlunda än det som Bredbandsbolaget, Banhof, ComHem eller någon annan leverantör gör när de ger internet till sina kunder (med skillnaden att PP gör det hela utan att ta betalt). Det är inte olagligt. Givetvis så vill de här personerna att det ska var det och de använder hot för att få som de vill.

Det jag tror är extra viktigt i det här läget att komma ihåg är att känslor kommer att triggas inom hela vår organisation. Det är viktigt att komma ihåg att vi kämpar tillsammans och att det är personers liv vi håller i våra händer inte bara organisationens. Jag påstår mig inte veta vad som kommer att hända, men vad som än händer så hoppas jag att vi kommer ta hand om varandra och respektera varandras känslor och åsikter. Oavsett detta så måste vi se till att detta inte får ske i det tysta. Oavsett vad som händer måste vi få upp detta på agendan. Oavsett vad som händer kommer de inte vinna om vi inte låter dem.

Så vad kan en enskild individ göra för att hjälpa till? Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Skriv lokala insändare. Många underskattar detta men det vi vill är att se till så att så många som möjligt vet om att detta håller på att hända. Lokala media når ibland ut till fler personer är de rikstäckande så skriv insändare, debattartiklar osv. De behöver inte vara långa heller. Bara tala om för andra hur du tycker. Det är viktigt i alla lägen och speciellt viktigt när man slåss för något man tror på.
Ordna demonstrationer runt om i landet. Dra dit familj, släkt och vänner. Prata med alla du möter om detta. Som pirat har jag insett att det är så många som inte vet vad som pågår att bara ett vänligt samtal över fikabordet på jobbet kan öppna mångas ögon.
Ordna en piratfika och diskutera frågan tillsammans med gamla och eventuella nya medlemmar.

Främst av allt: Ta hand om varandra. Vi sitter i samma båt och vi vill samma saker. Kom ihåg det.
För om vi kommer ihåg det kommer de aldrig vinna.

7

Ung Pirats Politiska Konferens

I onsdags var jag på Piratfika i Jönköping eftersom jag bott hos Klara Tovhult i två veckor och hjälpt till på Dreamhack. Det var en av de mer inspirerande piratmöten jag har varit på. För att det diskuterades politik, konkret faktisk politik. Det kom fram många spännande idéer på hur vi kan bredda vår skol- och rättspolitik. Det finns ett googledokument med sammanfattning på vad som kom fram på det mötet.

När man sitter i Partistyrelsen som sammankallande så blir det lätt att man fastnar i det interna dagordningar och protokoll, vilket också är viktigt men det jag insåg på mötet är att jag saknat att jobba aktivt med politik. Utbildningspolitik som fokus måste jag erkänna för det är min hjärtefråga.

Därför blir jag inspirerad av att befinna mig på den politiska konferensen där Ung Pirat ska diskutera hur vi kan bredda programmet och sen ”lobba” på Piratpartiet. Fokus är skolpolitik och rättspolitik. I mina ögon så är det förvisso ganska sant att de ska lobba på oss, det är rätt, men jag känner samtidigt att PP är väldigt öppna för det att det knappt behövs lobbas. Som Anna Troberg sa nyss ”UP suger, PP suger, tillsammans är vi bra.” Det gillar jag även om jag kanske inte skulle vara så drastisk som att säga att vi suger 😛

off

Favorit i repris: Familjen Piratpartiet

Jag har haft ett antal bloggar i mina dagar och ibland kikar jag på dem och inser att det finns vissa blogginlägg som jag gillar väldigt mycket som jag gärna lyfter upp på den här bloggen. Detta är ett sådant inlägg.

Bakgrunden är att det var precis mitt inne i Primärvalet som många av oss minns som en ytterst jobbig tid och jag hade faktiskt inte varit aktiv inom partiet så många månader även om jag blev medlem i april 2009. Allt kanske jag inte håller med om idag men jag tycker det mesta av det fortfarande är tänkvärt och läsvärt. Så här kommer favorit i repris:

Jag har egentligen inte velat blogga om konflikterna inom Piratpartiet eftersom jag inte vetat vad jag velat säga. Med tanke på att konflikterna verkar avlösa varandra och egentligen inte har något med varandra att göra så känns det som att det går djupare än själva konflikten. En del talar om att vi har skapat en konfliktkultur inom partiet. Jag är villig att hålla med.

Dock är det också ett faktum att de som står utanför den täta innersta gruppen personer som främst finns i en speciell skypekanal så märks konflikterna knappt av. Tess skriver att hon inte ens visste om att det fanns en konflikt innan hon fick ett mail från Rick Falkvinge där han förklarade att det fanns en. Då ska det nämnas att Tess också har skype samt debatterar i olika kanaler flitigt och är alltså inte den ”oaktive” medlemmen i partiet då hon dessutom kandiderar i vårt primärval.

Nu ska man inte hyckla med att det bråkas i andra kanaler också. Faktum är att det finns många konflikter lite överallt inom partiet. Detta är givetvis inte något dåligt. Alla arbetsplatser har konflikter.

Så slog det mig idag. Piratpartiet är inte en arbetsplats. Piratpartiet är en familj.

I arbetskanaler och i Off Topic-kanaler, det spelar ingen roll, Piratpartister känner varandra och reagerar på varandra som att vi är en familj. När mamma säger ifrån så gnäller ungarna, när lillasyster snor leksaksbilen så slår storebrodern till och när pappa behöver vila står ungarna utanför dörren och bankar om att de har mardrömmar.

Notera att jag inte lägger in någon som helst värdering i vilka som tar de olika rollerna, faktum är att jag tror vi alla är både mamma, pappa och barn ibland, kanske även kusin eller moster och farbror, eller morfar och farmor osv. Alla får plats i den dynamiken som skapar en familj.

Vi piratpartiser använder sociala medier på internet såsom IRC, Skype, olika bloggverktyg, facebook, twitter osv. Vi är dessutom tillgängliga 24/7 genom dessa. En intensiv seriös hetsig diskussion om organisationen inom PP kan dyka upp på en chatt klockan halv elva en fredagskväll (där både Falkvinge och Troberg är med i debatten) på samma sätt som att samma personer kan sitta i en annan chatt, samtidigt, och diskutera roliga länkar.

När man har ett jobb går man dit på morgonen och hem på kvällen. Det går att ha jour men oftast betyder det att man lägger en mobiltelefon på bordet och sedan svarar i den om någon ringer. Det betyder inte att man ringer chefen eller kollegan direkt när man kommer hem och sitter och småpratar med denne om det där blogginlägget man läste för en stund sedan. Om det är något man vill prata med den personen om tänker man oftast att man pratar om det på morgonfikat dagen därpå. Så bråttom är det faktiskt inte.

I Piratpartiet är det alltid bråttom eftersom alla finns online precis hela tiden. AFK (away from keyboard) börjar förlora sin mening då de flesta tar med sin sina datorer var de än går och gränserna för ledig tid, arbetstid och pirattid har helt suddats ut. De sociala medier som tillåter oss att umgås så pass nära tillåter oss även att visa våra svaga sidor.

Vem berättar för sin kollega att den blivit dumpad av flickvännen och man känner för att krypa under ett täcke och smått dö i en vecka? Vem berättar för chefen att man lider av en depression som gör att man inte kan bli sjukskriven men heller inte kan jobba till sin största kapacitet? Vem berättar i fikarummet att man är lite grinig idag för att man har PMS? (Jag inser att har man en nära relation med sina kollegor eller chef kan det hända men jag gissar mig till att det ändå inte är så vanligt). Sitter man verkligen och pratar om sex öppet med sina arbetskollegor? Det gör man på sociala medier med sina nära. Det gör vi inom Piratpartiet. Därför att vi inte bara är arbetskollegor, vi är en familj också.

När någon mår dåligt plockar vi upp den personen, när någon behöver stöd så stöttar vi och när vi behöver stöd själva söker vi naturligt tröst hos de vi mår bra hos.

Jag tror att detta leder till varför vi har ett konfliktklimat idag. Konfliktklimatet beror nämligen inte på att vi har konflikter. Konflikter finns det överallt i samhället. Däremot så har vi en konflikt på arbetsplatsen finns det ett andrum mellan jobb och fritid, har vi en konflikt på en arbetsplats kan inte den ursäktas bort med att ”jag mår pissigt, så lämna mig i fred.” eller liknande. Vi förväntas vara proffsiga. När vi går hem till partnern däremot då kan vi häva ut oss lite vad som helst för att få ut frustrationen. I Piratpartiet är vi både kollegor och familjemedlemmar. Vi är seriösa och vi är inte seriösa, vi är proffsiga och vi är vänner.

Hur kul är det då att få höra från sin vän eller syster att du gjort fel? Hur kul är det att bli uppringd av någon du tycker mycket om och få en utskällning? Hur inspirerande är det att den man ser upp till säger åt en att ens tankar inte har något värde? Samtidigt får de som kritiserar en smäll när de får höra att kritik inte uppskattas eller att de kritiserar fel. All kritik, om det så är kritik mot kritiken, tas på samma sätt som att det är ens familj som säger det. Man tar den helt enkelt personligt. Jag tror många uppfattar ett ”du har gjort fel” som ”du är fel” vilket inte alls är fallet.

Det leder till att vi inte bara blir sårade, vi blir defensiva lättare, skjuter ifrån oss och beter oss på samma sätt som när mamma skällde ut oss när vi var små. Vi sätter oss och tjurar eller gråter. Vi mår dåligt. När chefen skäller på oss kan vi gå hem och säga ”pucko” och så går man till jobbet nästa dag, när det är en diskussion på Skype går man aldrig hem. Man sitter där tills man däckar av utmattning och när man vaknar igen kan diskussionen återkomma. Det finns inga naturliga pauser och inga naturliga anderum.

Jag vill påpeka att jag inte ser detta som något fel. Att kunna söka tröst hos Piratpartiser, att kunna diskutera sex, att kunna må dåligt och lyfta upp varandra är en del av det jag tycker om kring det sociala nätet som det innebär att vara Piratpartist. På samma sätt som jag älskar att sitta i produktiva diskussioner kring valkampanjer och bloggbävningar. Anledningen till att jag lyfter detta är att jag tror det är något som är bra att vara medveten om. En del kommer inte alls känna igen sig i det jag skriver, en del kommer inte hålla med. Men jag hoppas att det är något att reflektera över.

Som jag ser det behöver vi själva komma på ett sätt att kunna utnyttja de sociala medier vi älskar och samtidigt inte få den destruktiva kulturkonflikt som vuxit fram senaste tiden. Det finns familjer som fungerar och älskar varandra trots konflikter och bråk. Låt oss bli en sådan familj.

2

Stoppa avvisningar till Syrien


Björn Beelzebjörn Nilsson har initierat ett upprop mot att skicka iväg flyktingar till Syrien. Jag skriver gärna på detta upprop och hoppas att fler gör detsamma.

“Sverige avvisar flyktingar till Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.

Därför ska vi inte utvisa oppositionella, eller andra flyktingar, tillbaka till länder i krig eller intern konflikt. Ändå gör vi det ganska ofta av orsaker som mer har med internationell maktpolitik att göra, mindre med humanitära omsorger och respekt för svensk lag.

Arabvåren nådde Syrien mars i år och människor tog till gatorna i fredliga demonstrationer för att protestera mot Assad-regimen. Sedan dess uppskattar FN att över 3500 människor har dödats, däribland hundratals barn. Rapporter om fler dödsoffer tillkommer varje dag. Till regimens facit kan dessutom otaliga sårade och tiotusentals fängslade, hotade och torterade människor läggas. Regimen har bland annat särskilt riktat in sig på läkare som ger vård till skadade demonstranter.

Men antalet döda är troligen större. Det finns inget sätt att veta hur stort mörkertalet är, då oberoende journalister inte kan arbeta i Syrien. Men via internet kan vi se utsmugglade bilder på demonstrationståg som urskiljningslöst beskjuts av militären. Det framstår alltmer som att landet riskerar att kastas in i ett blodigt inbördeskrig.

Därför kräver vi att Sverige ska följa svensk och internationell lagstiftning enligt de åtaganden vi har gjort och har att rätta oss efter, och stoppar alla avvisningar till Syrien tills läget förbättrats.

Detta är inte först och främst en fråga om svensk invandringspolitik eller ett krav på att någon specifik form av uppehållstillstånd måste utfärdas för alla som kommer hit från Syrien. Det är en enkel uppmaning till regering och myndigheter att se till att rådande lagstiftning efterlevs.

Fler som skrivit under uppropet (utan särskild ordning): Emma Marie Andersson, Signe “Yamiko” Rocklin, Anne Kekki, Torbjörn Jerlerup, Frihetssmedjan, Calandrella, JP Andersson, Anna Troberg, Marcus Kylberg, Camilla Rågfors, Annarkia med många fler.

Vill du också säga ifrån? Läs mer på Google+ och Facebook. Nyheter från Syrien på svenska (twitter).

6

Bredda partiprogrammet eller vilken fot står du på?

Det krävs en viss typ av person att lägga sina politiska åsikter åt sidan. Som Pirat gör man det hela tiden. Alla har åsikter som inte täcks av partiprogrammet eftersom Piratpartiet som parti har sagt att vissa frågor är viktigare än alla andra. För mig handlade det som integritet, rättssäkerhet och demokrati. Utan de finns inte så många av de andra frågorna. Därför är jag villig att lägga mina övriga politiska åsikter åt sidan.

Antagligen är det därför som det är så svårt att veta på vilken fot man ska stå på när det gäller att bredda partiprogrammet. För visst vore det trevligt om fler av mina frågor ryms inom det partiet som jag kämpar för, men samtidigt är det läskigt att tänka att de frågor som vi breddar med kan vara sådant som jag inte håller med om.

För länge sen nu när jag inte var partipolitiskt engagerad sa min mormor till mig att det inte finns något parti man håller med till hundra procent och att det är så det är. Det man ska göra är att gå med i det partiet man håller med mest om och sen förändra de frågorna man inte håller med om inifrån. Hur sant det är för alla personer vet jag inte men för mig var det verkligen så. Jag hittade inget parti som jag ville stödja till 100%. Hade jag hittat ett parti som jag höll med för det mesta hade det nog känts okey. Nu letade jag inte så mycket när jag gick i gymnasiet eftersom det fanns så mycket annat att fokusera på.

Piratpartiet höll jag med till 100% när jag gick med. Alla frågorna på agendan kunde jag ställa mig bakom. Fullt medveten om att jag lade ifrån mig en stor del av mina hjärtefrågor när jag gick med. Jag tror det är därför det blir så läskigt att tänka på en breddning. För i normala fall skulle det inte göra något om partiet man var med i inte stämde helt, men när man är villig att lägga ifrån sig så pass mycket av sina åsikter blir det extra svårt att acceptera en åsikt inom partiprogrammet som man inte stödjer.

Visst har alla de frågorna som ligger dem så varm om hjärtat att man inte kan kompromissa bort dem. Utan det skulle jag säga att man saknar integritet så det är bra att ha. Jag tänker bara att jag ser väldigt ofta inom partiet att någon säger ”om vi börjar tycka X så tänker jag gå ur!” och det kommer från alla möjliga håll och kanter. Det kan vara en så liten grej som att någon piratpartist uttrycker något på en blogg så är andra pirater som inte håller med villiga att lämna partiet.

Kan det vara så enkelt att varje sak som går emot ens egen åsikt bara lite känns så stor eftersom det finns så många andra frågor man vill driva men inte känner att man kan driva? För det är ”sånt vi inte ska tycka om”? För att vi som piratpartister lägger så många åsikter på hyllan att vi inte vill kompromissa mer än så?

Personligen så håller jag med om att vi behöver bredda oss. Frågan är bara hur man gör det utan att mista många bra pirater längst vägen. En del skulle kanske säga att det gör inget att mista folk eftersom det kommer nya, och det stämmer såklart till en gräns. Problemet med det slit och släng-tänket är väl att en dag kommer man till en gräns själv där man måste överväga om man kan vara kvar eller inte och frågan är vad man gör i det läget.

Problematiken kring att bredda programmet ligger, för mig, inte bara i vilka frågor som vi ska ha med utan det är så mycket djupare än så. Jag ska försöka ta med mig det på styrelsemötet i helgen där en av frågorna är att diskutera det utkast till Principprogram 4.0 som sedan ska flera vändor till ut till medlemmarna innan det läggs upp på vårmötet 2012.

4

Siffran tre är magisk på många sätt

Piratpartiet har en så kallad trepiratsregel. Den går ut på att om tre pirater vill göra något så är det bara att tuta och köra utan att be någon om lov. Just antalet tre har därför fått en liten speciell betydelse inom organisationen antagligen helt omedvetet.

Tre, en fullkomlig siffra, som hela tiden återkommer i våra liv. Inom retoriken brukar man säga att ska man argumentera ska man gärna ha tre starka argument eller tre ord direkt efter varandra. I olika sagor, mytologier och religioner återkommer siffran flertalet gånger som de tre små grisarna, Poseidons treudd eller treenigheten. <- tre exempel!

De flesta vet allt detta, men visste du att det bara krävs tre medlemmar av Piratpartiet för att skicka in en skrivelse till partistyrelsen som styrelsen då måste ta upp på sin dagordning? Bara tre personer kan alltså få upp just sin fråga på ett möte som styrelsen måste diskutera.

Det gör man genom att… skriva ihop en text om det som man vill att styrelsen ska diskutera, man tar eventuellt med ett yrkande i själva texten*, skriver under den med minst tre pirater och skickar till mig (marit.delden@piratpartiet.se) eller till styrelsen@piratpartiet.se senast 2,5 vecka innan det nästkommande styrelsemötet kommer äga rum. Kommer skrivelsen in senare än 2,5 vecka innan så tas den antingen upp som en övrig fråga, eller på nästa möte.

Passa på att påverka partistyrelsen i dess arbete 🙂

* för att yrkandet ska tas upp på mötet som ett yrkande så måste en av styrelseledamöterna yrka samma sak på det sittande mötet.

off

Om styrelsen var SJ skulle inte tågen vara sena

Styrelsen från vänster; Henrik Brändén, Tomas Kronvall (adjungerad från valberedningen), Torbjörn Wester, Mårten Fjällström, Johanna Julén, Emil Isberg, Marit Deldén, Sammy Nordström och Mattias Bjärnemalm. Foto: Opassande.

Just nu sitter jag på ett tåg på väg hem till Sundsvall och senare i veckan ska jag vidare ut till sommarstugan i Härnösand igen. Anledningen att jag för andra gången på tre dagar sitter på ett försenat tåg är att jag har varit i Stockholm för Piratpartiets styrelsemöte.

Två intensiva dagar blev det med en inspirerande styrelse som har fattat många genomtänkta (i min åsikt) och bra (igen enligt min åsikt) beslut.  Ett av dessa går att läsa på Piratpartiets hemsida som går ut på att vi ska bygga fram en proposition till höstmötet i oktober om självstyrande lokala partiorganisationer. Säg gärna vad du tycker i forumet.  Jag personligen tycker det är helt rätt väg att gå och hoppas givetvis att många av partiets aktiva och medlemmar håller med.

Annat som vi har beslutat om är att välja Anna Troberg som partiledare (ingen direkt chock, men givetvis välförtjänat) och att börja med att skriva ihop ett styrdokument kring partiledaren och partiledningens mandat för att förtydliga detta. Det är något som både vår partiledare och styrelsen tidigare har sagt att de önskar ske.

Styrelsen in action. Foto: Jonathan R Lundkvist

Vi valde även att stryka den tidigare sekretesspolicyn som vi har haft i styrelsen. Tidigare har det som sagts på styrelsemöten även stannat där. Det har nu tagits bort. Givetvis så kommer fortfarande känsliga saker att ske under sekretess men de frågorna ska vara i undantag.

Andra saker som vi tog upp var om det ansågs rimligt att vi bjuder våra styrelseledamöter på lunch under mötesdagarna (det anser jag är rimligt men det var inget vi beslutade om), jag som sammankallande fick en sekreterare (Henrik Brändén) och en biträdande sekreterare (Sammy Nordström) till hjälp i mitt arbete och givetvis för hjälp till hela styrelsens arbete samt så hann vi revidera en del i budgeten.Vi nuddade också vid diskussion om att möjliggöra för medlemmar att vara närvarande på våra styrelsemöten men det beslutade vi inte om på det här mötet.

Tyvärr hann vi inte med alla viktiga punkter i dagordningen, saker som genomgång av årsmötesbeslut, genomgång av verksamhetsplanen och alla våra viktiga styrdokument fick bordläggas, trots att vi jobbade riktigt hårt på att lyckas med det. Det tänker jag inte gråta spilld mjölk över eftersom jag tycker vi fick massor med saker gjorda och det var som sagt otroligt trevligt. Jag önskar och tror att alla framtida styrelsemöten blir lika givande.

Även Johanna har hunnit blogga om mötet (hon är snabb som en ninja!).

2

Piratpartiets vårmöte: Problemen med motion A14

Känslorna kring motion A14 löper amok på det här mötet. Någon säger att den är stadgevidrig (vilket iofs är sant till viss del), en annan person säger att det är hjärtskärande om den inte går igenom och så är känslostormarna och sandlåderetoriken ett faktum.

Jag ska försöka berätta varför jag tycker att man ska rösta AVSLAG på motion A14. Jag ska dessutom försöka göra det utan att ta till onödiga känslouttryck utan låta mina argument stå för sig själva.

Motionen är en stadgebilaga. Det betyder att den läggs till stadgarna för att användas som referens i organisatoriska frågor som kanske inte uttryckligen står i stadgan men som ska behandlas därefter. För att få igenom en stadgebilaga krävs det ENDAST 50% majoritet på ETT möte. Det är alltså relativt enkelt. Det är dock värt att hålla i åtanke att där stadgebilagan går emot stadgan är det alltid stadgan som har företräde.

Innan jag berättar vad jag finner problematiskt med stadgebilagan i sig skulle jag vilja lyfta ett annat problem som jag har funnit i denna diskussion;

Medlemsmöten är krångliga!

Det är ett faktum. Det kommer vi inte ifrån. Voteringsordningar, yrkanden, tilläggsyrkanden, vinnande mot avslag osv ÄR svårt. Vi kommer inte ifrån det. Det vi kan göra är att göra det lättare. Lättare innebär inte att sätta oss ner och komma på ytterligare en teknisk lösning. Oavsett om det är att koda i forumet eller koda en hemsida eller om vi skulle få för oss att ha mötet via twitter. Den tekniska koden kommer inte hjälpa oss att komma över det pedagogiska problemet kring att möten är svåra.

Webserien XKCD

Det här partiet har en tendens att vilja lösa pedagogiska problem med kod. Lösningar som ”vi kan bygga en app” eller ”vi gör en hemsida” är sådana som dyker upp på nästan alla problem oavsett vilken art. Väldigt ofta är det pedagogiska problem som vi inte kan nå genom att koda. Såsom att vi vill att informationen nås ut till fler om vilka vi är. Ja, det är bra att ha en hemsida men är det hemsidan som är självändamålet? Knappast. Likadant ska inte en stadgebilaga vara det. En stadgebilaga som mest av allt handlar om att hacka kod är inte lösningen på pedagogiska problem kring voteringsordningar och yrkanden.

Då tror jag mer på information och utbildning till alla som vill ha den, som är lätt att få och inte tar evigheter att sätta sig in i. Något som tar bort mycket av tröskeln när man kollar i forumet. Jag vet hur det är med forumet. För det första har jag lätt dyslexi. För det andra har jag (antagligen pga min dyslexi) extremt svårt att läsa instruktioner. Instruktionsmanualer är helt omöjliga, jag fattar ingenting såvida det inte finns fina bilder till var och en av sakerna jag ska göra. Så när någon säger att de tycker att forumet är svårt förstår jag dem. Mötespresidiet använder blå text mot blå bakgrund… really? Det är väldigt fail för oss som har lässvårigheter som exempel. Sedan ska man förstå att Y är ett yrkande och man ska förstå att voteringspass betyder de dagar man får rösta och så ska man på det förstå att voteringspass 1a och 1b sker parallellt med varandra. Det är inte lätt. Men alla dessa problem är pedagogiska de beror INTE på tekniken.

Så vilka är de största problemen jag ser med motionen? Jag väljer givetvis här att plocka fram saker ur bilagan som jag inte gillar för det är självfallet så att det finns saker i den som är värda att tänka på och använda sig av. Dock är de negativa aspekterna betydligt fler än de positiva enligt min bedömning.

Särskilt fokus ska läggas på att även medlemmar som normalt inte är engagerade som aktivister eller funktionärer ska kunna delta i medlemsmötet.

Det låter fint men om man bryter ner det betyder det i praktiken att man lyfter fram vissa medlemmar som viktigare än andra. Våra aktivister och funktionärer ska inte ses som lika viktiga att få med i beslutsprocessen som andra medlemmar. Något som jag finner ytterst konstigt. Alla borde väl vara lika viktiga?

Votering om alla motioner och propositioner sker i exakt två steg.

Problemet med detta har lyfts även av andra. Det låter dock lockande. Bara två voteringsomgångar. Men det är att lura sig själv om man tror att det kommer bli enklare bara för att det är färre gånger man kan rösta. Genom att bara tillåta två voteringsomgångar kommer det antagligen att bli ännu krångligare att förstå vilka konsekvenserna blir av voteringarna. För då måste man ställa ändringsyrkanden mot andra ändringsyrkanden på ett sätt som gör att fler yrkanden som säger precis tvärtemot varandra kan gå igenom samtidigt. Vilket också kommer vara förvirrade på ett helt nytt sätt än det är förvirrande idag.

På detta möte har presidiet jobbat för att hålla nere antalet voteringsomgångar. Det märks tydligt. De allra flesta voteringar har bara två pass. När jag gick igenom stadgemotionerna för att skriva information om dem slog det mig att jag aldrig behövde skriva ”voteringspass 3” någonstans. Däremot så vet jag att det i vissa fall behövs. Mötespresidiet till nästa möte kommer att vara medlemsvalda och arbeta för att förbereda mötet. Jag tror att de kommer att arbeta med medlemmarnas bästa i åtanke när de även nästa gång lägger fram voteringsordningar.

Mötet ska lista samtliga voteringssidor på en (1) översiktswebsida […].
Votering om samtliga ändringsmotioner ska ske på en (1) websida (”voteringssida”).
Votering om samtliga resulterande motioner och propositioner skall därefter också ske på en (1) websida (”voteringssida”).

Igen försöker man lösa saker med kod, men inte nog med det, stadgebilagan säger även att man ska lösa det med en viss sorts kod. Jag hoppas verkligen inte att vi måste hålla våra möten på ”en websida”. Inte för att jag älskar forumet som jag fint påpekade innan utan för att jag tycker det vore mycket olyckligt om vi tvingar in våra möten i en viss teknik istället för att låta tekniken anpassa sig efter våra behov. Det är medlemmarnas behov av teknik som ska styra.

Sedan beskriver stadgebilagan även att vi ska ha condorcetrankade personval och voteringslistorn, något som jag är emot i sig men som nog kräver ett helt eget blogginlägg för att jag ska förklara det.  Däremot vill jag ta upp detta på tal om just voteringslistor;

Styrelsens voteringslistor har en särställning gentemot medlemmars dito.

Jag håller med om att styrelsens rekommendation borde finnas med om det finns en sådan. Dock borde denna givetvis inte få någon särställning gentemot medlemmarnas om vi nu ska ha voteringslistor (något jag ställer mig emot dessutom). Om det ska finnas voteringslistor borde allas listor behandlas lika, såväl styrelsens som medlemmarnas.

Partiledningen tillhandahåller teknik för att genomföra mötet till mötespresidiet på uppdrag av partistyrelsen, enligt stadgar 4.2.2 och 4.8.7. Detta ska tolkas som att mötespresidiet och medlemsmötet skall använda den teknik som partiledningen tillhandahåller och anvisar för att genomföra medlemsmöte på uppdrag av partistyrelsen, även i fall då sådan anvisad teknik etablerar detaljer i mötesordning som inte regleras i detta dokument. Mötespresidiet bör dock söka lösa sådana begränsningar i samråd med partiledningen i god tid före medlemsmöte.

Man säger att man brukar spara det bästa till sist. Jag har valt att spara det värsta till sist. Denna del i stadgebilagan säger att partiledningen ska tillhandahålla tekniken. Den ger partiledningen makt över medlemsmötet. Det kanske inte låter så farligt men om man betänker att inte ens styrelsen får ha makt över medlemsmötet eftersom de står under detta… hur blir det då om partiledningen som ska står UNDER styrelsen får bestämma all mötesteknik och i och med det även mötesordningen för mötet? Men det icke inräknat så är det värsta i stycket faktiskt ”även i fall då sådan anvisad teknik etablerar detaljer i mötesordning som inte regleras i detta dokument.” Det betyder att om partiledningen kommer på lösningar UTÖVER det som står i bilagan ska de ha rätt att införa dessa utan att mötespresidiet har något att säga till om.

Min åsikt är att detta är första gången vi får ett medlemsvalt mötespresidie som kommer arbeta redan från detta mötets slut till och med nästa möte till att göra det lättare och enklare. De kommer arbeta med att ge medlemmarna det som de vill ha. Utan att värdera någons röst, någons åsikt eller någons rekommendation högre än någon annans.

Rösta därför AVSLAG (mittenhålet) på motion A14.

Sedan skulle jag vilja avsluta med att jag skäms lite över både mig själv och andra som inte uppmärksammar folk på att det ligger motioner på det här mötet som kan påverka grundfundamenten som partiets politik står på om de går igenom (till det positiva eller det negativa låter jag var och en avgöra). Som den motionen som vill förändra vår ståndpunkt i upphovsrättsfrågan till att vi ska avskaffa upphovsrätten eller den som säger att vi inte vill avskaffa patenten utan reformera dem. Var är alla hjärtskärande historier om dessa motioner? De som påstår sig stå över det organisatoriska snacket verkar vara mycket prat och lite verkstad om de bara bryr sig om att informera folk om de rent organisatoriska motionerna.

1