Politik

Anonymitet och Rasism – en studie i principer

ID-100144990Igår avslöjade Expressen att ett antal ledande SD-politiker är aktiva på sajten Avpixlat, en ”öppet” rasistisk sajt. Många blev inte förvånade eftersom de kopplar SD till just rasism, men internt har de en policy som inte tillåter rasistiska kommentarer av det slag många hade gjort så det får ändå någon slags effekt.

Trots att jag tycker att rasism är hemskt och de kommentarer som många av politikerna hade kommit med är helt förkastliga så fick jag en liten olustig känsla i magen. Här är en sajt jag inte tycker om som sprider hat-propaganda som nu blir avslöjade. Tycker jag det är bra? Ja, det gör jag egentligen, innerst inne. Borde jag inte tycka det? Nej, det känns som att jag verkligen inte borde det.

Så varför känner jag så? För att jag tycker att man ska få vara anonym på nätet. Det finns många väldigt bra anledningar till att vara anonym. Exempelvis om man har skyddad identitet, att man inte vill basunera ut att man är homosexuell, kristen eller en rad andra typer av saker som är väldigt personliga men som man vill diskutera med andra utan att för den sakens skull avslöja att man är Lisa Andersson som bor på Torparegatan 16E i Fagersten.* I en demokrati är det viktigt att dessutom kunna protestera (fredligt!) mot staten utan att staten kan göra sanktioner mot en som individ eller mot kollektiv också för den delen och för det krävs det att man ska få vara anonym. Det kanske känns främmande i ett land som Sverige där vi inte kan tänka oss att staten skulle få för sig sådana dumheter, men det är en sanning i många länder där människor förföljs dagligen och jag anser att principen ska följas även här för man vet aldrig vad som kan hända. Speciellt inte med FRA som nu visar sig använda sina signalspaningssladdar för att hacka sig in i privata datorer.

För att återgå till Avpixlat. Den lustiga känslan i magen ville inte ge med sig. Så kom en artikel idag i Expressen där man inte längre hänger ut ledande politiker utan just personer som Lisa Andersson i Fagersten. Då föll pusselbiten på plats för mig. Anledningen till att jag tyckte det ändå var lite bra att de gjorde avslöjanden igår är att jag tycker samtidigt att ledande politiker ska granskas, för det är det enda sättet för folket att veta att de inte ska rösta in dem igen (eller om de nu tycker om det de gör rösta på dem igen). Däremot att hänga ut Lisa Anderson i Fagersten tycker jag inte alls om.

Det finns en rad anledningar till det :
1) Som jag redan sagt så måste vi få vara anonyma. Det kan finnas ett värde i att granska politiker, men att granska privatpersoner på det sättet och hänga ut dem är inget som ska göras.
2) Vi har åsiktsfrihet och detta blir en slags moralisk skampåle.

Jag tycker fortfarande att det som skrivs på Avpixlat är gräsligt och hemskt. Och visst kan jag på ett sätt också tycka att det är helt rätt att ”hänga ut svinen” eftersom det är så lätt att ge med för pöbelmentaliteten. Problemet är att när man lyfter upp det i större sammanhang och lyfter in andra ord i det som skrivs blir det inte lika rätt längre. Hur skulle det se ut om Expressen hade hängt ut en rad homosexuella/bisexuella personer som varit aktiva på forum för andra med samma sexuella läggning? Hur skulle vi ha reagerat om det var en rad religiösa grupper som hängdes ut? För att förstå allvaret måste vi lyfta upp diskussionen på den nivån. I en demokrati med åsiktsfrihet måste alla få ha vilka åsikter de vill, även om jag råkar tycka att de är förkastliga.

Dessutom så tror jag att det inte ger så mycket effekt att göra det. Rasisterna får vatten på sin kvarn om det hemska samhället som är elaka mot dem och skapar dessutom en slags martyrer av de som blir uthängda samtidigt som vi andra som sagt inte blir så chockade att Sverigedemokrater är rasister. Så även om jag håller med om att vi måste ta debatten öppet om rasism och främlingsfientlighet så måste jag tyvärr säga att jag tycker att Expressen har valt fel sätt.

Och att använda argumentet att vi måste använda samma metoder som dem för att bekämpa dem köper jag verkligen inte alls. Vi är bättre än så.

 

* Ett helt fiktivt exempel, ber om ursäkt om det faktiskt finns någon som heter det på den adressen om adressen ens existerar

 

(Image courtesy of Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net)

off

Det lilla är inte alltid så litet som vi tror

 

Let me tell you a story about four different people. They where called Everybody, Somebody, Anybody and Nobody.

There was an important job to be done and Everybody was sure that Somebody would do it.

Anybody could have done it, but Nobody did it. Somebody got angry about that because it was Everybody’s job.

Everybody thought that Anybody could do it, but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.

It ended up that Everybody blamed Somebody when Nobody did what Anybody could have done.

Mamma hade alltid den här lilla historien uppklistrad på väggen på sitt kontor när jag var liten. Jag minns att jag läste den, men förstod inte riktigt vad som menades. Det är sådana saker som inte dyker upp förrän man är äldre och det klickar till. När man sitter där på grupparbetena i skolan och gör allt jobbet själv för att ingen annan tar på sig det. Emma Opassande skev ett mycket bra inlägg på det här temat för några dagar sedan där hon diskuterar det här med att alla kan hjälpa till. Det var i alla fall det jag fick ut av inlägget. Ett rungande ”ingen kan göra allt men alla kan göra något”. Det här inlägget ska nudda lite vid det men mest handla om de som vill hjälpa till men kanske inte känner att de kan/får.

Jag är ett kontrollfreak. Att göra ett bra jobb och att kunna visa upp det jobbet är viktigt. Om något ska bli gjort gör jag det hellre själv än att ge jobbet till någon annan. En hel del jobbar hårt med att släppa saker. Så är det. Men jag ska inte ens diskutera det eftersom jag tror att det inte är hela problemet. Jag tror många vill att det ska vara hela problemet, det är den där andra personen som hindrar mig från att göra saker. Många upplever det som att de vill gärna hjälpa till, men de får inte. Konstigt nog känner jag även igen mig i det tänket då jag ofta kan sitta och tänka ”men om jag fick hjälpa till med den här saken, det skulle vara jättekul.” utan att direkt reflektera över två saker:

1) Behövs det hjälp med den saken jag vill hjälpa till med? Givetvis ska inte det hindra från att ändå fråga men det kan vara så att det faktiskt inte är där någon behöver hjälp. Om någon har en bil behöver den inte hjälp att bära hem matkassarna från affären. Om någon redan har lagat garageporten behöver de inte låna dina verktyg. Det kan vara svårt att acceptera, men värt att tänka på.
2) Behöver personen hjälp med något annat?

Nummer 2 tror jag är vanligast att man glömmer. För det här med att ”hjälpa till” kan ibland till och med bli lite egoistiskt. Jag vill hjälpa till med det jag vill hjälpa till med utan att tänka vad som det verkligen behövs hjälp just där. Nej, jag vill inte sitta och göra det tråkiga jobbet, det kan någon annan få göra! Jag vill göra det här som jag tycker är roligt! Och givetvis är det inte helt fel att tänka så då det också ska handla om rätt person på rätt plats och att bara göra det man tycker är tråkigt är inte alls inspirerande i längden. Men kanske, någon gång, så måste man ta och göra den där tråkiga uppgiften så att den där ”någon annan” slipper. För någon måste göra det. Och om den någon är samma person som i skolan tog på sig jobbet varje grupparbete så kommer den någon att vara den som ger upp efter ett tag.

Sedan måste vi få ur tanken ur våra huvuden kring ”men inte kan väll lilla jag…” För det stämmer inte. Om det är det enda du kan hjälpa till med att RT’a på twitter så är det guld värt. Om du känner att det du kan göra är att dela inlägg på Facebook är det lika guld värt. Det lilla vi kan göra för andra människor i dag är faktiskt helt otroligt. Jag länkar gärna vidare en video av min vän där hon sjunger sin egna låt. Jag trycker gärna RT på en tweet när någon skrivit en bra debattartikel.  Det lilla är inte så litet när vi lever i ett samhälle där allt handlar om klick och att sprida information.

Genom att hela tiden tänka ”någon annan” och ”men jag får ändå inte” så hindrar vi mycket av spridningen av våra idéer, tankar och känslor. Varför är det någon annan som ska skriva det där debattinlägget? Varför är det någon annan som ska sätta upp en affish på stan? Varför är det någon annan som ska vara kassör i den lokala föreningen?

Och främst: Hur kan du hjälpa till?

1

Stoppa avvisningar till Syrien


Björn Beelzebjörn Nilsson har initierat ett upprop mot att skicka iväg flyktingar till Syrien. Jag skriver gärna på detta upprop och hoppas att fler gör detsamma.

“Sverige avvisar flyktingar till Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.

Därför ska vi inte utvisa oppositionella, eller andra flyktingar, tillbaka till länder i krig eller intern konflikt. Ändå gör vi det ganska ofta av orsaker som mer har med internationell maktpolitik att göra, mindre med humanitära omsorger och respekt för svensk lag.

Arabvåren nådde Syrien mars i år och människor tog till gatorna i fredliga demonstrationer för att protestera mot Assad-regimen. Sedan dess uppskattar FN att över 3500 människor har dödats, däribland hundratals barn. Rapporter om fler dödsoffer tillkommer varje dag. Till regimens facit kan dessutom otaliga sårade och tiotusentals fängslade, hotade och torterade människor läggas. Regimen har bland annat särskilt riktat in sig på läkare som ger vård till skadade demonstranter.

Men antalet döda är troligen större. Det finns inget sätt att veta hur stort mörkertalet är, då oberoende journalister inte kan arbeta i Syrien. Men via internet kan vi se utsmugglade bilder på demonstrationståg som urskiljningslöst beskjuts av militären. Det framstår alltmer som att landet riskerar att kastas in i ett blodigt inbördeskrig.

Därför kräver vi att Sverige ska följa svensk och internationell lagstiftning enligt de åtaganden vi har gjort och har att rätta oss efter, och stoppar alla avvisningar till Syrien tills läget förbättrats.

Detta är inte först och främst en fråga om svensk invandringspolitik eller ett krav på att någon specifik form av uppehållstillstånd måste utfärdas för alla som kommer hit från Syrien. Det är en enkel uppmaning till regering och myndigheter att se till att rådande lagstiftning efterlevs.

Fler som skrivit under uppropet (utan särskild ordning): Emma Marie Andersson, Signe “Yamiko” Rocklin, Anne Kekki, Torbjörn Jerlerup, Frihetssmedjan, Calandrella, JP Andersson, Anna Troberg, Marcus Kylberg, Camilla Rågfors, Annarkia med många fler.

Vill du också säga ifrån? Läs mer på Google+ och Facebook. Nyheter från Syrien på svenska (twitter).

6

Det missionerande kopimistsamfundet

Detta känns som att det är potentiellt nästa snackis inte bara inom Piratpartiet utan även runt omkring bland fildelare lite varstans (med det inte sagt att alla i Piratpartiet fildelar ska påpekas för de som gör det logiska felslutet).

När Isak Gerson började prata om att skapa ett trossamfund i några informella chattar jag är med i så trodde jag ärligt talat att det var ett skämt. Att han behagade roa sig helt enkelt. Sedan vet jag att andra också började diskutera det och så var bollen i rullning.

Varje gång det kom på tal så kände jag något olustigt i magen. Lite som jag känner när jag stöter på Livets Ord på stan och detta trots att jag anser mig själv vara troende kristen. Den känslan förbättras inte av att artikeln menar att Isak har lagt betoningen på radikal.

Det som det handlar om är att ett gäng ”radikala” fildelare har gått ihop och skapat ett trossamfund. Det missionerande kopimistsamfundet kallar de sig själva för och menar att;

Information har ett inneboende värde som inte får kränkas. Därför är informationen och metoderna för att sprida information sakrala värden. Internet är den förlösande kraft som ger informationen sina rättigheter.

På ett sätt förstår jag dock vad de är ute efter och om de anser att det är deras tro vem är jag att döma det egentligen? Vem är jag att säga vad som är korrekt att tro på eller inte? En del kanske menar att information är något materiellt men jag är osäker på om det fungerar eftersom det jag spontant känner att de är ute efter är mer kunskap. Kunskap är knappast materiellt och det går inte att ta på. Det bara existerar för att vi finns till och tror på dess existens? Jag vet att jag är ute och går på konstigheter just nu, men spännande är det onekligen.

Jag önskar Isak och de med honom all lycka. Personligen är det ingen religion/trossamfund för min egen del och tänker alltså inte gå med. Däremot ser jag värdet i att föra upp det till debatt och som det påpekas i artikeln, skapa en annan typ av dialog kring frågorna vilket jag tror kan lyckas.

Men blir de en sekt eller fundamentalistiska så tänker jag ta mig friheten att såga dem till fotknölarna vid första bästa tillfälle 😉

3

Informera dig om Datalagringsdirektivet

Jag har verkligen önskat att jag hade haft tid att skriva om Datalagringsdirektivet och pusha till handling emot detta, men det har inte funnits. Men en länksamling har man alltid tid med. Läs gärna vidare och utbilda dig om vad datalagringen faktiskt innebär för både dig, din familj och hela samhället.

Idag ska det vara debatt i riksdagen klockan 9-10 och sedan i eftermiddag så röstar de om vi ska införa datalagringsdirektivet i Sverige. Direktivet kommer ursprungligen ifrån EU som anser att vi ska lagra all datatrafik. Det innebär i korthet att staten kommer veta hur många sms du skickar, vem du skickar dem till, var du befinner dig när du skickar dem och samma sak med den personen du sms:ar till, det vill säga var den personen befinner sig och när den personen svarar. Detta gäller även med telefonsamtal och annan digital information.

Vad innebär egentligen datalagringsdirektivet och kan vi skydda oss?
Opassande har skrivit ett fantastiskt bra blogginlägg om hur datalagringsdirektivet faktiskt fungerar med en länk som alla borde se på. Om du bara har tid att läsa ett inlägg så ska du läsa detta.

Om du har tid med en till länk så vill jag starkt tipsa om Full Mental Straightjacket som ger oss en guide till hur vi kan skydda oss mot datalagringsdirektivet.

Anna Troberg har spelat in hela sex stycken filmer med både information och argument kring direktivet som är väl värda att kika på. Länkar till de olika filmerna finns när du spelar upp den första. Filmer är dessutom generellt trevligare om man inte har tid att grotta ner sig i svårbegriplig text.

Varför så bråttom?
Sagor från Livbåten tar upp det faktum att själva utvärderingen om direktivet inte kommer förrän 23 mars men man väljer ändå att rösta om det idag. Varför är det egentligen så bråttom?

Ett argument som återkommer i debatten är att det kommer bli så dyrt för oss att inte införa det (man får straffavgift från EU då) men Ershag tar upp att det blir dyrare att införa det än att ta straffavgiften. Även Sagor från Livbåten tar upp detta.  Lake beskriver det som att Beatrice Ask hotar med böter.

Vad händer när det är infört?
Anna Troberg
argumenterar för att Datalagringsdirektivet är en slippery slope eftersom man inte kan veta i vilka händer informationen hamnar sen. Vi har sett det förr och det kan hända igen. Hon diskuterar även fler följder av direktivet i ytterligare en bloggpost på ämnet.

Har du fler bra länkar så kommentera och bifoga dem på något sätt i kommentaren. Jag tänker avsluta bloggposten med ett citat från Pastor Martin Niemoller bara för att jag anser att det är passande i sammanhanget. Speciellt om vi betraktar Datalagringsdirektivet som en slippery slope och drar lite paralleller till andra händelser i vår historia…

First they came for the communists,
and I didn’t speak out because I wasn’t a communist.

Then they came for the trade unionists,
and I didn’t speak out because I wasn’t a trade unionist.

Then they came for the Jews,
and I didn’t speak out because I wasn’t a Jew.

Then they came for me
and there was no one left to speak out for me.

off