Anna Troberg

Partiledningen är död, länge leve partiledningen!

byebyeJag har idag valt att tillkännage för partiledningen och partistyrelsen att jag inte står till förfogande för någon post i Piratpartiet efter den 31 december 2014. Fram tills dess kommer jag att vara kvar som vice partiledare och jobba med att avsluta mina uppdrag så att när jag lämnar ska bollen kunna tas över av nästa vice partiledare på ett smidigt sätt.

Partiledare Anna Troberg väljer att avgå och partisekreterare Henrik Brändén har valt att inte stå till förfogande. Gå gärna in och läs även deras blogginlägg om saken.

När jag ser tillbaka på min tid i Piratpartiet kan jag inte annat än känna stolthet över hur långt partiet har kommit. Jag satt i partistyrelsen när vi röstade genom möjligheten att starta lokala föreningar. Jag har sett oss arbeta fram ett helt nytt principprogram och sakpolitiska dokument i många fler områden än någon trott skulle vara möjligt för bara några år sedan. Vi har breddat och upptäckt tillsammans. Vi har till och med varit inne och nosat på att definiera oss till en ideologi. Fler kommuner och landsting ställde upp till val i år än någonsin och det känns som att den siffran bara kommer att växa. Media har gått ifrån att inte bry sig om oss till att erkänna att vi vet vad vi pratar om. Allt detta är fantastiskt för ett så ungt parti som vi är.

Nu anser jag samtidigt att man måste kunna erkänna när saker inte går så bra och vi kan inte säga att partiet gjorde så bra ifrån sig i valen i år. Det är ett ansvar som givetvis vilar tungt på partistyrelsen och partiledningen. Det finns mycket som hade kunnat göras bättre och mer, som alltid. Saker som hade kunnat göras smidigare. Samtidigt är jag övertygad om att vi som kämpade in i det sista med de resurser vi faktiskt hade, alla som satte upp affischer, delade ut valsedlar, skrev insändare och stod i valstugor mm, vi gjorde vårt bästa. Vi ska inte skämmas, även om det finns de som vill slå oss i huvudet och berätta alla tusen saker vi inte gjorde samtidigt som de vägrar att värdera de tusen saker som vi gjorde.

Det är med vemod jag skriver detta inlägg eftersom jag tycker att Piratpartiet behövs. Piratpartiets politik är viktig. Där alla andra partier tar upp sina vapen och dödar integritet, demokrati och öppenhet försöker Piratpartiet stå emot. Enligt mig har Piratpartiet ett nytt och unikt sätt att se på politik som inte fastnar i upp eller ner, höger eller vänster utan hittar sin egen väg. Pirater ser internet som den fantastiska plattform för demokrati som den är. Vi ser hur övervakningen blir mer och mer slentrianmässig, de flesta känner till FRA men likgiltigheten inför det har blivit ett faktum och den personliga integriteten får stå tillbaka för att myndigheterna ska få ha kontroll över folket. Samtidigt växer fördomarna och rasismen i samhället. Allt detta är viktigt att kämpa emot, tillsammans.

Tyvärr är gemensamhet ett ord många i partiet inte har förstått. Istället bråkas det mer internt om vem som ska få ha rätt i en tråd på facebook. Det har av någon anledning blivit viktigare att få rätt, att få precis som man vill, än att försöka hitta en väg tillsammans. Någonstans slutade pirater acceptera att vi ser världen lite olika men vi kan i alla fall enas under samma tak. Det är viktigare att få precis som man vill i minsta lilla fråga.

Piratpartiet har en struktur som endast gynnar en typ av personlighet. Den personen är en person som uttrycker sig bra i skrift, som kan sälja sig själv, som har bra självförtroende, skinn på näsan och för att vara helt ärlig är duktig på att vara lite ego. Samtidigt så undrar vi varför vi får så många personer som engagerar sig i partiet som hela tiden måste berätta för andra vad de gör för fel och varför de alltid har rätt. Det är rätt självklart varför det är ett problem om och om igen. Strukturen gynnar inte de andra personligheterna. Strukturen gynnar inte diplomaterna, eller de som inte vill ha uppmärksamhet men som skulle bli bra i en styrelse i alla fall (eller på grund av det), de som är mer ”känsliga” och ”ömtåliga” och därigenom har ett helt annat perspektiv på tillvaron. Ett parti som ska representera folket och som ska kunna jobba tillsammans behöver alla personlighetstyper, inte bara de som kan sälja sig själva och som har stora egon.

Piratpartiet har en struktur som tillåter att människor tar på sig ansvar och skyldigheter, men kan sedan lämna dem utan några som helst konsekvenser. En struktur som aldrig ser något fel när någon säger ”någon borde…” och sedan blir sur för att ingen gjorde. Där människor ser partiet mer som en fritidssysselsättning än som ett ideellt engagemang. Där man inte berättar för ”chefen” att man ska åka utomlands på semester i två månader och bara försvinner eller där man anser att man själv kan utse sin efterträdare. Vi har lokala föreningar som anser att moderpartiet ska hålla käften och inte bry sig om vad som händer lokalt samtidigt som de blir sura om moderpartiet inte hjälper dem på alla sätt som går.

Piratpartiet har en struktur som inte tillåter att man säger åt en person att den inte är lämplig på en post eftersom det är elakt och alla borde få prova, samtidigt som vi river sönder alla aktiva som försöker göra saker. Det var inte bra nog, du tänkte inte på den detaljen, jag tycker du skulle ha gjort så, men är du dum i huvudet som inte fattade… Kritiken haglar över precis alla som försöker oavsett vad de försöker göra. Det kan vara allt från en artikel om hbtq-rättigheter (Varför skrev du inte om fildelning istället ditt hbtq-spöke?) till att bjuda folk på våfflor (Alla fattar ju att man ska ha hallonsylt till våfflor och så serverade ni bara grädde, puckon). Försöker man säga åt folk att de ska vara snällare mot varandra så måste man tuffa till sig, få mer skinn på näsan och inte ta åt sig så mycket. När jag har försökt säga ifrån har jag fått höra att det inte är rätt tillfälle, att jag inte borde ta upp det nu, att jag borde bara strunta i det och att jag är så känslig. Detta är något som har kommit att genomsyra hela organisationen där vi har lärt oss att inte prata om det och att låta folk hållas för att det av någon anledning blivit för jobbigt att försöka ta itu med de attityderna.

Här önskar jag nu i efterhand att jag hade gjort mer. Att jag hade kämpat hårdare för att vi skulle bryta ner dessa strukturer. Jag känner personligt ansvar för att jag inte har gjort mer. Jag, som har suttit i både partistyrelsen och partiledningen, borde ha börjat arbeta med dessa frågor innan. Problemet var att jag inte insåg hur djupt det satt, ingrott i väggarna, för några år sedan. Det är inte förrän i år när jag jobbat så intensivt med partiet som jag sett hur det ser ut. Jag är dock övertygad att man kan göra något åt det, men då krävs det en enad partiledning och partistyrelse som drar åt samma håll och som känner förtroende för varandra.

Mitt förtroende för partistyrelsen existerar tyvärr inte i nuläget. Varje gång jag har försökt tagit upp fall av trakasserier i partiet har jag mötts av en stenvägg. Det har påtalats för partistyrelsen att vissa ledamöter sprider lögner till resten av partiet och till media. Det har påtalats att det har förekommit hot mellan partimedlemmar. Det har påtalats otaliga gånger när högt uppsatta pirater har kastat ur sig både det ena och det andra till andra medlemmar. De svar jag har fått är att jag borde polisanmäla händelserna om jag nu tyckte de var så allvarliga, som vanligt att skaffa lite mer skinn på nästan, sluta ta åt mig och att de inte kan göra så mycket åt det. Droppen som fick bägaren att rinna över var när partistyrelsen valde att mörka när de gjorde en ofullständig utredning kring ett uteslutningsärende. De lade sekretess på hela processen kring hur de hade arbetat. Att hävda sekretess på underlag och information i ett sådan känsligt läge är såklart helt korrekt, men att inte tala om hur man arbetat med frågan är inte det. Speciellt inte när jag vet att de medvetet valde att inte prata med vissa av de berörda parterna som uttryckligen sagt att de gärna uttalade sig i frågan. De bordlade frågan flera gånger, utredde inte ordentligt, brydde sig inte om de inblandade nog att ta uti med att hela underlaget läckte och mörklade sedan hela processen kring hur de hanterat ärendet. Det är vad jag förväntar mig av andra organisationer såsom de vi kämpar emot, men inte en som har transparens och öppenhet som ledord och som tar stolthet i att värna om människor och deras personliga integritet. Det finns såklart enskilda ledamöter som jag fortfarande har förtroende för, men min erfarenhet är att de hellre är tysta än att de försöker göra något åt problemen. Jag hoppas verkligen att den nya styrelsen kommer att arbeta med dessa attityder och vända utvecklingen så att den ledning som kommer nästa år kan känna det förtroende som jag har tappat.

Givetvis så finns det många helt fantastiska pirater som jag tycker väldigt mycket om i organisationen. De som bryr sig om andra och som verkligen vill se en politisk förändring. Det finns många där ute som är genuina, trevliga och otroligt hängivna partiet, men det är klart att det inte går att blunda för att om de piraterna var majoriteten som synts mest skulle jag aldrig skriva detta inlägg. Då skulle jag vara kvar. Nu är de tyvärr inte de som syns och hörs mest. Det är inte de piraterna som sätter agendan. Det är inte de piraterna som får andras uppmärksamhet. Jag hoppas att detta blir det uppvaknande som behövs för att dessa pirater ska ta klivet fram och börja sätta agendan. Låt inte partiet tas över av de som gör det till en sport att kritisera, trycka ner och trakassera. Låt inte partiet tas över av de som tycker att man ska bita ihop, skaffa lite skinn på näsan och sluta ta åt sig. Låt inte partiet förfalla i en kamp om vem som har mest rätt utan hitta ett sätt att arbeta tillsammans och stötta varandra. Ni är trots allt med i samma lag.

Själv så kommer jag inte sluta arbeta med frågor kring övervakning, integritet och jämlikhet. Det är som sagt otroligt viktiga frågor som kommer fortsätta vara viktiga även i framtiden.

Med det önskar jag Piratpartiet all lycka i framtiden. Jag hoppas verkligen att ni lyckas: Mot riksdagen 2018!

Nitwit. Oddment. Blubber. Tweak,
/Marit ”Leffe” Deldén

 

 

23

Dolly, here I come!

Dolly på Globen! (snabbt photoshoppad av yours truly)

Just nu sitter jag på ett tåg som är påväg till vår fina huvudstad. Anledningen? Jag VANN Anna Trobergs Dolly Parton-tävling (name-dropping ftw!) med mina bidrag och ska alltså befinna mig i Globen om ett par timmar! Att säga att jag blev glad över vinsten skulle vara att underdriva. Mitt hjärta satt i halsgropen och när jag läste på Annas blogg att jag vunnit skuttade jag omkring i lägenheten ett tag.  Senast jag gjorde det var när jag först kom in som beta-testare i Pottermore och sedan när jag faktiskt fick logga in på sidan. Det kommer bli ett blogginlägg eftersom, borde redan skrivit om det.

Det lönade sig tydligen att skicka in två bidrag också, vilket känns lite kul med tanke på att jag egentligen hade ännu fler idéer som jag vill producera. En idé jag hade var att virka hunden i Me and Little Andy (Dollys absolut sorgligaste låtar) men det fanns det inte tid med. De andra bidragen var också fina, jag gillade faktiskt speciellt videon som också fick pris så det tyckte jag var välförtjänt.

I Stockholm kommer jag försöka träffa en massa mysigt folk så om du vet med dig att du är mysigt folk så hör av dig vettja, med reservation för att jag inte har så många icke-uppbokade stunder kvar. Jag ska dessutom gå på sista träffen med utbildningsnätverket jag är med i genom mitt utbildningsengagemang inom Ung Pirat. Förhoppningsvis kommer vi i UP igång med utbildningsverksamheten snart också vilket påminner mig om att jag borde skriva projektbeskrivningar till Piratpartiets utbildningsverksamhet. Inte nog med det ska jag fixa dagordning till partistyrelsens septembermöte i helgen. Men givetvis kommer det inte ske idag för idag ska jag såklart fokusera på Dolly. Därför går mediaspelaren på datorn på högvarv med Dolly Parton-låtar i hörlurarna.

När jag tänkte igenom mina vänner och vem som skulle vilja gå med mig var valet ganska enkelt med tanke på att Karro och jag har ungefär samma musiksmak plus att jag hela tiden bjuds på fantastiskt god mat och lika goda drinkar varje gång jag är i Stockholm. Och ej att förglömma roligt sällskap! Det har inte varit en enda gång gästvänligheten har varit annat än på topp så det var verkligen dags att bjuda igen. Dolly Parton i Globen känns som som ett utmärkt tillfälle.

Jag har massvis med förväntningar, men jag tror att jag mest vill att hon sjunger några av sina äldre låtar eftersom de är de jag älskar mest av alla. Hennes nyare är bra (vad med Dolly är inte bra liksom?) men 9 to 5 och liknande har en speciell plats i mitt hjärta. Anna säger att hon har svårt att bestämma vad hon ska ha på sig, det problemet har inte jag. Klänningen jag fick av Klara, lite babydoll 50-tals inspirerad, svart med vita små prickar är det enda rätta.

Dolly, here I come!

off

Leffelini <3 Dolly = Sant... igen?

Jadå, nog kan det inte vara för mycket kärlek för Dolly här i världen. Bara för att Anna utökade Deadline och för att jag frågade innan och visste att det var okey att skicka in fler bidrag än den jag redan skickat in och för att denna idé flöt omkring i min hjärna och det faktum att jag hade några minuter över såhär… ja för att göra en lång historia kort så läser jag upp ”I will always love you” i diktform. Håll till godo 🙂

Dolly Parton – I will always love you – Uppläst av Leffelini

off

Leffe <3 Dolly = Sant

Bild på omslaget till den LP-skiva jag rockade till som liten!

Anna Troberg har gått ut med att hon har tävling om ett par Dolly Parton-biljetter som hon har över. Det går ut på att man ska göra en ”egen version” av en Dolly Parton-låt och man får göra detta precis hur man vill. Sann till min egen anda att vara ute i sista minuten så är jag verkligen ute i sista minuten när jag skickar in mitt bidrag till tävlingen.

När jag var liten så brukade jag mima till pappas LP-skiva med Dolly och min favorit var utan tvekan 9 to 5. Det var engelska såklart så jag hade ingen aning om vad jag sjöng för något men jag bara visste att det var bra (på samma sätt som att ABBA-skivan och Kikki Danielsson-skivan också gick på högvarv under samma period). Det är få artister man blir så kär i när man är liten och behåller kärleken till när man blir vuxen, men Dolly är en av dessa.

Det jag gillar med Dollys låtar är att de får mig att må bra. Så, udda som jag är, ville jag ta en av hennes finaste och gladaste låtar och göra det lite mörk och mystisk. Ni får avgöra själv om jag lyckades eller inte. Resultatet blev en kort novell baserad på låten ”Love is like a butterfly”;

Fjärilar

Fotstegen hörs utanför dörren. Musklerna värker efter en natts sömn på det
grådaskiga stengolvet. Jag vill skrika trots att jag redan vet hur lönlöst
det är, men rösten är svag. Jag orkar inte. Fotstegen klickar över golvet
utanför dörren. Påminner mig om att jag inte är ensam trots att jag inte
sett en annan människa på flera dagar. Inte ens ägaren till de där
fotstegen. Jag vet vem du är, men jag vet inte vad du vill. Jag kan inte
hindra dig. 

Första gången vi träffades fick jag syn på dig på andra sidan gatan.
Blond, smal och strålande vacker med ett leende som kunde lysa upp hela
världen. Det lyste upp mitt hjärta. Utan att tänka hade jag gått fram till
dig, räckt över mitt visitkort och bett dig att ringa mig om det var så att
du hade några lediga timmar över för någon som mig. Du ringde redan samma
dag.

Väggarna är kala runt omkring mig sånär som på en plansch med en ensam
gulröd fjäril. Den är vacker och präktig utan att för den sakens skulle
kunna anses vara prålig. Det är den enda färgfläcken jag har att fokusera
på. Mina egna kläder är borta, jag kommer inte ihåg hur du tog av dem men
det måste ha varit när jag sov. 

Första gången jag lutade mig fram för att kyssa dig kändes det som det ska
vara. Som det står i alla kärleksromaner, från Jane Austen till
Harlequinromantik, det var som att kärlek hade fått vingar och fladdrade
omkring som en fjäril i min mage. Dina läppar var mjuka och försiktiga. Jag
drog mig undan och du suckade lätt och mötte min blick. Dina ögon var djupa
och skiftade i olika färger. Grönblå med en guldbrun ram längst inne vid
den kolsvarta iris. Det gör de antagligen fortfarande. Trots att jag kämpar
emot får du mitt hjärta att stämma ut i kärleksförklaringar varje gång jag
hör dina steg i korridoren utanför. Jag trycker ner impulsen att ropa efter
dig. Dina ögonlock öppnades och stängdes lika mjukt som satinvingar. Jag
var förlorad. 

Det var som att hjärtat inte tillhörde mig längre trots att det var jag
som burit omkring på det i hela mitt trettioåttaåriga liv. Ingen annan,
bara jag själv. Hjärtat kändes konstigt i bröstkorgen, som att det inte
hörde hemma där längre. Om hjärtat var det som skulle fått vingar är jag
säker på att jag inte hade haft det kvar. Det hade fladdrat iväg på sina
mjuka vingar och flytt från min kropp för att komma närmare din.
Kärlek är som en fjäril, en sällsynt och vänlig sak – är orden som står på
planschen. Likt en inspirationsaffisch jag skrattat många gånger åt när
någon kollega skickat dem på arbetsmailen. Skrattet fastnar i halsen på mig
den här gången. Jag vill skratta, åt den bisarra situationen, men rösten
håller inte ens för det.
Det känns när du är nära mig. Trots din mörka sida. Det hände när vi
kysstes. Även med ögonbindel på. Jag kan inte förklara det, men den
sällsynta och vänliga känslan spred sig inuti mig, genom alla organ och ut
i fingerspetsarna. Hur skulle jag kunna låta bli att älska dig när du är så
underbar? Hur skulle jag kunna låta bli att älska dig när dina händer när
de rörde vid mig var mjuka och försiktiga? När dina kyssar var varma och
ömsinta? Det var du som sa det först;
”När jag är med dig påminns jag om fjärilar.”

Jag nynnar lätt på sången du sjöng för mig. Det är det enda som kan
underhålla mig för stunden. Det och planschen på väggen. Du brukade sjunga
en sång om fjärilar. Inte en ledsen sång, eller ens en olycklig sådan, den
var glad. ”Kärlek är som en fjäril, en sällsynt och vänlig sak. Kärlek är
en flerfärgad känsla och fladdrar som silkesvingar. Kärlek får oss att
känna oss underliga inombords. Det fladdrar som mjuka vingar i flykten.
Kärlek är som en fjäril, en sällsynt och vänlig sak.” Texten gick inte ihop
och du påstod att du hittat på melodin själv, antagligen texten också. Det
var din kärlekssång till mig. 

Mina sinnen är fokuserade på dig. Jag hör ditt skratt, som tidigare lyste
upp min värld likt solsken. Jag ser dig framför mig. Varje dag kändes som
en vårdag, en vårdag när jag blev nykär. Varje dag med dig var jag nykär.
Jag var bara lycklig när du fanns vid min sida. Du gjorde mig beroende av
dig och jag tillät det. Vår delade kärlek var dyrbar, så dyrbar och
sällsynt. Jag var en lilja och du letade upp mig. Min fjäril. Du påstod
alltid att det var tvärtom, men jag vet bättre nu. 

När du kommer närmare orkar jag inte röra mig. Det märks att du inte
förstår varför, att du är beredd på att jag ska vilja fly, skrika, slåss.
Fjärilar försöker alltid fly, men ändå finns det människor som nålar fast
dem i en kudde för sin höga nöjes skull. Jag vet inte om det är din plan
för mig men jag kan inte kämpa. För när man krossar en människas hjärta
krossar man även dess kropp och mitt hjärta är krossat. Jag håller med
planschen. Kärlek är som en fjäril, en en sällsynt och vänlig sak, men även
ömtålig och bräcklig. Din ömtålighet och bräcklighet fick mig att bli
ömtålig och bräcklig och nu kan jag inte kämpa längre. Var det din plan
redan från början, min fjäril? Kan fjärilar vara onda? Jag borde veta
svaret men kan inte förmå mig att tänka så. 

Kärlek är som en fjäril
En sällsynt och vänlig sak.

Andra bidrag i tävlingen är denna roliga video och denna fina ukuleleversion av en av mina favoriter 9 to 5.

Har jag tur kommer jag kunna krydda min Stockholmsresa med Dolly Parton också. Jag håller tummarna 😀

2

Nåja, vad är väl ett ledningsmöte…

Jag sitter i Piratpartiets ledning. Detta betyder från i år att vi har träffar AFK med varandra för att jobba ihop oss. Det är otroligt viktigt att vi gör detta. Mycket av partiets verksamhet sker via nätet. Vi mailar varandra, vi chattar och vi skriver tillsammans i diverse paddor. Allt detta gör att vi blir effektiva trots att vi befinner oss överallt i Sverige (och en del befinner sig utomlands). Det gör även att vi inte behöver ha kostnader på lokaler och liknande.

Tyvärr gör det också att nästan all vår kommunikation sker via text. Missförstå mig rätt, text är riktigt bra men den kommunikationsformen kan samtidigt lätt skapa missförstånd. Ett skämt som inte uppfattas för att man inte hör tonfallet, en fråga som känns provocerande för att man inte ser personens kroppsspråk och en konflikt uppstår för att man inte ser hur svårt det egentligen är för en person att formulera sin tanke eftersom man ser den färdig framför sig när den dyker upp i chattfönstret.

Därför tycker jag det är bra att ledningen har beslutat att ha möten tillsammans. Det gör att man då och då i alla fall får en känsla av hur personen är och kan överbrygga sådana enkla missförstånd. För att ledningen ska fungera som grupp behövs det. Däremot förstår jag att det är svårt att veta vad som sker på ett ledningsmöte så jag tänkte att jag kan berätta ungefär vad som sker.

Start är någonstans mellan 9-10 på morgonen. Det betyder att de som reser långt behöver åka redan på fredag kväll för att komma i tid. Nu har vi ”tur” att många i ledningen redan bor i Stockholm vilket gör att när vi har möten där behöver partiet inte betala alltför mycket på resor. Vi har en snabb presentationsrunda och diskuterar sedan aktuella frågor. Dessa kan variera väldigt mycket utifrån vad de olika funktionerna faktiskt gör.

Vi sitter och diskuterar fram till lunch som ligger någonstans mellan 12-13 då vi går ut och äter. Alla får betala sin egen mat på dessa träffar kan påpekas så att ingen tror att ledningen äter gott på partiets pengar. Väl tillbaka så sitter vi till ungefär 17-18 beroende på när syret håller på att ta slut i konferensrummet och vi känner att vi inte orkar mer.

Sist gick hela ledningen ut och åt tillsammans på kvällen, men det är inget som ”ingår” i själva schemat. Nästa möte (som är 14-15/5) har många redan flaggat för att de inte har tid med det på kvällen eftersom de har annat de måste göra. Antagligen umgås med familj och vänner eftersom sådant blir eftersatt när man engagerar sig så hårt politiskt.

Sedan börjar allt om igen på söndagen. På eftermiddagen på söndagen så åker folk hem till sitt igen. Glamorösare än så är det inte. Alla i ledningen måste fixa sitt eget boende också och jag har tur som har snälla kompisar i Stockholm som låter mig sova där hela tiden.

På måndag är det jobb och skola igen. Anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att göra folk medvetna om vad ett möte faktiskt innebär. Det är inte ett piratfika, det är inte en social träff utan det är ett möte där det är tänkt att vi ska producera saker som hjälper partiet.

Vad ett möte innebär är väldigt personligt. För mig innebär det att jag måste ha snälla kompisar som tar hand om min katt under helgen, det innebär att jag tar en hel helg och arbetar bara med piratpartiet, det innebär att jag tvingas resa och även ha snälla kompisar som tar in mig att sova hos dem under helgen, det innebär att jag blir lite fattigare eftersom mat ute i Stockholm en hel helg inte är billigt för att inte nämna SL-biljetter när det behövs och det innebär att jag är helt slut när jag kommer hem och det är dags att plugga igen på måndagen.

Det innebär självklart också en rejäl energikick att träffa alla, det innebär att jag skrattar och har riktigt kul tillsammans med mina kollegor i partiet, det innebär att jag kommer hem med ett leende på läpparna och det innebär att jag orkar med att lägga ner min själ och hjärta i partiet eftersom jag ser att andra också gör det. Att veta och att se framför sig är två olika saker ibland.

Jag skrev bara detta inlägg för att göra folk lite mer medveten om vad ett ledningsmöte innebär OCH för att pusha för att vi ska ha ledningsmöte den 14-15 maj och de som vill får gärna komma med frågor som du anser att ledningen borde diskutera under detta möte. Skicka dem till Anna Troberg (anna.troberg@piratpartiet.se) i så fall så kommer hon sammanställa dem. Det är din chans att påverka, ta den.

2