Marit Deldén

Partiledningen är död, länge leve partiledningen!

byebyeJag har idag valt att tillkännage för partiledningen och partistyrelsen att jag inte står till förfogande för någon post i Piratpartiet efter den 31 december 2014. Fram tills dess kommer jag att vara kvar som vice partiledare och jobba med att avsluta mina uppdrag så att när jag lämnar ska bollen kunna tas över av nästa vice partiledare på ett smidigt sätt.

Partiledare Anna Troberg väljer att avgå och partisekreterare Henrik Brändén har valt att inte stå till förfogande. Gå gärna in och läs även deras blogginlägg om saken.

När jag ser tillbaka på min tid i Piratpartiet kan jag inte annat än känna stolthet över hur långt partiet har kommit. Jag satt i partistyrelsen när vi röstade genom möjligheten att starta lokala föreningar. Jag har sett oss arbeta fram ett helt nytt principprogram och sakpolitiska dokument i många fler områden än någon trott skulle vara möjligt för bara några år sedan. Vi har breddat och upptäckt tillsammans. Vi har till och med varit inne och nosat på att definiera oss till en ideologi. Fler kommuner och landsting ställde upp till val i år än någonsin och det känns som att den siffran bara kommer att växa. Media har gått ifrån att inte bry sig om oss till att erkänna att vi vet vad vi pratar om. Allt detta är fantastiskt för ett så ungt parti som vi är.

Nu anser jag samtidigt att man måste kunna erkänna när saker inte går så bra och vi kan inte säga att partiet gjorde så bra ifrån sig i valen i år. Det är ett ansvar som givetvis vilar tungt på partistyrelsen och partiledningen. Det finns mycket som hade kunnat göras bättre och mer, som alltid. Saker som hade kunnat göras smidigare. Samtidigt är jag övertygad om att vi som kämpade in i det sista med de resurser vi faktiskt hade, alla som satte upp affischer, delade ut valsedlar, skrev insändare och stod i valstugor mm, vi gjorde vårt bästa. Vi ska inte skämmas, även om det finns de som vill slå oss i huvudet och berätta alla tusen saker vi inte gjorde samtidigt som de vägrar att värdera de tusen saker som vi gjorde.

Det är med vemod jag skriver detta inlägg eftersom jag tycker att Piratpartiet behövs. Piratpartiets politik är viktig. Där alla andra partier tar upp sina vapen och dödar integritet, demokrati och öppenhet försöker Piratpartiet stå emot. Enligt mig har Piratpartiet ett nytt och unikt sätt att se på politik som inte fastnar i upp eller ner, höger eller vänster utan hittar sin egen väg. Pirater ser internet som den fantastiska plattform för demokrati som den är. Vi ser hur övervakningen blir mer och mer slentrianmässig, de flesta känner till FRA men likgiltigheten inför det har blivit ett faktum och den personliga integriteten får stå tillbaka för att myndigheterna ska få ha kontroll över folket. Samtidigt växer fördomarna och rasismen i samhället. Allt detta är viktigt att kämpa emot, tillsammans.

Tyvärr är gemensamhet ett ord många i partiet inte har förstått. Istället bråkas det mer internt om vem som ska få ha rätt i en tråd på facebook. Det har av någon anledning blivit viktigare att få rätt, att få precis som man vill, än att försöka hitta en väg tillsammans. Någonstans slutade pirater acceptera att vi ser världen lite olika men vi kan i alla fall enas under samma tak. Det är viktigare att få precis som man vill i minsta lilla fråga.

Piratpartiet har en struktur som endast gynnar en typ av personlighet. Den personen är en person som uttrycker sig bra i skrift, som kan sälja sig själv, som har bra självförtroende, skinn på näsan och för att vara helt ärlig är duktig på att vara lite ego. Samtidigt så undrar vi varför vi får så många personer som engagerar sig i partiet som hela tiden måste berätta för andra vad de gör för fel och varför de alltid har rätt. Det är rätt självklart varför det är ett problem om och om igen. Strukturen gynnar inte de andra personligheterna. Strukturen gynnar inte diplomaterna, eller de som inte vill ha uppmärksamhet men som skulle bli bra i en styrelse i alla fall (eller på grund av det), de som är mer ”känsliga” och ”ömtåliga” och därigenom har ett helt annat perspektiv på tillvaron. Ett parti som ska representera folket och som ska kunna jobba tillsammans behöver alla personlighetstyper, inte bara de som kan sälja sig själva och som har stora egon.

Piratpartiet har en struktur som tillåter att människor tar på sig ansvar och skyldigheter, men kan sedan lämna dem utan några som helst konsekvenser. En struktur som aldrig ser något fel när någon säger ”någon borde…” och sedan blir sur för att ingen gjorde. Där människor ser partiet mer som en fritidssysselsättning än som ett ideellt engagemang. Där man inte berättar för ”chefen” att man ska åka utomlands på semester i två månader och bara försvinner eller där man anser att man själv kan utse sin efterträdare. Vi har lokala föreningar som anser att moderpartiet ska hålla käften och inte bry sig om vad som händer lokalt samtidigt som de blir sura om moderpartiet inte hjälper dem på alla sätt som går.

Piratpartiet har en struktur som inte tillåter att man säger åt en person att den inte är lämplig på en post eftersom det är elakt och alla borde få prova, samtidigt som vi river sönder alla aktiva som försöker göra saker. Det var inte bra nog, du tänkte inte på den detaljen, jag tycker du skulle ha gjort så, men är du dum i huvudet som inte fattade… Kritiken haglar över precis alla som försöker oavsett vad de försöker göra. Det kan vara allt från en artikel om hbtq-rättigheter (Varför skrev du inte om fildelning istället ditt hbtq-spöke?) till att bjuda folk på våfflor (Alla fattar ju att man ska ha hallonsylt till våfflor och så serverade ni bara grädde, puckon). Försöker man säga åt folk att de ska vara snällare mot varandra så måste man tuffa till sig, få mer skinn på näsan och inte ta åt sig så mycket. När jag har försökt säga ifrån har jag fått höra att det inte är rätt tillfälle, att jag inte borde ta upp det nu, att jag borde bara strunta i det och att jag är så känslig. Detta är något som har kommit att genomsyra hela organisationen där vi har lärt oss att inte prata om det och att låta folk hållas för att det av någon anledning blivit för jobbigt att försöka ta itu med de attityderna.

Här önskar jag nu i efterhand att jag hade gjort mer. Att jag hade kämpat hårdare för att vi skulle bryta ner dessa strukturer. Jag känner personligt ansvar för att jag inte har gjort mer. Jag, som har suttit i både partistyrelsen och partiledningen, borde ha börjat arbeta med dessa frågor innan. Problemet var att jag inte insåg hur djupt det satt, ingrott i väggarna, för några år sedan. Det är inte förrän i år när jag jobbat så intensivt med partiet som jag sett hur det ser ut. Jag är dock övertygad att man kan göra något åt det, men då krävs det en enad partiledning och partistyrelse som drar åt samma håll och som känner förtroende för varandra.

Mitt förtroende för partistyrelsen existerar tyvärr inte i nuläget. Varje gång jag har försökt tagit upp fall av trakasserier i partiet har jag mötts av en stenvägg. Det har påtalats för partistyrelsen att vissa ledamöter sprider lögner till resten av partiet och till media. Det har påtalats att det har förekommit hot mellan partimedlemmar. Det har påtalats otaliga gånger när högt uppsatta pirater har kastat ur sig både det ena och det andra till andra medlemmar. De svar jag har fått är att jag borde polisanmäla händelserna om jag nu tyckte de var så allvarliga, som vanligt att skaffa lite mer skinn på nästan, sluta ta åt mig och att de inte kan göra så mycket åt det. Droppen som fick bägaren att rinna över var när partistyrelsen valde att mörka när de gjorde en ofullständig utredning kring ett uteslutningsärende. De lade sekretess på hela processen kring hur de hade arbetat. Att hävda sekretess på underlag och information i ett sådan känsligt läge är såklart helt korrekt, men att inte tala om hur man arbetat med frågan är inte det. Speciellt inte när jag vet att de medvetet valde att inte prata med vissa av de berörda parterna som uttryckligen sagt att de gärna uttalade sig i frågan. De bordlade frågan flera gånger, utredde inte ordentligt, brydde sig inte om de inblandade nog att ta uti med att hela underlaget läckte och mörklade sedan hela processen kring hur de hanterat ärendet. Det är vad jag förväntar mig av andra organisationer såsom de vi kämpar emot, men inte en som har transparens och öppenhet som ledord och som tar stolthet i att värna om människor och deras personliga integritet. Det finns såklart enskilda ledamöter som jag fortfarande har förtroende för, men min erfarenhet är att de hellre är tysta än att de försöker göra något åt problemen. Jag hoppas verkligen att den nya styrelsen kommer att arbeta med dessa attityder och vända utvecklingen så att den ledning som kommer nästa år kan känna det förtroende som jag har tappat.

Givetvis så finns det många helt fantastiska pirater som jag tycker väldigt mycket om i organisationen. De som bryr sig om andra och som verkligen vill se en politisk förändring. Det finns många där ute som är genuina, trevliga och otroligt hängivna partiet, men det är klart att det inte går att blunda för att om de piraterna var majoriteten som synts mest skulle jag aldrig skriva detta inlägg. Då skulle jag vara kvar. Nu är de tyvärr inte de som syns och hörs mest. Det är inte de piraterna som sätter agendan. Det är inte de piraterna som får andras uppmärksamhet. Jag hoppas att detta blir det uppvaknande som behövs för att dessa pirater ska ta klivet fram och börja sätta agendan. Låt inte partiet tas över av de som gör det till en sport att kritisera, trycka ner och trakassera. Låt inte partiet tas över av de som tycker att man ska bita ihop, skaffa lite skinn på näsan och sluta ta åt sig. Låt inte partiet förfalla i en kamp om vem som har mest rätt utan hitta ett sätt att arbeta tillsammans och stötta varandra. Ni är trots allt med i samma lag.

Själv så kommer jag inte sluta arbeta med frågor kring övervakning, integritet och jämlikhet. Det är som sagt otroligt viktiga frågor som kommer fortsätta vara viktiga även i framtiden.

Med det önskar jag Piratpartiet all lycka i framtiden. Jag hoppas verkligen att ni lyckas: Mot riksdagen 2018!

Nitwit. Oddment. Blubber. Tweak,
/Marit ”Leffe” Deldén

 

 

23