Skolpolitik

Fångvaktare eller lärare, sak samma.

”Tillsynspliktig lärare måste ha beredskap för att visst hot och våld kan förekomma vid ett ingripande mot en elev, på samma sätt som exempelvis en ordningsvakt eller polis. Därför ska ersättning för kränkning inte utgå i detta fall.”

Smaka på de orden en stund. En lärare som tvingas kliva in mellan elever som bråkar ska alltså vara beredd på att eleverna kan ge sig på läraren. Det konstaterar Gällivare tingsrätt i en dom. Eleven blev fälld för misshandel men läraren får inget skadestånd. Så det har konstaterats att eleven har misshandlat läraren och dömts för det men läraren borde alltså ha varit beredd på det… 

Det som gör mig mest upprörd över att läsa en sådan (även om artikeln konstaterar att exempelvis Göta hovrätt ser det som ”ett olycksfall i ämbetet”) är synen på lärare. Igår florerade en insändare från ÖP över nätet där man valt att satiriskt söka efter nya lärare genom att skriva om de dåliga förhållanden som faktiskt finns som lärare. Jag kommer ihåg att jag speciellt läste just raderna ”Du bör ha en mångårig erfarenhet av konflikthantering, gärna i mellan­östern. En vaktutbildning eller tjänstgöring inom ordningspolisen är att före­dra.” och fnyste lite lätt åt hur galet det lät. Med den nya domen låter det inte alls lika galet längre.

Lärare ska ses som ordningsvakter. De ska jaga eleverna i korridorerna, trycka in dem i klassrummet och sen vakta dem. Beredd på när eleverna kanske ger sig på dem om de måste bryta upp ett bråk. Ska vi ge lärarna varsin batong, skottsäker väst och elpistol när vi ändå håller på?

Synen på att läraren är till för att övervaka eleverna kan jag inte finna mig i. Jag utbildar mig inte till att bli ordningsvakt. Jag vill utveckla, lära och skapa tillsammans med mina elever, inte vara rädd för min egen säkerhet. För rädsla kan göra så mycket med en som person. Att vara rädd för eleverna är det värsta som kan hända en lärare. När lärarna inte längre tänker på hur de ska lägga upp nästa lektion utan hur de ska skydda sig utifall något skulle hända. När lärare ser på sina elever som samhället ser på terrorister. Alla är skyldiga eftersom de skulle kunna vara brottslingar. Att vara elev blir att vara eventuell brottsling och eftersom alla måste gå i skolan…

Jag är dessutom övertygad om att genom att skapa en sådan hård attityd hos lärarna kommer skapa en lika hård attityd hos eleverna vilket kommer leda till att det blir mer våld i skolan. Givetvis hoppas jag att det inte blir så, jag hoppas att Göta hovrätt har rätt att det bara ska ses som ett misstag, men samtidigt ser jag ett mycket hårdare samhälle växa fram och det gör mig ledsen. Vi måste övervaka alla för någon kanske gör ett brott någonstans. Skyldig till motsatsen bevisats är en devis som används oftare än oskyldig till motsatsen bevisas. Vi ska behandla eleverna som fångar och lärare är deras fångvårdare.

Skolpolitiken utgår mycket från eleverna, vilket inte är fel, men nu måste skolpolitik börja utgå ifrån läraren också. Om så för att genom att utgå från läraren lika mycket som eleverna så kommer det ge eleverna bra lärare. Lärare idag får låga löner, måste jobba mest hela dagarna och bränner ut sig på löpande band. Många som utbildar sig till lärare väljer andra yrken när de väl kommer ut i arbetslivet. Vilket inte är så konstigt när man läser artikeln om domen från Gällivare tingsrätt.

3

Lärarupproret är antågande

Efter att jag gått ut Komvux hade jag betygspoängen 18,1 poäng. Jag hade kunnat komma in på praktiskt taget allt. Förutom psykolog vilket var anledningen till att jag ens läste på Komvux för att höja betygen till 20,0 poäng, men istället brakade jag in i en metaforisk vägg, blev sjukskriven två månader och insåg att jag fick glömma den drömmen.

Då visste jag inte att jag skulle hitta en ny dröm, en starkare sådan till och med. Jag insåg att jag ville bli lärare. Sagt och gjort jag tog mitt pick och pack och drog till Linköpings Universitet. Det var inte svårt att komma in på utbildningen för min del (jag har för mig att intagningen låg mellan 12-16 poäng beroende på vilken inriktning man sökte in på).

Idag läser jag på Aftonbladet att det pågår ett Läraruppror. Det hade jag faktiskt inte någon aning om, men jag är inte den som är den. Ett uppror man kan hoppa på såhär en tisdags förmiddag tackar inte jag nej till.

De skriver om att läraryrkets status är på tok för lågt, att lärarnas löner är på tok för låga och att vi måste göra något åt detta. Det verkar dessutom som att det är många lärare som gärna vill protestera.  Jag kan inte annat än att hålla med.

I mitt andra år på lärarprogrammet här i Linköping blev jag något som heter ”överfadder” på Lärarprogrammets nollning. De faddrarna stöttar och hjälper faddrarna som har hand om Nollan. Vi har ca 120 faddrar på vår nollning varje år så det behövs. Vi satt en kväll och delade upp nollegrupperna. Det man letar efter är en spridning i ålder, kön och inriktning man har valt så att grupperna blir så varierade som det går att göra dem. Det är en konfidentiell lista som man får svära tystnadsplikt på att få hantera (typ). Grejjen var den att på dessa papper fanns även poängen man har. Poängen jag vill komma fram till är att när vi kom till en person med snitt på 18-20 så kom alltid frågan upp ”Varför vill den här personen bli lärare?” och alla skrattade till lite och tyckte att det var ju konstigt… om man är så duktig varför vill man bli lärare?

Jag minns också en lärare på gymnasiet som fick frågan lite sturskt av en elev som ville vara kaxig varför han egentligen var lärare (underförstått om han nu var så dålig på det) och istället för att bli arg eller kaxig tillbaka så muttrade han bara ”Ja, inte var det för lönen i alla fall.” och gick därifrån. Fler lärare genom min skolgång har påpekat att det knappast är för lönen de arbetar. Jag fick såklart uppfattningen om att det inte var helt lätt att försörja sig som lärare.

Ändå står jag här nu, och ska ta lärarexamen till hösten (efter studier i 6 år och tillhörande studieskulder). Vad hände egentligen? För mig handlar det mer om själva statusen på en lärares arbete än det handlar om lönen… tyvärr lever vi i ett samhälle där status ofta mäts i hur mycket pengar man har. Attityden jag ofta får från människor i min omgivning är att lärare kan vem som helst vara, man behöver ingen utbildning till det för att vara duktig på det och chockerande nog har man mer förtroende för outbildade lärare än för de som gått utbildningen.

Vi som lärare måste bli mycket bättre på att visa att vi behövs, att utbildningen faktiskt ger oss verktyg på vägen och en mognad in i rollen som är nyttig samt att vi kräver att det läggs fokus på våran utbildning för att den ska bli så bra som den kan bli. Det är även viktigt att vi blir bättre på att sätta tryck på politikerna att anamma den moderna skolan, där eleverna får chans att utveckla sitt kritiska tänkande och sin kunskap. Jag hakar med glädje på detta uppror.

Jag ska dessutom visa det genom att gå i Piratpartiets demonstrationståg i Linköping den 1:a maj.  Låter det konstigt? Inte alls. Piratpartiet står för Integritet, Kultur och Kunskap där kunskap för mig står för att värna om skolan och utveckla den i rätt riktning. Lärarna är otroligt viktiga i den skolan som kunskapsförmedlare och mentorer. Samling är Stora Torget 13.00.

4