Partiledningen är död, länge leve partiledningen!

byebyeJag har idag valt att tillkännage för partiledningen och partistyrelsen att jag inte står till förfogande för någon post i Piratpartiet efter den 31 december 2014. Fram tills dess kommer jag att vara kvar som vice partiledare och jobba med att avsluta mina uppdrag så att när jag lämnar ska bollen kunna tas över av nästa vice partiledare på ett smidigt sätt.

Partiledare Anna Troberg väljer att avgå och partisekreterare Henrik Brändén har valt att inte stå till förfogande. Gå gärna in och läs även deras blogginlägg om saken.

När jag ser tillbaka på min tid i Piratpartiet kan jag inte annat än känna stolthet över hur långt partiet har kommit. Jag satt i partistyrelsen när vi röstade genom möjligheten att starta lokala föreningar. Jag har sett oss arbeta fram ett helt nytt principprogram och sakpolitiska dokument i många fler områden än någon trott skulle vara möjligt för bara några år sedan. Vi har breddat och upptäckt tillsammans. Vi har till och med varit inne och nosat på att definiera oss till en ideologi. Fler kommuner och landsting ställde upp till val i år än någonsin och det känns som att den siffran bara kommer att växa. Media har gått ifrån att inte bry sig om oss till att erkänna att vi vet vad vi pratar om. Allt detta är fantastiskt för ett så ungt parti som vi är.

Nu anser jag samtidigt att man måste kunna erkänna när saker inte går så bra och vi kan inte säga att partiet gjorde så bra ifrån sig i valen i år. Det är ett ansvar som givetvis vilar tungt på partistyrelsen och partiledningen. Det finns mycket som hade kunnat göras bättre och mer, som alltid. Saker som hade kunnat göras smidigare. Samtidigt är jag övertygad om att vi som kämpade in i det sista med de resurser vi faktiskt hade, alla som satte upp affischer, delade ut valsedlar, skrev insändare och stod i valstugor mm, vi gjorde vårt bästa. Vi ska inte skämmas, även om det finns de som vill slå oss i huvudet och berätta alla tusen saker vi inte gjorde samtidigt som de vägrar att värdera de tusen saker som vi gjorde.

Det är med vemod jag skriver detta inlägg eftersom jag tycker att Piratpartiet behövs. Piratpartiets politik är viktig. Där alla andra partier tar upp sina vapen och dödar integritet, demokrati och öppenhet försöker Piratpartiet stå emot. Enligt mig har Piratpartiet ett nytt och unikt sätt att se på politik som inte fastnar i upp eller ner, höger eller vänster utan hittar sin egen väg. Pirater ser internet som den fantastiska plattform för demokrati som den är. Vi ser hur övervakningen blir mer och mer slentrianmässig, de flesta känner till FRA men likgiltigheten inför det har blivit ett faktum och den personliga integriteten får stå tillbaka för att myndigheterna ska få ha kontroll över folket. Samtidigt växer fördomarna och rasismen i samhället. Allt detta är viktigt att kämpa emot, tillsammans.

Tyvärr är gemensamhet ett ord många i partiet inte har förstått. Istället bråkas det mer internt om vem som ska få ha rätt i en tråd på facebook. Det har av någon anledning blivit viktigare att få rätt, att få precis som man vill, än att försöka hitta en väg tillsammans. Någonstans slutade pirater acceptera att vi ser världen lite olika men vi kan i alla fall enas under samma tak. Det är viktigare att få precis som man vill i minsta lilla fråga.

Piratpartiet har en struktur som endast gynnar en typ av personlighet. Den personen är en person som uttrycker sig bra i skrift, som kan sälja sig själv, som har bra självförtroende, skinn på näsan och för att vara helt ärlig är duktig på att vara lite ego. Samtidigt så undrar vi varför vi får så många personer som engagerar sig i partiet som hela tiden måste berätta för andra vad de gör för fel och varför de alltid har rätt. Det är rätt självklart varför det är ett problem om och om igen. Strukturen gynnar inte de andra personligheterna. Strukturen gynnar inte diplomaterna, eller de som inte vill ha uppmärksamhet men som skulle bli bra i en styrelse i alla fall (eller på grund av det), de som är mer ”känsliga” och ”ömtåliga” och därigenom har ett helt annat perspektiv på tillvaron. Ett parti som ska representera folket och som ska kunna jobba tillsammans behöver alla personlighetstyper, inte bara de som kan sälja sig själva och som har stora egon.

Piratpartiet har en struktur som tillåter att människor tar på sig ansvar och skyldigheter, men kan sedan lämna dem utan några som helst konsekvenser. En struktur som aldrig ser något fel när någon säger ”någon borde…” och sedan blir sur för att ingen gjorde. Där människor ser partiet mer som en fritidssysselsättning än som ett ideellt engagemang. Där man inte berättar för ”chefen” att man ska åka utomlands på semester i två månader och bara försvinner eller där man anser att man själv kan utse sin efterträdare. Vi har lokala föreningar som anser att moderpartiet ska hålla käften och inte bry sig om vad som händer lokalt samtidigt som de blir sura om moderpartiet inte hjälper dem på alla sätt som går.

Piratpartiet har en struktur som inte tillåter att man säger åt en person att den inte är lämplig på en post eftersom det är elakt och alla borde få prova, samtidigt som vi river sönder alla aktiva som försöker göra saker. Det var inte bra nog, du tänkte inte på den detaljen, jag tycker du skulle ha gjort så, men är du dum i huvudet som inte fattade… Kritiken haglar över precis alla som försöker oavsett vad de försöker göra. Det kan vara allt från en artikel om hbtq-rättigheter (Varför skrev du inte om fildelning istället ditt hbtq-spöke?) till att bjuda folk på våfflor (Alla fattar ju att man ska ha hallonsylt till våfflor och så serverade ni bara grädde, puckon). Försöker man säga åt folk att de ska vara snällare mot varandra så måste man tuffa till sig, få mer skinn på näsan och inte ta åt sig så mycket. När jag har försökt säga ifrån har jag fått höra att det inte är rätt tillfälle, att jag inte borde ta upp det nu, att jag borde bara strunta i det och att jag är så känslig. Detta är något som har kommit att genomsyra hela organisationen där vi har lärt oss att inte prata om det och att låta folk hållas för att det av någon anledning blivit för jobbigt att försöka ta itu med de attityderna.

Här önskar jag nu i efterhand att jag hade gjort mer. Att jag hade kämpat hårdare för att vi skulle bryta ner dessa strukturer. Jag känner personligt ansvar för att jag inte har gjort mer. Jag, som har suttit i både partistyrelsen och partiledningen, borde ha börjat arbeta med dessa frågor innan. Problemet var att jag inte insåg hur djupt det satt, ingrott i väggarna, för några år sedan. Det är inte förrän i år när jag jobbat så intensivt med partiet som jag sett hur det ser ut. Jag är dock övertygad att man kan göra något åt det, men då krävs det en enad partiledning och partistyrelse som drar åt samma håll och som känner förtroende för varandra.

Mitt förtroende för partistyrelsen existerar tyvärr inte i nuläget. Varje gång jag har försökt tagit upp fall av trakasserier i partiet har jag mötts av en stenvägg. Det har påtalats för partistyrelsen att vissa ledamöter sprider lögner till resten av partiet och till media. Det har påtalats att det har förekommit hot mellan partimedlemmar. Det har påtalats otaliga gånger när högt uppsatta pirater har kastat ur sig både det ena och det andra till andra medlemmar. De svar jag har fått är att jag borde polisanmäla händelserna om jag nu tyckte de var så allvarliga, som vanligt att skaffa lite mer skinn på nästan, sluta ta åt mig och att de inte kan göra så mycket åt det. Droppen som fick bägaren att rinna över var när partistyrelsen valde att mörka när de gjorde en ofullständig utredning kring ett uteslutningsärende. De lade sekretess på hela processen kring hur de hade arbetat. Att hävda sekretess på underlag och information i ett sådan känsligt läge är såklart helt korrekt, men att inte tala om hur man arbetat med frågan är inte det. Speciellt inte när jag vet att de medvetet valde att inte prata med vissa av de berörda parterna som uttryckligen sagt att de gärna uttalade sig i frågan. De bordlade frågan flera gånger, utredde inte ordentligt, brydde sig inte om de inblandade nog att ta uti med att hela underlaget läckte och mörklade sedan hela processen kring hur de hanterat ärendet. Det är vad jag förväntar mig av andra organisationer såsom de vi kämpar emot, men inte en som har transparens och öppenhet som ledord och som tar stolthet i att värna om människor och deras personliga integritet. Det finns såklart enskilda ledamöter som jag fortfarande har förtroende för, men min erfarenhet är att de hellre är tysta än att de försöker göra något åt problemen. Jag hoppas verkligen att den nya styrelsen kommer att arbeta med dessa attityder och vända utvecklingen så att den ledning som kommer nästa år kan känna det förtroende som jag har tappat.

Givetvis så finns det många helt fantastiska pirater som jag tycker väldigt mycket om i organisationen. De som bryr sig om andra och som verkligen vill se en politisk förändring. Det finns många där ute som är genuina, trevliga och otroligt hängivna partiet, men det är klart att det inte går att blunda för att om de piraterna var majoriteten som synts mest skulle jag aldrig skriva detta inlägg. Då skulle jag vara kvar. Nu är de tyvärr inte de som syns och hörs mest. Det är inte de piraterna som sätter agendan. Det är inte de piraterna som får andras uppmärksamhet. Jag hoppas att detta blir det uppvaknande som behövs för att dessa pirater ska ta klivet fram och börja sätta agendan. Låt inte partiet tas över av de som gör det till en sport att kritisera, trycka ner och trakassera. Låt inte partiet tas över av de som tycker att man ska bita ihop, skaffa lite skinn på näsan och sluta ta åt sig. Låt inte partiet förfalla i en kamp om vem som har mest rätt utan hitta ett sätt att arbeta tillsammans och stötta varandra. Ni är trots allt med i samma lag.

Själv så kommer jag inte sluta arbeta med frågor kring övervakning, integritet och jämlikhet. Det är som sagt otroligt viktiga frågor som kommer fortsätta vara viktiga även i framtiden.

Med det önskar jag Piratpartiet all lycka i framtiden. Jag hoppas verkligen att ni lyckas: Mot riksdagen 2018!

Nitwit. Oddment. Blubber. Tweak,
/Marit ”Leffe” Deldén

 

 

23

En studie i fördomar

TV-spel handlar om att dyrka upp lås för jag vet att man gör sånt i en massa spel.

Fotboll handlar om att vräka folk för jag vet att en massa personer i Brasilien blev vräkta när de skulle ordna VM.

Politik handlar om att blogga för jag vet flera politiker som bloggar.

Kristendom handlar om att tycka det är okey att vara pedofil för jag vet att flera präster är pedofiler.

Feminism handlar om att hata män för jag vet att feminister hatar män.

Fyra av dessa generaliseringar skulle alla avfärda som trams. Ett av dem är ett allmänt accepterat legitimt argument. Är inte det lite konstigt?

1

101 på 1001: Januari

Som en del av er läste och kommer ihåg så skaffade jag mig en 101 saker som ska göras på 1001-dagar lista. En av de sakerna jag ska göra är att blogga en gång i månaden om hur det går för mig. Anledningen till det var att jag kände att det skulle vara enkelt att glömma bort en sådan här lista om man inte hela tiden måste påminna sig själv att göra vissa saker på dem regelbundet. Dessutom är det kul att visa hur det går.

Så varje månad tänkte jag plocka ut de sakerna det har skett en utveckling med, bra som dåligt, och skriva lite om det.


003. Sortera alla flyttkartonger

Kommentar: Jag ska erkänna att jag är ganska frikorstig med ”påbörjad” på den här punkten, men eftersom det är en sådan jag har i bakhuvudet hela tiden (för att den är gigantisk och hur ska jag hinna vad har jag gjort för nått?!) så har jag börjat leta förråd. För att kunna flytta alla kartonger och organisera upp förråden vi har så behöver jag hitta ett jag kan hyra där jag kan ställa alla flyttkartonger när de är sorterade och färdiga. Letandet har gått sådär än så länge då det bara finns pyttesmå förråd för en himla dyr peng… men ska leta i gränskommunerna så borde det gå bättre!


016. Se igenom 3 serier/program jag inte sett ännu

Kommentar: Det här är svårare än jag trodde mest eftersom det är så många serier som jag vill se som man aldrig tar sig för men nu har jag ju en ursäkt att göra det. En serie som jag börjat på och är inne på säsong 3 nu är QI (Brittiska såklart). En del kanske inte skulle klassa det som serie förstås, men det gör jag med tanke på att den har massor med säsongen. Den andra serien jag har tänkt se är Sherlock Holmes och jag började tappert med två minuter på första avsnittet innan jag var tvungen att svara i telefonen och sen dess har jag inte sett mer. Men det är på gång!


019. Spela in en (när den är redigerad) 10 minuters video med Snape

Kommentar: Jag har börjat spela in små kortare videosnuttar där Snape är som hon brukar vara när hon är konstig och helt underbart söt! <3 Behöver mycket folk om jag ska få ihop 10 minuter men det är kul så det ska nog inte vara ett stort problem. Däremot är det svårt att komma ihåg att ta med videokameran när hon gör söta saker.


028. Aktivt använda en kalender ett helt år för organisering
030. Göra 3 olika saker jag är livrädd för att göra

Kommentar: Två saker påbörjade! Jag har köpt en sådan här snygg kalender som jag använder mig av när jag planerar upp mina veckor och dagar. Sedan använder jag även google-kalender. Inte nog med det har jag säkert tre andra organiseringsvektyg jag använder för att hålla koll på allt som ska göras (trello, scrivener och old fashioned block/penna). Tre saker jag är livrädd för… jag har börjat testa ketos någon gång ibland. Två gånger har det blivit i Januari. Nålar är jag livrädd för och jag klarar inte av att sticka mig i fingret utan att se nålen… och inte då heller… så jag har fått hjälp men jag har gjort det. Stuckit mig i fingret två gånger redan! Så chek på en av tre saker!


054. Gå ner 50 kilo
057. Föra en Vikt/Hälso-dagbok

Kommentar: Jag har gått ner ett par kilo i Januari vilket jag måste säga är win med tanke på att jag inte ansträngt mig alls så mycket som jag skulle kunna göra. I’ll need to step up my game. En vikt/hälsodagbok går lite hand-i-hand med det. Jag skriver upp vad jag väger när jag nu väger mig och vad jag ligger i ketos. Jag håller även reda på hur mycket vitaminer jag äter och när jag är sjuk. Det är jätteirriterande eftersom jag har känt det som att jag håller på att bli förkyld i ca tre veckor nu. Som att man är sådär extra trött precis hela tiden.


068. Skapa ett samlat dokument för alla mina SH-karaktärer

Kommentar: Scrivener, vill du gifta dig med mig? Jag förstår inte hur jag kunnat ungå detta program förrän höstan 2013?! Hur gick detta till? Jag skakar på huvudet åt alla mina kompisar som använt det men inte berättat om det för mig förut. Jag har köpt det efter att ha använt det och testat och det är verkligen det besta verktyget för detta. Att kunna skapa mappar för alla släkter och sen ytterligare mappar för karaktärerna och sen små kort till lektioner och bakgrunden och information osv. The best!


075. Berömma någon minst 1 gång i veckan (olika personer eller samma)
080. Skicka blommor till någon, 5 gånger (olika eller samma person)

Kommentar: Jag har skrivit en lapp vid datorn för att påminna mig att jag ska berömma folk. Det låter hur lätt som helst att ge beröm en gång i veckan, men det är svårt. Jag räknar inte ett ”bra jobbat” eller ”woho!” eller liknande utan mer uttänkt beröm. Där man anstränger sig och verkligen motiverar sitt beröm. Jag har precis lyckats så jag hoppas det fortsätter så. Skicka blommor kan jag också kryssa av 1 gång på. Personen som fick blommorna blev jätteglad och det gjorde mig jätteglad <3


091. Bada med levande ljus och skön musik minst 1 gång i månaden

Kommentar: I did! Jag köpte en badbomb som doftade ananas och så hade jag levande ljus och lyssnade vidare på omlyssnandet av Män som hatar kvinnor. Det var riktigt skönt. Sen kröp jag ner i sängen och kunde inte sova och när jag väl somnade vaknade jag av Snape som skrek, sen vaknade jag av en mardröm och sen så var jag helt död när jag skulle kliva upp…. inte riktigt som jag hade tänkt mig att det skulle vara. Hoppas det blir bättre nästa gång ^^


100. Inspirera någon att göra en likadan/liknande lista
101. Skriva ett blogginlägg varje månad om hur det går med listan

Kommentar: I did a thing! Jag inspirerade till listor! Jag kan inte länka till dem eftersom de är mer privata men jag vet att de finns och det räcker för mig. Det är tur att jag har Rävöra som bloggar om sitt också så att man kan peppa varandra. Det tror jag är viktigt. Och med detta blogginlägg så kan jag även säga att punkt 101 är påbörjad.

1

101 saker på 1001 dagar

En kompis till mig bestämde sig för att göra en lista med 101 saker som hon skulle göra på 1001 dagar och publicerade den på sin blogg. Det inspirerade mig att göra en liknande lista med alla mina ”åh det vore kul att testa” och ”om jag ändå hade tid till det” som jag hela tiden skjuter upp och aldrig gör.

Jag tog även hennes snygga layout för listan eftersom den som sagt var så snygg!

Denna lista påbörjades redan idag (igår eftersom klockan är strax över midnatt) så den kommer löpa den 1 Januari 2014 till den 28 September 2016.

Inte Påbörjad
Påbörjad
Total epic win!
Misslyckad/Struken av någon anledning


001. Gå igenom alla papper/block och sortera upp dem i pärmar/mappar
002. Sortera Garderoberna
003. Sortera alla flyttkartonger
004. Sortera upp alla hobbysaker


005. Se minst 15 filmer från IMDBs lista över de 100 bästa filmerna genom tiderna
006. Läsa minst 7 böcker från ”The World Library List”
007. Skriva ett färdigt utkast till min Fantasyroman
008. Få minst 5 debattartiklar/texter/insändare publicerade per år
009. Blogga varje dag i 1 månad
010. Klara av NaNoWriMo igen
011. Skriva mitt testamente och/eller ”om jag dör”-brev
012. Se en film på bio jag inte tror att jag vill se alls
013. Starta en bokklubb
014. Läsa alla Harry Potter böckerna i ordning
015. Skicka ut minst 5 böcker ut i världen
016. Se igenom 3 serier/program jag inte sett ännu


017. Göra videorecensioner till minst 12 böcker
018. Måla 3 stycken tavlor
019. Spela in en (när den är redigerad) 10 minuters video med Snape
020. Odla en Örtträdgård
021. Sy en klänning som passar min egen stil
022. Virka Klaine-dockor
023. Testa på Decoupage
024. Göra Julkort till Julen 2014
025. Baka macaroons
026. Laga 3 maträtter jag aldrig lagat förut


027. Göra 2 visionboards
028. Aktivt använda en kalender ett helt år för organisering
029. Prova 3 nya maträtter jag aldrig ätit förut
030. Göra 3 olika saker jag är livrädd för att göra
031. Leva i tre dagar utan någon som helst teknologi (TV, Dator, Mobiltelefon osv)
032. Säga ”Nej” minst 5 gånger utan att tveka
033. Säga ”Ja” minst 5 gånger utan att tveka
034. Hålla ett tal eller föreläsa inför en större grupp människor
035. Planera min egen begravning
036. Färga håret i 3 olika färger (måste inte vara samtidigt)
037. Kliva upp innan klockan sju en månad i sträck


038. Gå igenom 2 teckningskursböcker
039. Lära mig att spela ”Det Vackraste” på Saxofon igen
040. Lära mig 1 nytt ord varje dag i en månad
041. Ta körkort
042. Gå en Kalligrafikurs
043. Lära mig att spela Backgammon


044. Resa utomlands (utanför Norden, EJ England) 1 gång
045. Resa iväg på medeltidsdagarna i någon stad där dessa firas
046. Åka på SHiRL2014
047. Åka på minst 1 mini-shirl
048. Hitta minst 5 geocacher
049. Delta i en demonstration


050. Prova 3 nya motionssätt
051. Köra stenhård LCHF (fakir) 3 veckor i sträck
052. Simma 2 gånger i veckan 2 månader i sträck
053. Gå 30 minuter om dagen 1 månad i sträck
054. Gå ner 50 kilo
055. Rida islandshäst
056. Gå en nybörjarkurs i en dans jag aldrig provat på förut
057. Föra en Vikt/Hälso-dagbok
058. Göra avslappningsövningar 1 gång per dag i 1 månad
059. Testa på Bågskytte och/eller Paintball


060. Skriva om Maskeringsmagilektionerna så att det finns minst 6 i varje årskurs
061. Skriva om Forntida Runor-lektionerna så att det finns minst 6 i varje årskurs
062. Skriva lektioner och lektionsplanering till det ”nya” ämnet
063. Spela klart Angel intrigen och göra så hon tar examen
064. Spela klart Merulafisk intrigen i sin helhet och spela ut Merula så hon tar examen
065. Skriva Phatt och Leo’s alla GET-prov
066. Lansera Botarutbildningen
067. Lansera Aurorutbildningen
068. Skapa ett samlat dokument för alla mina SH-karaktärer


069. Spela genom 3 stycken TV-spel från början till slut
070. Gå på Casinot och spela på Roulette
071. Publicera ett D&D-Next äventyr så att andra kan använda det fritt
072. Färdigställa hela Dendros-kampanjen
073. Åka på Lajv


074. Ordna och ha en fest
075. Berömma någon minst 1 gång i veckan (olika personer eller samma)
076. Donera till 5 olika organisationer och Motivera varför just dessa
077. Göra mitt eget släktträd fem generationer tillbaka
078. Gå in på djupet på 2 släktingars historia
079. Hjälpa en främling
080. Skicka blommor till någon, 5 gånger (olika eller samma person)
081. Fråga en person om deras livs historia och verkligen lyssna på dem
082. Hjälpa någon annan att nå sitt mål
083. Skicka flaskpost
084. Ge beröm till 3 främlingar
085. Hjälpa till en dag på ett djurhem


086. Äta picknick på en kyrkogård
087. Titta på en solnedgång
088. Titta på en soluppgång
089. Besöka ett SPA
090. Bygga ett sandslott
091. Bada med levande ljus och skön musik minst 1 gång i månaden
092. Ligga på en filt utomhus och titta på Stjärnorna
093. Ligga på en filt utomhus och titta på Molnen
094. Fixa naglarna på salong inför en fest
095. Dricka och/eller äta något riktigt dyrt


096. Gå på en konsert/teater/opera/osv i Sundsvall
097. Gå på en konsert/teater/opera/osv i en annan stad
098. Hitta 5 nya artister/grupper jag aldrig hört som jag gillar
099. Spela in en egen cover-låt


100. Inspirera någon att göra en likadan/liknande lista
101. Skriva ett blogginlägg varje månad om hur det går med listan

 

 

Och en bonus:
000. Skriva en ny 101-lista till de nya 1001 dagarna

3

Anonymitet och Rasism – en studie i principer

ID-100144990Igår avslöjade Expressen att ett antal ledande SD-politiker är aktiva på sajten Avpixlat, en ”öppet” rasistisk sajt. Många blev inte förvånade eftersom de kopplar SD till just rasism, men internt har de en policy som inte tillåter rasistiska kommentarer av det slag många hade gjort så det får ändå någon slags effekt.

Trots att jag tycker att rasism är hemskt och de kommentarer som många av politikerna hade kommit med är helt förkastliga så fick jag en liten olustig känsla i magen. Här är en sajt jag inte tycker om som sprider hat-propaganda som nu blir avslöjade. Tycker jag det är bra? Ja, det gör jag egentligen, innerst inne. Borde jag inte tycka det? Nej, det känns som att jag verkligen inte borde det.

Så varför känner jag så? För att jag tycker att man ska få vara anonym på nätet. Det finns många väldigt bra anledningar till att vara anonym. Exempelvis om man har skyddad identitet, att man inte vill basunera ut att man är homosexuell, kristen eller en rad andra typer av saker som är väldigt personliga men som man vill diskutera med andra utan att för den sakens skull avslöja att man är Lisa Andersson som bor på Torparegatan 16E i Fagersten.* I en demokrati är det viktigt att dessutom kunna protestera (fredligt!) mot staten utan att staten kan göra sanktioner mot en som individ eller mot kollektiv också för den delen och för det krävs det att man ska få vara anonym. Det kanske känns främmande i ett land som Sverige där vi inte kan tänka oss att staten skulle få för sig sådana dumheter, men det är en sanning i många länder där människor förföljs dagligen och jag anser att principen ska följas även här för man vet aldrig vad som kan hända. Speciellt inte med FRA som nu visar sig använda sina signalspaningssladdar för att hacka sig in i privata datorer.

För att återgå till Avpixlat. Den lustiga känslan i magen ville inte ge med sig. Så kom en artikel idag i Expressen där man inte längre hänger ut ledande politiker utan just personer som Lisa Andersson i Fagersten. Då föll pusselbiten på plats för mig. Anledningen till att jag tyckte det ändå var lite bra att de gjorde avslöjanden igår är att jag tycker samtidigt att ledande politiker ska granskas, för det är det enda sättet för folket att veta att de inte ska rösta in dem igen (eller om de nu tycker om det de gör rösta på dem igen). Däremot att hänga ut Lisa Anderson i Fagersten tycker jag inte alls om.

Det finns en rad anledningar till det :
1) Som jag redan sagt så måste vi få vara anonyma. Det kan finnas ett värde i att granska politiker, men att granska privatpersoner på det sättet och hänga ut dem är inget som ska göras.
2) Vi har åsiktsfrihet och detta blir en slags moralisk skampåle.

Jag tycker fortfarande att det som skrivs på Avpixlat är gräsligt och hemskt. Och visst kan jag på ett sätt också tycka att det är helt rätt att ”hänga ut svinen” eftersom det är så lätt att ge med för pöbelmentaliteten. Problemet är att när man lyfter upp det i större sammanhang och lyfter in andra ord i det som skrivs blir det inte lika rätt längre. Hur skulle det se ut om Expressen hade hängt ut en rad homosexuella/bisexuella personer som varit aktiva på forum för andra med samma sexuella läggning? Hur skulle vi ha reagerat om det var en rad religiösa grupper som hängdes ut? För att förstå allvaret måste vi lyfta upp diskussionen på den nivån. I en demokrati med åsiktsfrihet måste alla få ha vilka åsikter de vill, även om jag råkar tycka att de är förkastliga.

Dessutom så tror jag att det inte ger så mycket effekt att göra det. Rasisterna får vatten på sin kvarn om det hemska samhället som är elaka mot dem och skapar dessutom en slags martyrer av de som blir uthängda samtidigt som vi andra som sagt inte blir så chockade att Sverigedemokrater är rasister. Så även om jag håller med om att vi måste ta debatten öppet om rasism och främlingsfientlighet så måste jag tyvärr säga att jag tycker att Expressen har valt fel sätt.

Och att använda argumentet att vi måste använda samma metoder som dem för att bekämpa dem köper jag verkligen inte alls. Vi är bättre än så.

 

* Ett helt fiktivt exempel, ber om ursäkt om det faktiskt finns någon som heter det på den adressen om adressen ens existerar

 

(Image courtesy of Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net)

off

Det lilla är inte alltid så litet som vi tror

 

Let me tell you a story about four different people. They where called Everybody, Somebody, Anybody and Nobody.

There was an important job to be done and Everybody was sure that Somebody would do it.

Anybody could have done it, but Nobody did it. Somebody got angry about that because it was Everybody’s job.

Everybody thought that Anybody could do it, but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.

It ended up that Everybody blamed Somebody when Nobody did what Anybody could have done.

Mamma hade alltid den här lilla historien uppklistrad på väggen på sitt kontor när jag var liten. Jag minns att jag läste den, men förstod inte riktigt vad som menades. Det är sådana saker som inte dyker upp förrän man är äldre och det klickar till. När man sitter där på grupparbetena i skolan och gör allt jobbet själv för att ingen annan tar på sig det. Emma Opassande skev ett mycket bra inlägg på det här temat för några dagar sedan där hon diskuterar det här med att alla kan hjälpa till. Det var i alla fall det jag fick ut av inlägget. Ett rungande ”ingen kan göra allt men alla kan göra något”. Det här inlägget ska nudda lite vid det men mest handla om de som vill hjälpa till men kanske inte känner att de kan/får.

Jag är ett kontrollfreak. Att göra ett bra jobb och att kunna visa upp det jobbet är viktigt. Om något ska bli gjort gör jag det hellre själv än att ge jobbet till någon annan. En hel del jobbar hårt med att släppa saker. Så är det. Men jag ska inte ens diskutera det eftersom jag tror att det inte är hela problemet. Jag tror många vill att det ska vara hela problemet, det är den där andra personen som hindrar mig från att göra saker. Många upplever det som att de vill gärna hjälpa till, men de får inte. Konstigt nog känner jag även igen mig i det tänket då jag ofta kan sitta och tänka ”men om jag fick hjälpa till med den här saken, det skulle vara jättekul.” utan att direkt reflektera över två saker:

1) Behövs det hjälp med den saken jag vill hjälpa till med? Givetvis ska inte det hindra från att ändå fråga men det kan vara så att det faktiskt inte är där någon behöver hjälp. Om någon har en bil behöver den inte hjälp att bära hem matkassarna från affären. Om någon redan har lagat garageporten behöver de inte låna dina verktyg. Det kan vara svårt att acceptera, men värt att tänka på.
2) Behöver personen hjälp med något annat?

Nummer 2 tror jag är vanligast att man glömmer. För det här med att ”hjälpa till” kan ibland till och med bli lite egoistiskt. Jag vill hjälpa till med det jag vill hjälpa till med utan att tänka vad som det verkligen behövs hjälp just där. Nej, jag vill inte sitta och göra det tråkiga jobbet, det kan någon annan få göra! Jag vill göra det här som jag tycker är roligt! Och givetvis är det inte helt fel att tänka så då det också ska handla om rätt person på rätt plats och att bara göra det man tycker är tråkigt är inte alls inspirerande i längden. Men kanske, någon gång, så måste man ta och göra den där tråkiga uppgiften så att den där ”någon annan” slipper. För någon måste göra det. Och om den någon är samma person som i skolan tog på sig jobbet varje grupparbete så kommer den någon att vara den som ger upp efter ett tag.

Sedan måste vi få ur tanken ur våra huvuden kring ”men inte kan väll lilla jag…” För det stämmer inte. Om det är det enda du kan hjälpa till med att RT’a på twitter så är det guld värt. Om du känner att det du kan göra är att dela inlägg på Facebook är det lika guld värt. Det lilla vi kan göra för andra människor i dag är faktiskt helt otroligt. Jag länkar gärna vidare en video av min vän där hon sjunger sin egna låt. Jag trycker gärna RT på en tweet när någon skrivit en bra debattartikel.  Det lilla är inte så litet när vi lever i ett samhälle där allt handlar om klick och att sprida information.

Genom att hela tiden tänka ”någon annan” och ”men jag får ändå inte” så hindrar vi mycket av spridningen av våra idéer, tankar och känslor. Varför är det någon annan som ska skriva det där debattinlägget? Varför är det någon annan som ska sätta upp en affish på stan? Varför är det någon annan som ska vara kassör i den lokala föreningen?

Och främst: Hur kan du hjälpa till?

1

Piratpartiet hotas av Rättighetsalliansen

Det tar ett tag för hjärnan att registrera när någon ringer upp en när man ligger och sover och säger att det partiet man är engagerad inom kanske kommer dras inför rätta om en vecka. Jag kan lova att min hjärna inte riktigt hunnit ikapp ännu, trots att det nu gått ett par timmar sedan dess.

Rättighetsalliansen (f.d Antipiratbyrån) skickade imorse ett brev till Piratpartiet och Partistyrelsen (och för att svara på den eventuella frågan så fick inte jag mailet personligen, vilket också är anledningen till att jag inte visste något när jag fick samtalet senare på förmiddagen) där de talar om att Piratpartiet har till den 26:e februari på sig att sluta leverera internet till The Pirate Bay. Pressmeddelandet skickades ut tidigare i eftermiddag kring detta från Piratpartiets håll.

Jag vidhåller som pressmeddelandet säger att det inte är olagligt att leverera internet till någon. Det Piratpartiet gör när de levererar internet är inte annorlunda än det som Bredbandsbolaget, Banhof, ComHem eller någon annan leverantör gör när de ger internet till sina kunder (med skillnaden att PP gör det hela utan att ta betalt). Det är inte olagligt. Givetvis så vill de här personerna att det ska var det och de använder hot för att få som de vill.

Det jag tror är extra viktigt i det här läget att komma ihåg är att känslor kommer att triggas inom hela vår organisation. Det är viktigt att komma ihåg att vi kämpar tillsammans och att det är personers liv vi håller i våra händer inte bara organisationens. Jag påstår mig inte veta vad som kommer att hända, men vad som än händer så hoppas jag att vi kommer ta hand om varandra och respektera varandras känslor och åsikter. Oavsett detta så måste vi se till att detta inte får ske i det tysta. Oavsett vad som händer måste vi få upp detta på agendan. Oavsett vad som händer kommer de inte vinna om vi inte låter dem.

Så vad kan en enskild individ göra för att hjälpa till? Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Skriv lokala insändare. Många underskattar detta men det vi vill är att se till så att så många som möjligt vet om att detta håller på att hända. Lokala media når ibland ut till fler personer är de rikstäckande så skriv insändare, debattartiklar osv. De behöver inte vara långa heller. Bara tala om för andra hur du tycker. Det är viktigt i alla lägen och speciellt viktigt när man slåss för något man tror på.
Ordna demonstrationer runt om i landet. Dra dit familj, släkt och vänner. Prata med alla du möter om detta. Som pirat har jag insett att det är så många som inte vet vad som pågår att bara ett vänligt samtal över fikabordet på jobbet kan öppna mångas ögon.
Ordna en piratfika och diskutera frågan tillsammans med gamla och eventuella nya medlemmar.

Främst av allt: Ta hand om varandra. Vi sitter i samma båt och vi vill samma saker. Kom ihåg det.
För om vi kommer ihåg det kommer de aldrig vinna.

7

Fångvaktare eller lärare, sak samma.

”Tillsynspliktig lärare måste ha beredskap för att visst hot och våld kan förekomma vid ett ingripande mot en elev, på samma sätt som exempelvis en ordningsvakt eller polis. Därför ska ersättning för kränkning inte utgå i detta fall.”

Smaka på de orden en stund. En lärare som tvingas kliva in mellan elever som bråkar ska alltså vara beredd på att eleverna kan ge sig på läraren. Det konstaterar Gällivare tingsrätt i en dom. Eleven blev fälld för misshandel men läraren får inget skadestånd. Så det har konstaterats att eleven har misshandlat läraren och dömts för det men läraren borde alltså ha varit beredd på det… 

Det som gör mig mest upprörd över att läsa en sådan (även om artikeln konstaterar att exempelvis Göta hovrätt ser det som ”ett olycksfall i ämbetet”) är synen på lärare. Igår florerade en insändare från ÖP över nätet där man valt att satiriskt söka efter nya lärare genom att skriva om de dåliga förhållanden som faktiskt finns som lärare. Jag kommer ihåg att jag speciellt läste just raderna ”Du bör ha en mångårig erfarenhet av konflikthantering, gärna i mellan­östern. En vaktutbildning eller tjänstgöring inom ordningspolisen är att före­dra.” och fnyste lite lätt åt hur galet det lät. Med den nya domen låter det inte alls lika galet längre.

Lärare ska ses som ordningsvakter. De ska jaga eleverna i korridorerna, trycka in dem i klassrummet och sen vakta dem. Beredd på när eleverna kanske ger sig på dem om de måste bryta upp ett bråk. Ska vi ge lärarna varsin batong, skottsäker väst och elpistol när vi ändå håller på?

Synen på att läraren är till för att övervaka eleverna kan jag inte finna mig i. Jag utbildar mig inte till att bli ordningsvakt. Jag vill utveckla, lära och skapa tillsammans med mina elever, inte vara rädd för min egen säkerhet. För rädsla kan göra så mycket med en som person. Att vara rädd för eleverna är det värsta som kan hända en lärare. När lärarna inte längre tänker på hur de ska lägga upp nästa lektion utan hur de ska skydda sig utifall något skulle hända. När lärare ser på sina elever som samhället ser på terrorister. Alla är skyldiga eftersom de skulle kunna vara brottslingar. Att vara elev blir att vara eventuell brottsling och eftersom alla måste gå i skolan…

Jag är dessutom övertygad om att genom att skapa en sådan hård attityd hos lärarna kommer skapa en lika hård attityd hos eleverna vilket kommer leda till att det blir mer våld i skolan. Givetvis hoppas jag att det inte blir så, jag hoppas att Göta hovrätt har rätt att det bara ska ses som ett misstag, men samtidigt ser jag ett mycket hårdare samhälle växa fram och det gör mig ledsen. Vi måste övervaka alla för någon kanske gör ett brott någonstans. Skyldig till motsatsen bevisats är en devis som används oftare än oskyldig till motsatsen bevisas. Vi ska behandla eleverna som fångar och lärare är deras fångvårdare.

Skolpolitiken utgår mycket från eleverna, vilket inte är fel, men nu måste skolpolitik börja utgå ifrån läraren också. Om så för att genom att utgå från läraren lika mycket som eleverna så kommer det ge eleverna bra lärare. Lärare idag får låga löner, måste jobba mest hela dagarna och bränner ut sig på löpande band. Många som utbildar sig till lärare väljer andra yrken när de väl kommer ut i arbetslivet. Vilket inte är så konstigt när man läser artikeln om domen från Gällivare tingsrätt.

3

The Hunger Games – En recension

Detta inlägg kommer innehålla spoilers, men jag varnar för dem när de kommer…. och är du rädd för att läsa det minsta lilla ur filmen ska du nog låta bli att läsa detta alls.

Jag har nyss kommit hem efter att ha varit på smygpremiären av Hungerspelen här i Sundsvall. Innan jag kommer till hur filmen var vill jag bara passa på och säga hur mycket jag stör mig på folk att de fnissar när det är de mest känslosamma scenerna i filmen. Om du är ett känslosamt vrak som inte kan se seriösa saker utan att förvandlas till en fjortis, för gud förbjude om du kände något när Katniss säger adjö till sin lillasyster, kanske du ska stanna hemma istället för att störa oss andra som vill känna känslor. Så nu har jag gnällt på det.

Filmen då. Jo, filmen är helt okey….. nä jag kan inte lura er, den är helt fantastisk! Det finns några saker jag kan störa mig på i den men som helhet, absolut en av de bästa adaptionerna av en bok någonsin. Eller faktiskt den bästa. Jag hade nästan förväntat mig att jag skulle kunna säga att filmen var bättre än boken (då jag stör mig så mycket på Katniss perspektivet i boken så jag vet inte var jag ska ta vägen) men de kompletterar varandra. Boken är ett medium och filmen är ett annat. Vi får se in i den här världen och se vad som händer ur två helt skilda perspektiv. Båda lika fantastiska. Och jag ska erkänna att jag ser båda som canon.

De har nästan inte gjort om något från boken i filmen heller (tagit bort en del givetvis, men inte ändrat så mycket). Det märks genom det tydligt att Collins har fått vara med i processen genom hela filmen. Faktum är att de gjort om så få scener från hur de är i böckerna att man börjar störa sig på små saker som skiljer sig. Det de mest har gjort är att lägga till förklarande scener genom att två kommentatorer pratar om det som händer i spelen och förklarar för oss som biopublik på samma sätt som att de förklarade för oss om vi satt och tittade på spelen själva. Det är brilljant. Att väva in förklarande nya scener så att vi får se en annan värld fast samma händelser och vad som leder upp till dessa händelser.

Peeta, Katniss och Gale...

Det är också en sådan film där man utan problem kan se filmen utan att ha läst boken. Givetvis kommer man inte känna igen alla personer (man kommer inte förstå vilka Katniss ”göra i ordning henne för Cinna”-personer är och vilka de sminkade, rödklädda tjänarna är som inte pratar är exempelvis), men å andra sidan är det inte sådan som stör när man inte läst boken.

En sak som förvånade mig när jag sett klart på filmen var att jag inte märkte musiken. Jag älskar musiken till filmen, men jag lade inte märke till en enda ton när jag såg på filmen. Klart det var en massa musik men det passade så bra att det fanns inte ett ögonblick av filmen som inte kändes äkta.

Jag kan varmt rekommendera denna film till alla, de som läst boken och de som inte gjort det. Det är inte ens så mycket våld som jag tänkte mig så jag förstår faktiskt inte 15-års gränsen. Klart att det finns våld, men det visas inte så mycket, faktum är att jag tror det är värre att läsa boken. Scenen vid ymnighetshornet är väl det enda jag skulle klassa som ”våldsammare” än i boken och det är inte med mycket.

Den får FEM av fem möjliga. Jag vill se den igen. Typ nu.

 

From here on there be spoilers. Be warned!

Effie Trinket tycker om slåtterdagen.

Så vad tyckte jag som filmen mer exakt…. jag tar det i rubriker så blir det lättare att skriva tror jag. Min hjärna snurrar av intryck.

Överraskningar för oss som läst boken:

Peeta gråter när han sitter i bilen bort från Distrikt 12. Det rev ut hjärtat på mig när jag såg den scenen. Eftersom boken fokuserar så mycket på Katniss, och hon vägrar fokusera på Peeta i början, så man får inte veta så mycket om hur han reagerar. Fantastisk scen, speciellt då Effie samtidigt sitter och säger att de kommer få se så mycket fantastiskt och de två bara tänker att de ska dö.

Peeta springer bort från Ymnighetshornet i början! Här har de ändrat lite i scenen då Katniss inte ska stå och tveka jättelänge innan hon springer till ryggsäcken och medan hon tvekar ser hon Peeta springa iväg. I boken så vet hon inte vad som händer med Peeta efter att han skakat på huvudet åt henne. Antingen så var det inte tänkt att han skulle springa därifrån i boken men eftersom man ville att biopubliken inte skulle fatta att han var med i karriäristgänget så fick han springa istället. I vilket fall så kommer det lite som en överraskning och jag gillar det samtidigt.

Haymitch bestämmer sig för att hjälpa Katniss när han ser hur hon kämpar med sitt brända ben. Jag har alltid antagit att han bestämt tillsammans med Peeta att rädda Katniss. Här får vi se att han inte skärper sig förrän han inser att hon faktiskt kämpar för sitt liv och han… får jag en känsla av, bestämmer sig för att han vågar lita på att hon kommer överleva. Jag kan bara tänka mig hur hemskt det är att se två från ens distrikt dö, år efter år efter år. Att våga lita på Katniss där i det läget måste vara tufft, men som sagt jag har antagit att han gjorde det innan spelen började.

Haymitch

Haymitch är den som får dem att ändra reglerna. När distrikten blir oroliga så säger Haymitch till Seneca att han måste ge folket något att hejja på istället för att ge dem något att kämpa för. Då ändras reglerna så att två spelare, som kommer från samma distrikt, kan vinna. Go Haymitch!

Thresh död. I boken så antar man att Thresh dör genom ett slagsmål med Cato. I filmen hör man muttarna. Igen har de ändrat scenen en del och komprimerat den ordentligt, samt att det är Katniss och Peeta som blir jagade ur skogen av muttarna. Cato syns inte till från början alls. Jag hade här hoppats på en episk fightscen mellan Thresh och Cato ska erkännas, men då han blev dödad av muttar är jag rätt glad att jag slapp se det.

Catos tal. På ymnighetshornet så får visar de en sida av Cato man helt enkelt inte ser i böckerna. Att han egentligen bara vill göra sitt distrikt stolt och smärtan i ögonen när han insett att han är dödsdömd är inte att leka med. Även karriärister kämpar för något. Det är så lätt att man glömmer att de är från distrikten de också… det här är barn som växer upp till att lära sig döda samtidigt som deras president säger att det är så de ska göra. Inte undra på att de är lite som de är.

Seneca Cranes död. Nu fick man inte se honom dö men scenen där han blir inlås in ett rum med de dödliga bären är fantastisk. Helt genial. Och sååå mycket Snow så det finns inte. Det skriker Snow. ”Döda dig själv på de bär som du inte kunde hantera när de var på arenan… ät dina misstag!” Jag rös när jag såg den scenen och faktiskt, på något konstigt sätt blev jag ledsen över det. Han är spelledare och grym som fasen men samtidigt får jag sympati för honom. Han är mycket dummare än Snow och det är hans fall.

Ymnighetshornets design! Väldigt coolt men inte alls vad jag föreställt mig.

Jag vet att en del kommer tycka ”men det är filmen, inte boken, alltså är det bara såsom det är i filmen, betyder inte att det är så”, men som jag sa innan. Jag ser filmen i mångt och mycket som lika mycket canon som boken så jag väljer att se detta som hur det faktiskt hände. Ja, även om de ändrat en del andra scener.

Någon mer än jag som stör sig på att de inte kunde döpa alla tributes ens till filmen?

Saker som de faktiskt har ändrat och som jag märkte:

Katniss får härmskrikebroschen och ger den till Prim. Detta stör mig inte det minsta. Jag saknar Madge, för jag gillade henne skarpt som karaktär, men jag förstår att man väljer att lämna henne utanför filmen. Prim ger den tillbaka till Katniss när hon ska iväg till huvudstaden. Sedan ska jag erkänna att de spelat ner rollen av härmskrikan en aning. Kanske sparar de den till nästa film? Fast samtidigt så är det klart att de har med broschen en del så det kanske bara är jag som tycker att de borde förklarat tydligare vad en härmskrika faktiskt är.

Katniss får tag på bågen och pilarna & Katniss träffar Rue. I boken så springer Katniss därifrån, är medvetslös i flera timmar och går sedan tillbaka för att hämta dem. Det är då Peeta kommer dit, skriker åt henne att springa därifrån och man får se hur han vänder sig om mot Cato. I filmen kommer Peeta direkt dit och skriker åt henne att springa, som att han inte blev skadad av målbålsgetingarna alls. Det var lite störande. Han blev också stucken. Här kan man dock igen förstå varför de gjorde så eftersom det var en scen de kunde kapa bort och det skulle ändå behålla det som hände i stort. Det leder fram till scenen där Katniss vaknar upp med blad över armarna och på halsen och det visar sig att det är Rue som har vårdat henne i två dygn när hon varit medvetslös. Jag har inga problem med att de ändrat de här scenerna (mer än att Peeta också borde blivit stucken) eftersom jag gillar idén av att Rue hjälpte Katniss överleva. Det gör också Rue till ännu mer lik Prim på sätt och vis även om man inte får se något av Prims läkekunskaper i filmen.

Rue dör-scenen. För det första så har de ändrat att Katniss faktiskt hinner fram till Rue och skär loss henne från nätet innan pojken kastar spjutet mot Rue. För det andra så kastar han spjutet. För det tredje så kastar han spjutet mot Katniss som ”duckar undan” och skjuter honom. För det fjärde skjuter hon honom i magen istället för halsen. För det femte så blir inte Rue genomborrad av spjutet utan drar ut det själv innan hon faller till marken. Jag har inget som helst problem med att Katniss nästan hinner rädda Rue i den här scenen, det som stör mig är hur ”lite” både pojken och Rue blir träffade. Att dö knall fall av en pil till magen känns inte helt realistiskt och att Rue skulle ha dött så snabbt över ett sår som knappt ens blödde känns inte heller det. Är man genomborrad av ett spjut eller fått en pil till halsen, ja då förstår man att man inte har många sekunder till att leva.

Distrikt 11 ser Katniss på TV-skärmarna efter att Rue dött.

Distrikt 11 är de som börjar revolten. Istället för att det är Distrikt 8 (som är mitt distrikt varpå jag blev lite putt för man är ju lite stolt att komma från revoltörernas distrikt 😉 ) som gör revolt får man se Distrikt 11 efter Rues död förstöra saker och hur frihetsvakterna kommer och slår ner dem. Skrämmande hur lik den scenen är med liknande scener man kan se på nyheterna under demonstrationer.

Cato & muttarna. Som jag sa innan så är det Katniss och Peeta som jagas av muttarna mot ymnighetshornet och det verkar som att Cato redan är där. Något de inte märker förrän han hoppar på dem och anfaller. Här tycker jag om bokens scen bättre. I filmen sker det i nästan totalt mörker så man ser inte muttarna alls bra och de är mer som stora kraftiga hundar än som de muttar som är i boken. De går inte på två ben och man kan inte se ögonen. Alla tre ska klättra upp på ymnighetshornet för att överleva och inte bry sig om att döda varandra en stund. Däremot har de kastat in ett litet tal med Cato som kommer få hans fanbase att öka och de som redan gillade honom kommer få sina hjärtan att dunka lite extra. När Cato sedan dör har de tagit bort en massa tid, vilket är förståeligt. Det är kanske inte det trevligaste att ha med att han ligger och lider i flera timmar innan Katniss skjuter honom (här har jag alltid undrat hur så många muttar inte river honom i stycken så att han faktiskt dör på en gång). Kanske är det därför de lagt in talet också, för att Katniss ska ha barmhärtighet för honom mycket tidigare.

 

Några saker jag faktiskt på riktigt stör mig på:

Hanteringen av kamerorna under slagsscenerna. Det är hand-kamera-läge som gäller så det är snabba klipp, skakiga scener och jättesvårt att faktiskt se vad som händer. Jag förstår att det antagligen är för att man vill skapa känslan av att man är där i stridens hetta, men jag bara stör mig på det.

Fantastiska, underbara, snygga Peeta Mellark <3

Katniss säger aldrig till Peeta att hon inte älskar honom. Även om jag hatar den scenen i boken, då hon uppenbart älskar Peeta egentligen och för att hon krossar hans hjärta, så saknas den. Kanske kommer den i nästa film i början, så att denna film fick ”sluta lyckligt”, men jag saknar den ändå här. Istället ser vi en bekymmrad Snow i sista scenen. Klassisk cliffhanger if I ever seen one.

Sedan finns det några saker som jag kan tycka är lite trist såsom att de dragit ner på Cinnas roll rejält, likaså Effies roll (i boken tycker man ju om henne på ett konstigt sätt men i filmen är hon mest bara störande) och några andra saker som de ändrade, men jag stör mig inte så mycket på det eftersom det är sådant man måste göra för att få till en film som inte är 12 timmar lång (även om jag skulle ha överlevt att se 9,5 timme till av filmen).

 

Saker som fick mig att gråta:

Jag gråter väldigt sällan när jag ser på film på bio. Därför är jag förvånad att den här filmen fick mig att gråta tre gånger. Inte böla kanske, men ändå fälla ett par tårar.

När Katniss säger adjö till Prim i början, efter slåttern, är en otroligt känsloladdad scen som fick mig att få fuktiga ögon. Det var en scen jag grät till och förklarar nog varför jag inte kunde hålla mig från att fälla några tårar när Peeta började gråta i bilen.

Jag förlåter dem för konstigheterna i Rue dör-scenen eftersom den är så känsloladdad och fin. När Katniss sjunger för Rue och vi får se hur allt blir ljust som att vi är Rue… och sen hur Katniss bryter ihop och gråter… wow. Den fick mig att gråta utan tvekan. Älskar den scenen och när hon dekorerar hennes kropp med blommorna… som sagt, det är den finaste scenen i boken och den finaste i filmen.

Grottscenen mellan Peeta och Katniss fick mig också att få fuktiga ögon. Den är fin och antagligen krossar den mitt hjärta så mycket eftersom jag vet att Peeta älskar Katniss så mycket medan hon bara spelar med… </3

 

Det bästa med filmen:

Skådespelarna! Varenda en av dem är fantastisk och brilljant och jag älskar dem. Jennifer är underbar som Katniss. Hon får mig att gilla Katniss, vilket är bra gjort med tanke på hur mycket jag stör mig på henne i böckerna. Josh som Peeta är också underbar. Cinna är klockren. Haymitch är hysteriskt bra, Effie är också lika bra som alla andra, Cato, Clova, Glimmer, Marvel, Rue, Thresh, Prim, Gale, Snow, Seneca… oh I could go on, men det ska jag inte. Helt enkelt är alla underbara men främst, den jag tycker förtjänar pris för sin insats är Jennifer som Katniss. Scenen där hon står med Cinna och hon fysiskt skakar innan hon ska in på arenan är så känslofylld att jag tappade andan.

 

Cinna och Katniss, precis innan hon ska in på arenan.

 

Jag skulle säkert kunna fortsätta babbla på om filmen ett tag till men då jag skrivit 4 sidor i openoffice och det är ganska sent ska jag sluta där. Jag kan säkert återkomma till filmen om det är så att jag kommer på mer.

 

Det enda jag vill säga mer är; Gå och se filmen.

 

off

Hur man använder sociala media som PR-maskin

Det är ofta jag känner att filmbolag inte förstår vad sociala media är för något. Som att de lever i en bubbla utan att öppna sig för att det kan finnas andra sätt att marknadsföra sig än att sätta upp stora affischer på stan och visa trailers på TV. Därför känner jag att jag skulle vilja uppmärksamma hur Lionsgate har marknadsfört filmen Hungerspelen (The Hunger Games).

Filmer idag baserat till stor del på böcker (för om boken var bra måste filmen bli bra också, right?) och så även Hungerspelen. Den handlar om framtida Amerika som är uppdelade i tolv distrikt och en huvudstad. Panem, som världen heter, är en diktatur. Distrikten jobbar åt huvudstaden där de ”fria och rika” människorna lever i total överflöd medan distriktens invånare övervakas och kontrolleras och de har knappt mat för dagen.

Varje år ordnar huvudstaden ett Hungerspel som går ut på att två ungdomar, en flicka och en pojke, lottas från varje distrikt att medverka där de sedan ska slåss till bara en överlevande finns kvar. Detta direktsänds in i minsta detalj och varje deltagare har en spårsändare i armen för att man ska kunna följa dem var de än är inne på arenan. Anledningen: Det är huvudstadens sätt att underhålla sina fria medborgare och krossa motståndet i distrikten. Katniss Everdeen, flickan som frivilligt anmäler sig för att rädda sin yngre syster som blev utlottad, är bokens huvudkaraktär som man får följa in i arenan.

Jag skulle kunna prata mycket mer om handlingen och likheterna med Battle Royal (en film som jag tycker är fantastisk), men eftersom det är fokus på sociala media här får jag återkomma till de sakerna när jag sett filmen.

Istället för att skygga undan från sociala media förstod Lionsgate någonstans att de som kommer och ser på filmen kommer främst vara ungdomar. Eftersom boken (konstigt nog med tanke på ganska väl beskrivna våldsscener) klassas som ungdomslitteratur. Var befinner sig ungdomarna? På internet.

Personligen så läste jag boken och tyckte den var väldigt bra och såg såklart fram emot filmen. Sen kom Lionsgate och fångade mig i sitt nät och lade in nådastöten likt Finnick med sin treudd (Hungerspelsreferens ftw!). Jag såg att man kunde anmäla sig på Facebook och få se vilket distrikt man tillhörde och vad man skulle ha jobbat som om man kom från det distriktet. Lite likt att bli sorterad i Harry Potter bara det att distrikten är ett rent lotteri och man svarar inte på några frågor alls. Jag hamnade i Distrikt 8, de som har hand om Panems textilier. Syr kläder, designar och ser till så att huvudstadens invånare kan klä sig i diverse ”konstiga” outfits.

Eftersom jag gick med i Facebook-gruppen för att få ett sådant märke fick jag information om deras hemsida (som är mycket snyggt utformad och med länkar man kan tycka är spännande), sedan har varje distrikt en egen sida på Facebook där man kan läsa om nyheter. Samtidigt har de ett youtube-konto där de lägger upp små klipp från filmen. Trailers också men främst små korta klipp på mellan 30 sekunder till 1 minut från filmen. Lite då och då. Man vet inte när nästa grej kommer. Snabbt hittar man även till en extra hemsida (det finns en del sådana) som är utformad som en mode-tidning där de har lagt upp olika modetävlingar såsom ”Designa Peetas outfit” eller ”Gör en makeup inspirerad av ditt distrikt”. De lägger även upp saker som skickas in av fans som kommer in och man kan kommentera på hemsidan.

Det är en sak som jag fastnar för direkt. Om bolagen som använder sociala media förstår att det inte är en TV-apparat där de pratar och vi lyssnar utan att man som intresserad vill kunna vara med och skapa och prata med varandra. Lionsgate (eller den fantastiska PR-avdelningen som de måste ha anlitat) förstår sig verkligen på det. Hemsidorna är snygga, man hittar dem lätt, man kan dela information genom twitter, facebook, google+ osv direkt från deras hemsidor. Och allt är gratis att tillgå. Senast för någon dag sedan lanserades ännu en ny hemsida där man kan följa med på en tour i ”The Capitol”.

Genom att jag känner mig som en del av världen, med mitt distriktnummer och alla fina hemsidor som jag kan leta upp och läsa om världen. Jag kan bidra om jag vill, jag kan prata med andra fans och jag kan dela information om filmen enkelt. Fast det var en speciell sak som gjorde att jag ville skriva det här inlägget. Helt plötsligt ser jag i mitt flöde på Facebook att om en viss bild av spelledaren för de 74:e Hungerspelen, delades över 7000 gånger, skulle de lägga upp en till TV-spot som de heter, ett sådant kort klipp från filmen. Det tog någon timme så var det klart. De hade då lyckats få fans att dela bilden så att de kunde lägga upp ett klipp som de antagligen ändå skulle lägga upp och fansen var glada över att få göra det och hade kanske delat bilden i alla fall. Sedan kanske någon delade bilden ytterligare osv. En flodvåg av gratis reklam genom att förstå sociala media. Redan när författarinnan till boken fick skriva manus till filmen, ja redan där gjorde de helt rätt. Det lugnar fans till att känna att de vågar lita på att filmen ska vara trogen boken innan de ens sett den.

Anledningen till att jag blir så fascinerad är just för att jag inte sett detta förut. Inte ens inför Harry Potter, Twilight, nya säsongen av Game of Thrones osv, filmer och serier som också är i samma position att ha fans som främst befinner sig på nätet, har de lyckats plockat upp så många bra PR-manövrar från sociala media som Lionsgate genom Hungerspelen har. De kanske lärde sig när Twilight floppade lite.

Bara det faktum att jag noterat detta och väljer att skriva om det ger extra PR. Givetvis kan man argumentera för att det är manipulativt att använda sina fans på det sättet eller att man som fan då ska känna sig lurad på något vis. Det känner jag inte alls. Är jag ett fan av något som kommer jag att vara glad åt all PR jag kan ge till det jag gillar. För mig är det en form av länkkärlek.

Det finns några små missar de ändå gör. Som att många videoklipp som de lägger upp på youtube inte går att visa någon annanstans än i USA. Då lägger någon upp klippet efter några sekunder på en annan kanal och så kan man ändå se på det. De missar en stor del av sin publik genom att tvinga iväg dem någon annanstans. De har även varit ganska dåliga på att sätta skådisarna i centrum. Många fans tycker om att få information och intervjuer från skådespelarna som ska spela deras favoritkaraktärer. Hur kul hade det inte varit att ha Josh intervjuad som Peeta inför hungerspelen (givetvis utan att avslöja för mycket om själva filmen) eller Jennifer som Katniss? Eller dem som de själva hade också varit kul att se. Detta finns dock mer av på The Capitol Tour-sidan. Men med tanke på hur marginalt det är jämfört med hur man kan kritisera andra filmers marknadsföring är det inget jag tänker haka upp mig på.

Sociala media handlar om att få deltaga, att få känna sig som en del av den värld man nu vill känna sig en del av i en liten stund, och det lyckas Lionsgate otroligt bra med. När jag ska gå och se på filmen ikväll på smygpremiären så känner jag mig som en del av Panem där jag ska gå och hejja på Katniss och Peeta när de ska tävla i de hemska Hungerspelen. Grattis Lionsgate, ni har verkligen lyckats.

”The World Will Be Watching”

 

 

off